hokämfpe, utmärker sig genom en viss kryhe
och en originell aplomb i reciterandet af versen
som under den tunga nordmannahje!men tar sij
icke illa ut. En herr Gille säger äfven sina sa
ker vackert med en vacker organ.
Hvad herr Ahlströms musik till cAgne, be
träffar, hafva vi redan i en föregående notis ut
talat vårt allmänna omdöme om dess sällsynt:
förtjenst. Utan att egentligen imitera den gaml:
nordiska folkvisans grundton, andås den en all
varlig, högtidlig, patetisk karakter, och den ä!
mångenstädes af verkligt gripande dramatisl
effeai, såsom till exempel i den stora finalen til
fjerde akten. Uvertyren är likaledes ett helgju-
tet arbete, väl utarbetadt på ett par enkelt, mer
originellt melodiöså grundfigurer.
Hvad som säkeriigen frapperat alla utan un-
dantag, är dea ensemble och vigör, hvarmed kö-
rerna blifvit utförda. Och denna korstat består
dock till största delen af personer, för hvilka åt-
minstone allt hvad till den musikaliska taktiken
hörer ännu för några månader sedan var totait
främmandel Maa bör dervia tillika observera,
att deifrågavarande sångsakerna alldees icke höra
till det lättaste: slaget, utan tvertom förete åt-
skilligt, som äfven bordt gifva en öfvad kör till-
räckligt att göra. Resultatet är under sådana
förhållanden förvånande, och rättvisan fördrar
här ett lika erkännande af den ledande teater-
direktörens drift, som af dess skicklige kormä-
stares, herr Sandborgs, nit och oförtrutenhet.
aPröfoingen,, — svenskt original af anonym
författare, — är en liten komedi, som säkerligen
kommer att hålla sig uppe på den Nya Teaterns
repertoire. Pjesen handlar om en ung skönhet,
— för öfrigt lika förståndig, som skön, — hvil-
ken ställer till en liten intrig, för ätt pröfva
hvilken af tvenne älskare, som samtidigt visa af-
sigter på hennes hand, är den respektablaste
pretendenten. Denna intrig, hvilken, i parentes
sagdt, slutat på det önskvärdaste sätt, ger ånled-
ning till åtskilliga situationer och små episoder,
hvilka äro ganska pustiustiga; och sednare delen
af pjesea är isynnerhet af en rask och under-
hållande komik, i ersättning för förra hälften
deraf, hvilken faller sig litet mera uttänjd och
omständlig. Den lilla -komedien gifves ganska
jemat å så väl den manliga, som den qvinligs
sidan. M:!l Laurent är n näpen ung enka. Hr
Högqvist, som här spelar-en gammal magister,
har lemnat prof af en-komisk talang, hvars make
man ingalunda: påträffar alla dagar, och man kan
förutspå, att den nya teatern i honom skall ega
en bögst användbar sujet, särdeles för vissa arter
af den mera burleska komedien. Herr H. har
tvänne gånger blifvit framropad.
Herr Söderman, andra man i herr Lindebergs
kapell, har till denna komedi komponerat en u-
vertyr, som är rätt vacker, men kanske något
för läng, äfvensom en nätt musik till några små
kupietter, hvilka blifvit tillagda vid komediens
slut. Mamsell Henriette Widerberg har vid de
första representationerna äfven tagit på sin del
en af dessa sistnämnda, och publiken har med
bifali återhört denna stämme, hvilken alltid skall
ega nigot qvar af sin fordna tjusningsförmåga.
På den Lindebergska repertoiren säges närmast
stå en af Scribes äldre komedier, cGiftermil för
pengar,, hvilken redan om några dagar skallgif-
vas. land andra tillämnade saker nämner man
Moligres cLikaren mot sin vilja,