han, emot hvilken någon besvärande omständighet
denna sak icke förekommit, derifrån måtte vard
skiljd, i sammanhang hvarmed Höökenberg förklarad
det han, för sin del, icke hade något påstående at
framstäla emot professoren Byström till följe af han
begäran att Höökenberg blifvit inkallad och i måle
hörd; hvarefter Öfverståthållareembetet, med bifal
till Höökenbergs och Carells derom gemensamt fram
ställda begäran, beslöt att, före justering af det i må
let hållna protokoll, utställa fullföljden af undersök.
ningen till annan dag, dertill vederbörande skullt
förständigas att sig infinna, hvilket afsades.
Så väl löjtnanten Höökenberg som förra eleven Ca
rell anhöllo härefter, att professoren Byström, som å
ena ingången till sin ofvanberörda yilla numera upp-
satt ett anslag af innehåll, att efter det derstädes be-
gångna ifrågavarande nidingsdåd någon främmande
person icke, utan dertill af egaren erhållet lof, finge
ingå i huset, måtte af Öfverståthållareembetet för-
ständigas att berörde anslag nedtaga, enär i annat
fall hos dem af allmänheten, som komma att lisc
detsamma, kunde uppstå misstanka derom, att det
nu åtalade våldet blifvit föröfvadt af någon utaf de
främmande. personer som besökt stället; efter anteck-
nande hvaraf Höökenberg och Carell afträdde.
De. 25 Oiutober.
Vid protokollsjustering, förklarade eleven Lundgren
att han uti sin förut afgifoa berättelse nu ville göra
den ändring, att han, som vid den tid Höökenberg,
Carell och döfstumma ynglingen besökte villan, tvän-
ne serskildta gånger uppgått i den öfra våningen, icke
med säkerhet kunde erinra sig om han, då sädant
skedde första gången, redan varseblifvit skadan å mar-
morgruppen, samt huruvida bemälde trenne personer
varit bortgångna från villan, då Lundgren, efter alt
hafva bemärkt skadan, vid det sednare tillfället kom
upp i nämnde våning
Löjtnanten Höökenberg framställde till Öfverståt-
hållareembetet, buruvida han i detta mål vore att an-
se såsom vittne, i hvilket fall han önskade med ed få
fästa sin afgifna berättelse, eller såsom tilltalad, för
hyilken händelse han anhöll om målets öfverlemnande
till domstol; i anledning af hvilken hemställan löjt-
nanten Höökenberg hänvistes till innehållet af pro-
fessor Byströms hit ingifna samt för Höökenberg re-
dan upplästa skrift, deraf han ägde inhemta i hvilken
egenskap han blifvit i detta mål hörd.
Vidare anhöll löjtnanten Höökenberg att professorer
Byström måtte förklara, om han medgaf att Hööken-
berg, i följd af döfstumma ynglingen Andersson:
berättelse samt den af Höökenberg företedda läkare-
attest, finge blifva från målet skiljd; hvarå professo-
ren endast svarade, det han emot Eöökenberg nu ic-
ke hade något påstående att i denna sak framställa
Slutligen förnyade Care!l sin jemte Höö enberg för-
ut gjorda begäran om professorens förpligtande att
nedtaga det af honom å ena ingången till hans villa
uppsatta ofvanförmälda anslag; hvilket åter af pro-
fessoren Byström bestreds, under yttrande att han i
detta fall trodde sig få göra och låta som honom för
godt syntes; hvarefter så väl professoren Byström, som
iöjtnanten Höökenberg och förra eleven Carell på till-
frågningar för klarade, att de icke hade nägot vidare
att i saken aniöra.
Jemte det Öfverståthållareembetet ansåg sig icke
kunna fasta något afseende å det af löjtnanten Höö-
kenberg och förra eleyen Carell framställda yrkande,
att professoren Byström måtte åläggas nedtaga om-
förmälde å ingången till hans ifrågavarande egendom
uppsatta anslag, förklarade öfverstathållareembetet. alt
då den af professoren önskade undersökning, angåen-
de det derstädes skedda våld, numera blifvit falländad,
något vidare yttrande uti förevarande sak icke erfor-
drades, än att Höökenberg och Carell lemnades öppet,
att cmot den eller dem som vederbör vid domstol,
eft r stämning, i laga ordning anhängiggöra och ut-
föra den talan, hvartill Hö
cenberg och Carell kunde
anse sig befogade; som afsades, Afträdde. År och
dagar som ofvan,
På befallning.
Fredr. Rickter.