Bet blel general Jacksons utktorande till prosi- ik
dent ena ny källa till förtjusning i de europeiska
ultrasalongersa.
Jackson, anmärkte man, var icke blott en för-
tjent embetsman; det var den lagkrönte segra-
ren vid New Orleans, en man, som borde med
sin miltära glans kunna imponera på hopen;
än mer: det var samme man, som en gång med
Militärisk sjelfmyndighet satt sig öfver sitt lands
lagar och med kränkning af en jurys frikännel-
se af ett par personer dem ban anklagat, låtit
afrätta dem midt framför den våldförda dom-
stolens port, samt sedan, med knapp nöd och af
ett slags undseende för hans bragder, undgått
att för sitt tilltag straffas af demokratien, hvars
vän hin följaktligen icke kunde vara. Ena pre:
sident med detta despotiska lynne borde vara
rätta mannen, att taga den nyfödda aristokratien
under artmarne och förbjelpa den till det ännu
återstående steget, för att till tacksamhet derför
a-odess hand emottaga dena Nordamerikanska
kejsarkronan. Den Jacksonska dynastiens horo-
skop var sålunda redan stäldt af den gamls
Vverldens diplomatiska astrologer. Men den nye
presidenten, trogen härkomsten af sin värdighet
och sina verkliga kommittenters förhoppningar,
vände - sin kraft mot den liga, som man väntat
att han skulle hägna och understödja. Genom
det af honom beslutade återtagandet af det för-
troende, frin hvilket den stora centralbanken i
Philadelphia härledt sitt välde och sitt öfvermod,,
förtroendet att i egenskap af förbundets ränt
mästare i sina hvalf bevara förbundets medel,l.
knäckte Jackson bankaristokratiens makt medl.
ett enda slag; och återstoden af denna makt,
som bestod i ett tomt sken, måste försvinnal
genom hans andra kraftsteg: beslutet att för-
burdsstyrelsen hädanefter skulle allenast i klin-
gande mynt emottaga sina tullmedel och sina
köpskillingar för afyttrad statsjord.
Dessa begge beslut innehöllo den nyfödda
Nordamerikanska aristokratiens dödsdom. Likt
ett åskslag träffade de dess grund och yta på
samma gång, och dess verkningar, gränsande till
det sagolika, försatte den politiska beräknings-
konsien i en stum häpnad och cen kommerci-
ella i en högröstad bestörtning. Knappt voro
besluten oåterkalleligt utfärdade till efterråttelse,
innan bankrutt följde på bankrutt, i New York,
Philadelphia, Baltimore, New Orcieans. De nyss
så Jysande aristokratiska familjerne smögo sig o-
bemärkt undan i Westerns skogar, att öfva sina
ovana händer med rothuggning och dikning, lem-
nande efter sig åt kreditorernes försorg sina
dyrbara ekipager, sina prålande villor och träd-
gårdar, sina dyrbara möbler och konstsamlingar.
Westerns af dem förut så föraktade medborgare,
de trefna landtmännen från Ohio, Illinois, Mi-
chigan, infunno sig att inropa dessa härrlighe-
ter.på konkursauktionerna, för vrakpris, eller att
engagera de ännu qvarstadnade cessionanterna,
deras barn och tjenstfolk, för sina brukskontor,
sina ostfabriker eller såsom arbetare på sina skuld-
fria nybyggen. Från middagspromenaderna på
Broadway bortsopades, likt en teaterdekoration,
de kupgliga spann, af hvilka bankaristokratien
låtit; föra .sig Omkring mellan hånade vandrare;
vid Sarotega och de öfriga badorterna höllo de
dryga värdsbusvärdarne förgäfves sina faraobord
ech :kappridningsbanor i beredskap; der synte:
ej mera hvarken guld eller jokeyer. Men genom
Europas börser skallade telegrafiskt en gemen-
sam veklagan från London vill. Wien, från Nea-
pel till Petersburg, öfver den Nordamerikanska
bankrutten.
Förgäfves väntades, att Jackson skulle få böta för
sitt förmätna tilltag med en afsättning vid nästa
presidentsval; amerikanska foiket var klokare
än så Det insåg, att hvad han gjort var i
sjelfva verket gauska godt, och valde honom på
nytt. Förgäfves återlifvades de gemensamma
förhoppningarne hos Englands gäckade Tory- och
bankirs-intressen, när valet till president ändtli-
gen föll på den diplomatiske van Buren — pvår
store fader, den lille räfvens — som Iadisnerne
kallade honom; han var alltför. mycket diplo-
mat, för att icke behörigen öfverväga sitt eget
intresse, tillika med folkets; han lemnade Jack-
sons verk i fred. Amnu återstod ett svagt
skimmer till lyekligare utsigter för Europas
spåmän. Ett mäktigt parti hade lyckats att,
emot alla sannolika beräkningar, få Harrison
vald till president, denne fromme och något en-
faldige landtman, som af rent medlidande med
en mängd ruinerade familjer slutit sig till re-
aktionsåsigterna. Men äfven denna sista förhopp-
Hing Befanns fåfäng. Knappt var Harrison i
begrepp att beträda det Washingtonska kapitolii
fröskef, då Försynen sjelf trädde emellan; han
dog innan han hunnit utöfva sin nya värdighet,
och för första gången sedan Nordamerikanska
förbubdets stiftelse intogs presidentsto:en kon-
stitutionsenligt af en icke till president utsedd
person, vice presidenten Tyler, om hvilkens å-
sigter öfver förbundsstyreisens ledande man
Ensppast visste någonting, då han blifvit vald
till en helt annan funktion än presidenturen.
Det visade! sig dock snart, att han var en ma
efter tidens sbebof. Han slöt sig genast till fol-
RR AI EE——AA An
- mm Pm
a oh mm an oc IA OM - - —-
fill Gud under våttens tysinad, då du kastar dig
på den heta bädden, som du fuktsr med tårar,