- Xansilet erfordras; att några lörändringar inom
kommissariepersonalen sedermera icke inträffat, som
undanröjt dessa svårigheter, hvilket alltså fortfa-
rande lade hinder i vägen att, genom omplacering,
fylla platsen i lånekansliet; ati sådant följaktligen
icke på annat sätt kunde ske än att till kommis-
sarie utnäzindes en person, som egde pröfvad skick-
lighet sam! vana och kännedom af de lånekansliets
handläggning tillhörande ärender, hvilka egenska-
per herr grefven fann så mycket nödvändigare un-
der närvarande förhållanden, som handläggningen
af de öfverhopande göromålen inom nämnde kansli
redan påkallat tillförordoande af en femte, extra,
kommissarie, samt understyrelsen, vid ett föregåen-
de tillfälle förklarat, att endast under förutsättning,
det de i lånekansliet sålunda anställde fem kom-
missarier voro fullt skicklige att der förekommande
ärender handlägga, den våda för banken och kom-
missarierna skulle kunna undvikas, som otvifvel-
aktigt blefve en följd af deras öfverhopande med
göromål, dem de icke förmå med behörig ordning
och noggrannhet fullgöra.
Till följe häraf och enär 43 1 mom. af gällan-
de bankoreglemente innehåller: Till tjensterne vid
fullmöktiges expedition, kommissariebeställningar-
ne och fiskalstjensterne utnämna fullmäktige, med
fästadt afseende på verkets fördel samt vigten och
ansvarigheten af hvardera befattningen, den bland
kompetenie sökande, som fullmäktige finna till den
lediga platsen mest skicklig och passande, under
iaktiagande derjemte, att kommissarisr, hvilka ega
lagkunskap, till tjenstgöring i kansliet varda an-
slällde;j men den äldste sökanden icke ådagalagt
sig innehafva insigter och vana i handläggningen
af så beskaffade göromål, som åligga en kommis-
sario i Jånekansliet, ansåg herr grefven sig icke nu
kunna vid utnämnande af bankokommissaris följa
anciennetets-principen, då sådant vore oförenligt
med verkets bästa samt göromålens behöriga skö-
tande.
Herr kammarherren Rosenblad ansåg det vara öf-
verflödigt för sig att mycket tillägga till den ut-
veckling af ämnet, som egt rum under diskussio-
nerna vid återbesättandet af de tvänne sednpast le-
dige kommissarie-beställningar, helst de alltför ny-
ligen förefallit, för att hafva kunnat råka i förgä-
tenhet. Herr kammarherren ville dock erinra, att
så väl bankoreglementet som det till den lediga
tjensten utfärdade ansleg utvisa, att fråga nu är om
tillsättande af en kommissarietjenst i Rikets Stän-)
ders bank, men icke uti någon viss afdelning deraf;
att herrar fullmäktige väl egde både pligt och rätt
att, med afseende å de olika egenskaper verkets
redan varande kommissarier kunna innehafva, pla-
Ceöra och omplacera dem till tjenstgöring i den af-
delning eller kontor, hvarest dessa egenskaper vid
hvarje förekommande tillfålle anses komma ban-
ken till mesta nytta; men att deraf ingalunda
följde, att, vid tillsättande af en ledig kommissarie-
tjenst, företrädet de sökande emellan borde bestäm-
mas med hänseeende till deres större eller mindre
lämplighet för göromålen i den afdelning, inom
hvilken den kommissarie, efter hvilken ledigheten
uppstått, sednast verit placerad. Denna tillsättning
deremot berodde sf svaret på den frågan, hvilken
af de sökande visat sig vara till kommissarie i Ri-
kets Ständers bank. på sätt reglementets 43 G sä-
ger, mest skicklig och passande, — ett vilkor, som
förutsatte den kännedom om bankoverket på det!
kela, hvilken svårligen kunde vinnas utan praktisk
handläggning af dess flerfalldiga detaljer och der-
under samlad erfarenhet. Då vid serskilde före-
kommanrde ledigheter omöjligen förhållanderna kun-
Da vara alldeles lika, eller kunde bildas af på för-
hand uppgjorde former, måste det sålunda bero på
hvarje fullmäktigs ipdividuella omdöme att, vid
hvarje serskildt tillfälle, efter sitt bästa förstånd
bestämma, hvilken af de sökande, gom bäst upp-
fyllde detta, så väl af reglementets bokstaf, som a!
bankens sanna fördel stadgade vilkor för företräde
4ill befordran.
Men äfven om den nu varande ledigheten skulle
Återbesättas under förutsättning att den utnämnde
Jinge sin plats i lånekansliet, vore det, i herr kam-
marherrens tanke, icke rätt att på förhand anse
någon af de sökande, som i öfrigt gjort sig känd
för duglighet, oskicklig för lånekansliets göromål,
endast derföre, att hen vore i saknad af juridiskt
examensbetyg. Herr kammarherren ville i sådant
fell uti herrar fullmäktiges minne återkalla den,
icke längesedan försvunna tid, då ibland kansli-
departementets kommissarier fanns ingen enda med
egentligen praktisk juridisk bildning samt blott en,
som eflagt juridisk examen, utan att under denna
tid departementets göromål derföre blifvit med
mindre drift och skicklighet handbafda än af den
sedermera tillkomne mera allmänt juridiskt bildade
personalen.
Om man derjemte, å en annan sida, tog i be-
traktande, att banken, såsom hufvudsakligen ett
räkenskapsverk, i en framtid möjligen skulle kom-
ma att sakna skicklige kommissarier för de egent-
liga räkenskapsärenderna, derest företräde till kom-
missariebeställningar skulla hestämmas ensamt med
hänseende till egsnde kansliskicklighet hos de sö-
kande, så ansåg herr kammarherren det icke vars
med verkets sanna fördel öfverensstämmande att,
endast på grund af betyg om undergångne juridi-
ska examina, lemna företräde till kommissarietjen-
sterna åt unge, i de väsendtltga bankoärenderna o-
erfarne män, framför äldre pröfvade sökande.
Utur dessa skäl samt enär ibland sökanderne
kassören Martin var äldst inom verket, och i ut-
öfningen af de utaf honom besörjde tjenstebefattnin-
gar städse ådagalagt skicklighet, ordning och på-
litlighet, drog herr kammarherren icke i betän-
kande att, framför de tvänne yngste, med juridiska
examensbetyg försedde, sökanderne, af hvilka den
ene, eller Göthe, blifvit född samma år Martin in-
trädt i fjenstgöring inom verket, lemna Martin
företräde till den lediga kommissariebeställningen.
I anledning af detta herr kammarherren Rosen
blads yttrande erinrade herr grefven och ordföranr
den, att bästa beviset uppå, att herrer fnilmäktige
wnid kommissarietillsättningar icke fästat uteslutande
afseende på kansliskicklighet, vore den sednvast
skedda kommissarieutnämningen, då en utaf ver-
kets äldre, på räkenskapssidan anställde tjenstemän,
ehuru ledigheten då, likasom nu, inträffat i låns-
kansliet, men genom omplacering kunnat fyllas
blifvit till kommissarie befordrad.
Herr borgmästaren Sandblad yttrade, att som
herr grefyen och ordföranden, såsom tillika inspek.
terande för lånekansliet, vitsordat, hvad för herre;
fullmäktige icke eller förut var obekant, att för
särbmålang nafhrutne våne derstädve erordrad