röst ett utryck af stränghet. Hvad betyder denna förvirring? hvad bör jag tro? hvad bör jag frukta? har Ambrosios lärjunge, Franceschinis son, att förebrå sig något, hvaröfver han bör rodna?, O, min gud! dessa misstankar ....p Jag skulle vara lycklig, om jag kunde skingra dem, min son; men ser du, Paolo, på denjord vi trampa, Bar den onda genius, som befordrar elaka passioner, stiftat rysliga sedvanor, afskyvärda begrepp, hvi!ka jag vill hoppas aldrig skota förleda dig. Paolo, har du haft en tvist med någon ned i dalen?s : Nej, min far. pInte heller med någon i bergstrakten?, sIngenstädes:n ; Gud vare lofvad! min fruktan var ogrundad. Huru kunde också denna tanka oroa mitt bjerta? Cen gjorde mig ondt. Erinra dig Väl, Paolo, att ett af vilkoren, kanske till. och med det vigtigaste, för att kunna njuta sällheten, det är att hafva frid inom sig sjelf. Huru skulle den kunna sofva lugn, hvars hand är fläckad af sin likes blod ? : Ambrosio var så rörd, när han sade detta ord, att han var nära falla i vanmakt; Paolos Omsorg och vänliga tilltal återkallade honom likväl snart till Sansning. Nu tog han ynglingens båda händer uti siöa h tillade med ifver: pja, hjertats frid är det rnämsta al slit godt. Glöm aldrig, Paolo, vår gudomlige Herres och Mästares lärdom. Hen utropade i sin död de orden: Min fader, förlåt iaa fiender, såsom jag förlåter deml, Ja, ser , förlåtelsen är en balsam, som sprider sin