Jag såg er luta öfver brädden af en afgrund
dit en ond genius ville nedslurga er; men Jyck-
ligtvis kom er skyddsengel och ställde sig emel-
lan er båda, räckte er handen och frälsade er
Låtom oss bedja och tacka himlen, min far.p
Ja, min dotters, sade gubben med ljuf röst
plåtom oss bedja himlen och tacka honom fö:
de dagar han skänker oss, och den nåd hvar:
med han oupphörligt öfverhopar oss; låtom Os:
bedja Gud för dem som älska oss och dem v
älska, men i synnerhet för den, som frälst mir
ålderdom från sorgen och ensligheten, för den
modiga ynglingen, hvars namn Gud allena vet
och som han säkert rikt belönar genom uppfyl-
landet af alla hans önskningar.
Paolo hörde ej mera. Han flydde hastigt som
hjorten då den förer bort med sig det spjut som
genomborrat honom. Några timmar derefter an-
kom ynglingen, upprörd och utom sig, till bergs-
planen. Den gode Ambrosio emottog sin lärjun-
ge med glädjens och sorgens tårar på en gång,
ty Paolo tycktes hafva förlorat förståndet, men
man förstod tillika af hans osammanhängande
ord, att hans händer voro fria från blod.
Under fjorton dagar var Paolo farligt sjuk
och återfick ej en minut förnuftets bruk, men
efter denna tid segrade naturen öfver de sinnesrö-
relser, som hotat att blifva så olyckliga för honom.
Imedlertid hade sorgliga händelser inträffat.
Vi lemnade den gamla Lauretta på en farlig
gångstig för att återvända hem; en stig som på
Jjusa dagen och för en ung och säker fot, var
vådlig. Hon fann der sin död. Genom ett fel-
stög snafvade hon och mnedslungades utföre en
klippa, vid bvars fot man följande dagen åter-
fann hennes lik. ;
Några dagar derefter fasttog man tvenne ban-
diter uti Bustelica, hvilka bekände sig skyidi-
ge till Franceschinis mord och derigenom frikän-
de den gamla Negroni från den förfärliga ansvarig-
het, hvilken: Lauretta hvälfde öfver hans hufvud.