få
utgöra föremål för denna afdelnings funktioner,
utan äfven genom erfareuhet förvärfvad vana vid
dylika ärenders handläggning; så och enär ibland
bankens nu varande kommissarier, hvilka icke in-
nehafva chefsskap eller icke redan äro placerade i
lånekansliet, ej någon funnes som kunde fylla den
i nämnde kansli lediga plats, ansåg herr borgmä-
staren bankens fördel fordra, att till kommissarie
nu nämndes en person, som hos sig förenade of-
vanberörde egenskaper, hvarföre herr borgmästaren
komme att lemna sin röst endast med hänseende
till lånekansliets behof af en skicklig och passande
kommissarie.
Herr doktor Wallin trodde det vara öfverflödigt
att på förhand bestämma, hver den blifvanse kom-
missarien skulle komma att tjenstgöra, emedan
detta uttrycktes på samma gång hvar och en af
herrar fullmäktige lemnade sin röst åt den ena el-
ler andra af de sökande. Och instämde herr dok-
torn för öfrigt uti herr kommarherren Rosenblads
ofvan intagne yttrande.
Herr grosshandlaren Schartau ville till en bör-
jan i minnet återkalla, hurusom, då fråga d. 9 Sep-
tember sistlidet år förevar om utseende af vikarius
för i depositionsafdelningen då anställde, nu mera
på pensionsstat förflyttade kommissarien Ekman,
herrar fullmäktiges pluralitet, till hvilken herr
Schartau icke hörde, i afsigt att befrämja göromå-
lens gång inom lånekansliet, beslutat, att kammar-
herren och kommissarien Sandels, som då tjenst-
gjorde i nämnde kansli, men icke aflagt juridiska
prestanda, skulle förflyttas till depositionsafdelnin-
gen, samt kommissarien Ekman deremot till låne-
kansliet, på det att ingen annan än en tjensteman
med Jlagkunskap skulle rimligtvis kunaa göras till
Ekmans vikarius; samt att, då herrar fullmäktige
d. 40 Februari detta år, med 8 röster mot 2, i ve-
let af en kommissario tillkännagåfvo den åsigt, att
afseende i försts rummet borde fästas vid personens
användbarhet för det lediga rummet inom en viss
afdelning, åsidosättande åldersanspråken; men her-
rar fullmäktige åter, vid en sedermera yppad kom-
missarieledighet i lånekansliet, gjorde sitt val till
kommissarie utan afseende på det för handen va-
rande behofvet att få den lediga platsen återbesett
med en, vid göromålen derstädes van och skicklig
person, hvaraf följden blef att den utnämnde icke
kunde i lånekansliet placeras, — herrar fullmäktige
sett sig nödsakade att, i hrist på tjenlisare ämnen,
till lånekansliet återförflytta samme kommissarie
Sandels, som ej långt förut ansetts böra lemna rum
åt en för göromålen derstädes mere passande person.
Vid en dylik briet å skicklige kanslikommissarier,
ansåg herr grosshandlaren, att detvar för ärendernes
inom lånekansliet orubbade gång högst angeläget, att
den kommissarie, som nu nämndes, vore qvalificerad
att intaga den lediga plstsen i lånekansliet. I öf-
verensstämmelse med denna åsigt och enär, enligt
1 mom. 43 af gällende bankoreglemente, afull-
mäktige böra, med fåstadt afseende på verkets för-
del, till kommissarie utnämna den, som fullmäktige
finna till den lediga platsen mest skicklig och pas-
sande, under iakttagande derjemte, att kommissarier,
hvilka ega Jagkunskap, till tjenstgöring i lånekans-
liet varda enställdev; men 3 mom. af samma in-
nehåller andra föreskrifter om den ordning, hvaruti
bankens tjenstemän i lägre grader och i allmänhet
böra befordras — serskildt anvisande det företräde,
som atour och anciennetet inom verket medföra,
samt det således är uppenbart, att lagstiftaren an-
sett olika skäl böra vara för herrar fullmäktige gäl-
lande, i fråga om utnämning till kommissaricbeställ-
vingar veh utseende sf bankens tjenstemän öfver-
hufvud; och nu förekommer, i afseende å de 53:e
äldsta sökeanderne, nemligen kassören Martin samt
kamreraren Schätzercrantz och Muntbe, att, så vidt
deras tjensteförteckningar utvisa, ingendera af dem
undergått juridisk examen eller bestridt sådane gö-
romål, hvarigenom de kunnat tillviona sig vana och
insigter i de ärender, lånekansliet bar att hand-
tägga, och, efter hvad erfarenheten visat, ingen an-
nan af förutvarande herrar kommissarier vore till
förflyttning i lånekensliet, på en gång, lämplig och
remplacable å nu innehafvande plats af någon bland
de öfrige, fann berr grosshandlsren sig icke kunna,
med iaktiagande af verkets fördel och nuvarande
behof, som vore det, för herr grossbandlaren, i egen
skap af ledamot i beankostyrelsen, ojemnförligt vig-
tigaste intresset, någon af bemälde sökande till den
ledige kommissarietjensten utnämna; hvaremot och
då, af de öfrige 2:e sökanderne, sekreteraren Göthe
och notarien Deutsch, hvilka båda, såsom för när-
varande tillförordnade kommissarier i lånekansliet,
ådsgalagt sig innehafva de egenskaper, som hos en
kommissarie i nämnde kansli erfordas, — den för-
utnämnde, ehuru yngre inom verket, än Deutsch,
Iikväl innehade äldre tour inom andra tjenstegraden,
ansåg berr grossbandlaren sig böra Göthe till kom-
missarie utnämna och förordna.
Herr Grosshandlaren Ekerman förklarade, att herr
grosshandlaren, uppå de skäl herr kammarherren
Rosenblad utvecklat, ansåg sig böra till kommissa-
vie nämna kassören Martin, utan fruktan att genom
denna utnämning i ringaste mån öfverträda banko-
roglementets föreskrifter eller åsidosätta bankens
fördel.
Herr kyrkoherden Bergwall anförde: aJemte det
cjag ber att få förena mig med herr grosshandlaren
aSchartau, vågar jag åberopa hela den tid jag till-
chört bankens öfverstyrelse, huruvida jag vetat att
arespektera anciennetetsprincipen, parad med till-
cräcklig skicklighet för tjenstens tillbörliga skötande.
aJag stridde för denna princip vid det tilifälle, herr
cgrosskandlaren Scbartau omnämnde. Jeg blef öf-
sverröstad — fullmäktiges majoritet tolkade då 43
såsom en gifven föreskrift för fullmäktige, att
utill kommissarietjenst inom Jlånekansliet utse män
med juridiska kunskaper, och en ung man blef,
ctill följe deraf, framför sina, vida äldre medsökande,
cbankokgassörerne, Grapengiesser och Martin, till den
clediga tjensten af majoriteten uteämnd. — Vid en,
någon tid derefter, inträffad ledighet till kommissa-
erictjenst nämnde jag, på grund häraf, den bland de
ssökande med juridisk bildning, som var närmast i
tour. nemligen sekreteraren Göthe — men stadnade.