het i affärer, hvarpå en stor del af både dess köp-
män och dess embetsmän gifvit exempel; men
cke är det åtminstone troligt, att dessa fördöm-
ga fenomener härieda sig från pressen, emedan,
denna må nu vara huru partisk och vildsint
som helst, det i alla fall synes vara omöjligt, att
den kan öpppet predika för oärlighet och ving-
leri, ty sådant bår sig ingenstädes i längden,
helst då man vet, att det är just den demokra-
iska fraktionen, som yrkat på stäckande af den
för långt utsträckta krediten och skärpande a!
konkurslagarne, hvilkas siapphet varit orsaken
till det mesta onda. .
Den andra omständigheten som bör observe-
ras är, att the Times, som klagar öfver den A-
merikanska pressens brist på moralitet, sjelf är
i sina ledande artiklar en af de ensidigaste och
lögnaktigaste tidningar i hela verlden; att det
visserligen icke finnes någon kalomni eller sofism,
som dess ägare, herr John Waiter, icke tillåtit
sig, samt att den tidningen i tonens grofhet icke
bar sin like hvarken på denna eller andra sidan
af oceanen. Uti Frankrike saknas icke heller
osanningar och förvridningar, och, märkvärdigt
nog, är det för närvarande just tvänne af de
tidningar, som regeringen der besoldar, nemli-
gen La Presse och Le Globe, som mest utmärka
sig för sträfvandet att nedsmutsa, sina mot-
ståndare. Häraf visar det sig temligen tydlig,
att erlåggandet af en stor kautionssumma, hvil-
ket Times föreslår såsom vilkor för rättigheten
att utgifva tidningar, aldeles icke utgör någo!
botemedel emot det öfverklagade onda, äfvensom
att deita icke ensamt är förherrskande i Ame-
r.ka, der tryckfriheten i alla fall icke hindrat,
att förbundsregeringen merändels haft ganska
utmärkta män till presidenter och senatorer m.
m. För öfrigt lära de fleste känna, att i ett
land med så utbildade politiska meningar som
en republik, sluter sig hvarje tidning till ett
bestämdt parti och betraktas såsom advokat för
detsamma; äfvensom är lätt begripligt, att i ex
så kritisk tidpunkt som den ifrågavarande, dess
partier måste stå mer än vanligt spända mot
hvarandra, hvilket ock lätt förklarar, att en sä-
dan man som Dickens, hvilken förnämligast um-
gåtts i en viss krets, och derutom är litet Tory
1 politiken, tagit intresse deraf. Detta partivä-
sende inom pressen är visserligen på sitt sätt
ett ondt, men detta onda äger mer eller mindre
rum öfver allt, och motverkas till en del dera!?,
att hvar och en på förhand betraktar da ser-
skilda organerna såsom advokater för en- viss
menirg. Skilnaden är endast, att der ej tryck-
frihet finnes, undertryckas. helt och hållet de me-
ningar, som strida mot maktens, och det hin-
drar icke, att de, som våga höja sin röst på an-
nat sätt emot densamma, der nedsmutsas af de
urganer,, som få skrifva ensamme.