Bet blel general Jacksons utktorande till prosiik dent ena ny källa till förtjusning i de europeiska ultrasalongersa. Jackson, anmärkte man, var icke blott en förtjent embetsman; det var den lagkrönte segraren vid New Orleans, en man, som borde med sin miltära glans kunna imponera på hopen; än mer: det var samme man, som en gång med Militärisk sjelfmyndighet satt sig öfver sitt lands lagar och med kränkning af en jurys frikännelse af ett par personer dem ban anklagat, låtit afrätta dem midt framför den våldförda domstolens port, samt sedan, med knapp nöd och af ett slags undseende för hans bragder, undgått att för sitt tilltag straffas af demokratien, hvars vän hin följaktligen icke kunde vara. Ena pre: sident med detta despotiska lynne borde vara rätta mannen, att taga den nyfödda aristokratien under artmarne och förbjelpa den till det ännu återstående steget, för att till tacksamhet derför a-odess hand emottaga dena Nordamerikanska kejsarkronan. Den Jacksonska dynastiens horoskop var sålunda redan stäldt af den gamls Vverldens diplomatiska astrologer. Men den nye presidenten, trogen härkomsten af sin värdighet och sina verkliga kommittenters förhoppningar, vände sin kraft mot den liga, som man väntat att han skulle hägna och understödja. Genom det af honom beslutade återtagandet af det förtroende, frin hvilket den stora centralbanken i Philadelphia härledt sitt välde och sitt öfvermod,, förtroendet att i egenskap af förbundets ränt mästare i sina hvalf bevara förbundets medel,l. knäckte Jackson bankaristokratiens makt medl. ett enda slag; och återstoden af denna makt, som bestod i ett tomt sken, måste försvinnal genom hans andra kraftsteg: beslutet att förburdsstyrelsen hädanefter skulle allenast i klingande mynt emottaga sina tullmedel och sina köpskillingar för afyttrad statsjord. Dessa begge beslut innehöllo den nyfödda Nordamerikanska aristokratiens dödsdom. Likt ett åskslag träffade de dess grund och yta på samma gång, och dess verkningar, gränsande till det sagolika, försatte den politiska beräkningskonsien i en stum häpnad och cen kommerciella i en högröstad bestörtning. Knappt voro besluten oåterkalleligt utfärdade till efterråttelse, innan bankrutt följde på bankrutt, i New York, Philadelphia, Baltimore, New Orcieans. De nyss så Jysande aristokratiska familjerne smögo sig obemärkt undan i Westerns skogar, att öfva sina ovana händer med rothuggning och dikning, lemnande efter sig åt kreditorernes försorg sina dyrbara ekipager, sina prålande villor och trädgårdar, sina dyrbara möbler och konstsamlingar. Westerns af dem förut så föraktade medborgare, de trefna landtmännen från Ohio, Illinois, Michigan, infunno sig att inropa dessa härrligheter.på konkursauktionerna, för vrakpris, eller att engagera de ännu qvarstadnade cessionanterna, deras barn och tjenstfolk, för sina brukskontor, sina ostfabriker eller såsom arbetare på sina skuldfria nybyggen. Från middagspromenaderna på Broadway bortsopades, likt en teaterdekoration, de kupgliga spann, af hvilka bankaristokratien låtit; föra .sig Omkring mellan hånade vandrare; vid Sarotega och de öfriga badorterna höllo de dryga värdsbusvärdarne förgäfves sina faraobord ech :kappridningsbanor i beredskap; der synte: ej mera hvarken guld eller jokeyer. Men genom Europas börser skallade telegrafiskt en gemensam veklagan från London vill. Wien, från Neapel till Petersburg, öfver den Nordamerikanska bankrutten. Förgäfves väntades, att Jackson skulle få böta för sitt förmätna tilltag med en afsättning vid nästa presidentsval; amerikanska foiket var klokare än så Det insåg, att hvad han gjort var i sjelfva verket gauska godt, och valde honom på nytt. Förgäfves återlifvades de gemensamma förhoppningarne hos Englands gäckade Toryoch bankirs-intressen, när valet till president ändtligen föll på den diplomatiske van Buren — pvår store fader, den lille räfvens — som Iadisnerne kallade honom; han var alltför. mycket diplomat, för att icke behörigen öfverväga sitt eget intresse, tillika med folkets; han lemnade Jacksons verk i fred. Amnu återstod ett svagt skimmer till lyekligare utsigter för Europas spåmän. Ett mäktigt parti hade lyckats att, emot alla sannolika beräkningar, få Harrison vald till president, denne fromme och något enfaldige landtman, som af rent medlidande med en mängd ruinerade familjer slutit sig till reaktionsåsigterna. Men äfven denna sista förhoppHing Befanns fåfäng. Knappt var Harrison i begrepp att beträda det Washingtonska kapitolii fröskef, då Försynen sjelf trädde emellan; han dog innan han hunnit utöfva sin nya värdighet, och för första gången sedan Nordamerikanska förbubdets stiftelse intogs presidentsto:en konstitutionsenligt af en icke till president utsedd person, vice presidenten Tyler, om hvilkens åsigter öfver förbundsstyreisens ledande man Ensppast visste någonting, då han blifvit vald till en helt annan funktion än presidenturen. Det visade! sig dock snart, att han var en ma efter tidens sbebof. Han slöt sig genast till folRR AI EE——AA An mm Pm a oh mm an oc IA OM —fill Gud under våttens tysinad, då du kastar dig på den heta bädden, som du fuktsr med tårar,