MH MM—V MMMM MMUMBtOR UU
aSå vilja vi tron, sade riddaren leende, catt Bo-
dach Glas, som en ärlig skyddsande, icke blott
Vvarnan det hus, som han utkorat till sin boning,
an äfven beskyddar det från hvarje fara.n
sAmen! ske al!tså! sade Malcolm dyster, cehuru
Bodach Glas aldrig visar sig, utan att någon sorg
lig anledning dertill snart låter höra sig.
Då gubben uttalat dessa ord, anmärkte Kata-
, alt fadren väntade dem i salen, och snart
al man sig dit.
Den sal, i hvilken lairden och hans folk bru-
kale pisa, intog nedra våningen af hela vestra
d2ten al byggnaden, och erbjöd en skön och vid-
sträkt utsigt från dess fönster, då daten åt detta
håll betydligt utvidgade sig. Slottsmuren berörde
omedelbart randen af b klippan; grundstenarna
reste sig här och der utöfver kly florna, eller voro
dessa infalla de i sjolfya grundmuren. Ett mycket
stort, något plumpt arbetadt bord af ek gick ge-
nom hela rummet. 1 de djupa niecherna till de
spetsbågiga fönsiren stod ett stort antal män i
grupper under tysta samtal Det var lairdens
tjenare samt näågre af klanens äldste, jemte eli
par, tre främmande, hvilkas olika tarlaner med
de öfriga visade, alt de tillhörde andra stammar.
Då William och Kalarina inträdde. samtalade
i ed Forbens, isherren, på det vän-
eo med dessa gäster. Han var en gubbe
inen hans yltre visade dock tydhet
: uru det ända till vördein
to eadast räknade få svarta
nedhär
dens a
strån. Yetsdrag buro prägel af en ovan-
i ot och ärlighet, men der
ä och cts nne.
föll på de u
d en blick på
kaplan, alt han må I
änner mina gäster rät,
känna hvarken ht
då andra vara Nu