mot den positiva kristendomen. Den förnämste
författaren i detta blad är en viss m:r Williams,
f. d. officer vid flottan, som skrifver under det
antagna namnet Publicola. Med vidsträckta kun-
skaper förenar han en skarp logik och isynner-
het den i det politiska skriftstäl!eriet så vigtiga
talangen att sammanföra en lång rad af argumen-
ter i ett kort kraftigt axiom, som fastnar länge
i minnet. Denne är högkyrkans farligaste fien-
de, som sedan 44 år oaflåtligen bekämpar hen-
ne i den nyssnämnde tidniogen, och ännu al-
drig blifvit vederlagd, emedan kyrkan aldrig kun-
nat uppställa någon jemngod kämpe emot ho-
nom. Hau förlorar sig aldrig i allmäsna satser,
ban tar för sig ett g.fvet fall, der han vanligen har
rätt. Eburu han svårligen är en rättrogen kri-
sten, argumenterar han mot högkyrkan, antingen
från ståadpunkten af allmän religionsfilosofi, ei-
ler silmän kristendom, och emot högkyrkan har
han alltid rätt. Man fruktar honom och svarar
hosom derföre med stillatigande. Biott The Ti-
mes, som äfven drifves af bröd-afund, gör stun-
dom ett undantag härifrån; men då icke genom
anfali i sak, utan på person. Sålunda angrep den
nyligea den ifrågavarande m:r Williams, som
är Vestryman eller ledamot af kyrkorådet i en
församling, för det Wiiliams, vid en examen
med gossarne i skolan, hade gjort gossarne åt-
skilliga Hädiska och ogudaktiga spörsmål. Ea
prest och ledamot af högkyrkan, herr Stepping,
gjorde dem nemligen frågor ur bibeln. Wil-
liams yttrade då om bibens otillräcklighet så-
som underviscingsämne och gjorde gossarne äf-
ven några frågor i geografien m. m., hvaröfver
The Times, högkyrkans organ, sammanspann en
låog och lögaaktig artikel af det mest i!skna in-
nehå!l. Detta föraniedde nu Williams att taga
intyg af dem, som närvarit vid examen, och
många aktniogsvärda personer, bland dem äfven
den nyssnämnde hr Stepping, vitsordade, att
Wiliiams icke yttrat något, som kuzde vara stö-
tande. Han hade nemligen först, hvad den re-
ligiösa undervisningen angår, uttryckt den tan-
kan, att bibeln i sin helhet icke vore någon bok
att gfva barn obetingadt i händerna, utan att
han skulle föredraga bearbetningar och utdrag
derur för den spidare åldern; en sats, menar des
tyske författaren, som redan är allmänt erkänd
i Tyskland. Sedermera, yttrade han, lät man
barnen eftersäga abstrusa dogmer, hvaraf de o-
möjligt kuonat förstå ett ord. Det hade varit,
för, ati ådagalägga detta, som han tillåtit sig nå-
gra frågor. Imediertid gaf denna polemik an-
ledning til anstätlande af en ry examen, hvar-
vid det visade sig, att undervisningen befanns i
det uslaste tillstånd, hvilket öfverhufvud är fal-
let i alla de skolor, som presterna hafva under
sitt inseende; — Den tyske författaren gör här-
efter en teckning, som icke är för vacker: All
elementarundervisnirg i Eogland, så vidt den
ligger i kyrkans händer, innefattas i ordet bi-
beln — ingenting annat; hvar och en, som ta-
lar om uppfostriags- och lärometoder samt pe-
dagogisk vetenskap, är en infidel (kättare). Det
är verkligen underligt, att det ännu icke fallit
dessa menpiskor in att påstå, att en mor hand-
Jar gudlöst, då hon räcker bröstet i stället för
bibeln åt sitt bårn. Hvad är7följdån? Hvad
hjelper det om barnen kusna pladdra fram nå-
gra hatfförstådda fraser likt papegojor? Erfaren-
heten visar det: heia den lägre klassen har an-
tingen ingen religion, eller består den af deister
och disseaters (a!vikande sekter)! De tyska tr-
fidels sitta icke såsom de engelska biskoparne —
fäderne i Gudiv — i öfverhuset; men man fin-
ner dem i skolrummet, katolske lika väl som
protestantiske, för att inlägga i de unga sinnena
de fruktbärande fröen till blitvande moralitet
och religiositet. Högkyrkan är en kyrka för de
rika och Tories — fattigdomen och barndomen
äro lika Jångt irån dem. Om deras åsigter af
politiskt slafveri ensamt skall kalias kristendom,
så vilje vi tyskar trösta oss, att af våra infide!s
hafva emottagit de tidiga intryek, som ända till
vår sednaste å!der bibehålla tacksamhet för vå-
ra förträffliga prester i våra bjertan.
RE EEE
I