han, emot hvilken någon besvärande omständighet denna sak icke förekommit, derifrån måtte vard skiljd, i sammanhang hvarmed Höökenberg förklarad det han, för sin del, icke hade något påstående at framstäla emot professoren Byström till följe af han begäran att Höökenberg blifvit inkallad och i måle hörd; hvarefter Öfverståthållareembetet, med bifal till Höökenbergs och Carells derom gemensamt fram ställda begäran, beslöt att, före justering af det i må let hållna protokoll, utställa fullföljden af undersök. ningen till annan dag, dertill vederbörande skullt förständigas att sig infinna, hvilket afsades. Så väl löjtnanten Höökenberg som förra eleven Ca rell anhöllo härefter, att professoren Byström, som å ena ingången till sin ofvanberörda yilla numera uppsatt ett anslag af innehåll, att efter det derstädes begångna ifrågavarande nidingsdåd någon främmande person icke, utan dertill af egaren erhållet lof, finge ingå i huset, måtte af Öfverståthållareembetet förständigas att berörde anslag nedtaga, enär i annat fall hos dem af allmänheten, som komma att lisc detsamma, kunde uppstå misstanka derom, att det nu åtalade våldet blifvit föröfvadt af någon utaf de främmande. personer som besökt stället; efter antecknande hvaraf Höökenberg och Carell afträdde. De. 25 Oiutober. Vid protokollsjustering, förklarade eleven Lundgren att han uti sin förut afgifoa berättelse nu ville göra den ändring, att han, som vid den tid Höökenberg, Carell och döfstumma ynglingen besökte villan, tvänne serskildta gånger uppgått i den öfra våningen, icke med säkerhet kunde erinra sig om han, då sädant skedde första gången, redan varseblifvit skadan å marmorgruppen, samt huruvida bemälde trenne personer varit bortgångna från villan, då Lundgren, efter alt hafva bemärkt skadan, vid det sednare tillfället kom upp i nämnde våning Löjtnanten Höökenberg framställde till Öfverståthållareembetet, buruvida han i detta mål vore att anse såsom vittne, i hvilket fall han önskade med ed få fästa sin afgifna berättelse, eller såsom tilltalad, för hyilken händelse han anhöll om målets öfverlemnande till domstol; i anledning af hvilken hemställan löjtnanten Höökenberg hänvistes till innehållet af professor Byströms hit ingifna samt för Höökenberg redan upplästa skrift, deraf han ägde inhemta i hvilken egenskap han blifvit i detta mål hörd. Vidare anhöll löjtnanten Höökenberg att professorer Byström måtte förklara, om han medgaf att Höökenberg, i följd af döfstumma ynglingen Andersson: berättelse samt den af Höökenberg företedda läkareattest, finge blifva från målet skiljd; hvarå professoren endast svarade, det han emot Eöökenberg nu icke hade något påstående att i denna sak framställa Slutligen förnyade Care!l sin jemte Höö enberg förut gjorda begäran om professorens förpligtande att nedtaga det af honom å ena ingången till hans villa uppsatta ofvanförmälda anslag; hvilket åter af professoren Byström bestreds, under yttrande att han i detta fall trodde sig få göra och låta som honom för godt syntes; hvarefter så väl professoren Byström, som iöjtnanten Höökenberg och förra eleven Carell på tillfrågningar för klarade, att de icke hade nägot vidare att i saken aniöra. Jemte det Öfverståthållareembetet ansåg sig icke kunna fasta något afseende å det af löjtnanten Höökenberg och förra eleyen Carell framställda yrkande, att professoren Byström måtte åläggas nedtaga omförmälde å ingången till hans ifrågavarande egendom uppsatta anslag, förklarade öfverstathållareembetet. alt då den af professoren önskade undersökning, angående det derstädes skedda våld, numera blifvit falländad, något vidare yttrande uti förevarande sak icke erfordrades, än att Höökenberg och Carell lemnades öppet, att cmot den eller dem som vederbör vid domstol, eft r stämning, i laga ordning anhängiggöra och utföra den talan, hvartill Hö cenberg och Carell kunde anse sig befogade; som afsades, Afträdde. År och dagar som ofvan, På befallning. Fredr. Rickter.