EEE
rankor, appelsiner och citronträn. De varma
solstrålarne spela emellan de mörkgröna bladen
och liksom koncentrera sig på de guldskinande
frukterza.
Från detta doftande, gröna naturens kapel
vandrar munken in i den stora Guds kyrka
böjer sitt knä och prisar sin Gud i stilla er:
sarchet.
En neapolitansk corricolo. -
Man bör se den i dess fart, se den packad
at menniskor ofvan och nedan, för och efter
Det är en Titen folkmassa, som rullar här på
två stora karetbjul, dragen af ett stackars kräk,
som är så behbängdt med plåtar och qvastar,
bjellror och helgonbilder, att det kunde tjena
som en vandrande skylt för en handelsbod.
Kabrioletten susar oss förbi, bort öfver den
med breda lavaskifvor belagda gatan. Hvad är
det för ett sällskap? hvad månne det tänker på?
Kusken, med sin stora fiskarkoj slängd öfver
skuldran, och med halfnakna bruna armar, svär
i sitt bjerta på ångvagnen, hvilken, lätt som en
svala, skjuter af bortit vigen till Portiei, förb
gröna vingårdar, gungande båtar oeh lysande
vilior. ;
Der sitta två madammer titt vid bans sida
den ena har ett förfärligt stort lindebarn, hor
behandlar det som en packa utan värde; beggs
madammernas tankar raötas i kyrkan: aSanct Jo
seph, som kläder de nakmes, de komma båd
derifrån. Ylie och linne, kjolar och tröjor är
gifne åt Sanet Joseph, Madonnan och Bambino
bela kyrkan var Bbehängd med. de goda kläderve
det var en dägelig syn! en hel butik! i morgor
skulle kläderne utdelas. Hvem får, månne, der