MH MM—V MMMM MMUMBtOR UU aSå vilja vi tron, sade riddaren leende, catt Bodach Glas, som en ärlig skyddsande, icke blott Vvarnan det hus, som han utkorat till sin boning, an äfven beskyddar det från hvarje fara.n sAmen! ske al!tså! sade Malcolm dyster, cehuru Bodach Glas aldrig visar sig, utan att någon sorg lig anledning dertill snart låter höra sig. Då gubben uttalat dessa ord, anmärkte Kata, alt fadren väntade dem i salen, och snart al man sig dit. Den sal, i hvilken lairden och hans folk brukale pisa, intog nedra våningen af hela vestra d2ten al byggnaden, och erbjöd en skön och vidsträkt utsigt från dess fönster, då daten åt detta håll betydligt utvidgade sig. Slottsmuren berörde omedelbart randen af b klippan; grundstenarna reste sig här och der utöfver kly florna, eller voro dessa infalla de i sjolfya grundmuren. Ett mycket stort, något plumpt arbetadt bord af ek gick genom hela rummet. 1 de djupa niecherna till de spetsbågiga fönsiren stod ett stort antal män i grupper under tysta samtal Det var lairdens tjenare samt näågre af klanens äldste, jemte eli par, tre främmande, hvilkas olika tarlaner med de öfriga visade, alt de tillhörde andra stammar. Då William och Kalarina inträdde. samtalade i ed Forbens, isherren, på det väneo med dessa gäster. Han var en gubbe inen hans yltre visade dock tydhet : uru det ända till vördein to eadast räknade få svarta nedhär dens a strån. Yetsdrag buro prägel af en ovani ot och ärlighet, men der ä och cts nne. föll på de u d en blick på kaplan, alt han må I änner mina gäster rät, känna hvarken ht då andra vara Nu