het i affärer, hvarpå en stor del af både dess köpmän och dess embetsmän gifvit exempel; men cke är det åtminstone troligt, att dessa fördömga fenomener härieda sig från pressen, emedan, denna må nu vara huru partisk och vildsint som helst, det i alla fall synes vara omöjligt, att den kan öpppet predika för oärlighet och vingleri, ty sådant bår sig ingenstädes i längden, helst då man vet, att det är just den demokraiska fraktionen, som yrkat på stäckande af den för långt utsträckta krediten och skärpande a! konkurslagarne, hvilkas siapphet varit orsaken till det mesta onda. . Den andra omständigheten som bör observeras är, att the Times, som klagar öfver den Amerikanska pressens brist på moralitet, sjelf är i sina ledande artiklar en af de ensidigaste och lögnaktigaste tidningar i hela verlden; att det visserligen icke finnes någon kalomni eller sofism, som dess ägare, herr John Waiter, icke tillåtit sig, samt att den tidningen i tonens grofhet icke bar sin like hvarken på denna eller andra sidan af oceanen. Uti Frankrike saknas icke heller osanningar och förvridningar, och, märkvärdigt nog, är det för närvarande just tvänne af de tidningar, som regeringen der besoldar, nemligen La Presse och Le Globe, som mest utmärka sig för sträfvandet att nedsmutsa, sina motståndare. Häraf visar det sig temligen tydlig, att erlåggandet af en stor kautionssumma, hvilket Times föreslår såsom vilkor för rättigheten att utgifva tidningar, aldeles icke utgör någo! botemedel emot det öfverklagade onda, äfvensom att deita icke ensamt är förherrskande i Amer.ka, der tryckfriheten i alla fall icke hindrat, att förbundsregeringen merändels haft ganska utmärkta män till presidenter och senatorer m. m. För öfrigt lära de fleste känna, att i ett land med så utbildade politiska meningar som en republik, sluter sig hvarje tidning till ett bestämdt parti och betraktas såsom advokat för detsamma; äfvensom är lätt begripligt, att i ex så kritisk tidpunkt som den ifrågavarande, dess partier måste stå mer än vanligt spända mot hvarandra, hvilket ock lätt förklarar, att en sädan man som Dickens, hvilken förnämligast umgåtts i en viss krets, och derutom är litet Tory 1 politiken, tagit intresse deraf. Detta partiväsende inom pressen är visserligen på sitt sätt ett ondt, men detta onda äger mer eller mindre rum öfver allt, och motverkas till en del dera!?, att hvar och en på förhand betraktar da serskilda organerna såsom advokater för enviss menirg. Skilnaden är endast, att der ej tryckfrihet finnes, undertryckas. helt och hållet de meningar, som strida mot maktens, och det hindrar icke, att de, som våga höja sin röst på annat sätt emot densamma, der nedsmutsas af de urganer,, som få skrifva ensamme.