— EN vÄLDIG UPLANDSPROSE. (Ur Lördags
magasinet för den 29 Oktober.) Bland besynnerlig
heter, som förvaras i allmogens minne, är proste
Schönfelts, som blef kyrkoherde i Bro och Loss
försåmlingar i Roslagen. Hans öden voro i san
ning sällsamme, liksom hela hans gestalt. Såsor
student skulle han fara till tin födelseort Gottland
men väderdrefs till Curland, hvarest han för si!
alldeles ovanliga längd genast eftersattes af preus
siska värfvare, som äfven tvingade honom att antag:
tjenst. Efter trenne års tjensgöring som soldat
mönstrade Kurfursten af Brandenburg sjelf det re
gemente, hvarvid han stod, då han uti 5:e suppliker
skrifne på latin, grekiska och tyska, omtalade sin:
äfventyr, och begärde afsked, det han äfven fick
Reste så till Gottland och blef prest. Här inblan
dades ban uti en besvärlig process med superinten.
denten Stiernman. Denne hade utverkat sig Lärbrc
pastorat till präbende. Schönfelt, som spekulersd
på denna syssla, börjode, för att bämnas, baktali
Stiernman på det bittraste, emottog likväl anbude
att blifva komminister i Lärbro, der han var i 6 år
Han skaffade sig under tiden församlingens voka
tion för sig till konungen om pastoratet, och insinue
rade derjerote diverse injurier mot sin förman, su
perintendenten. Dessa klagemål afgjordes 4691
senaten till Stiernmans fördel, och konsistorium
Upsala ålades att dömma Schönfeldt för sin tilltag
sonhbet, och förklarades han derföre 1692 för alltic
förlusig prestembetet, sedan de begge tvistande vari
1 konsistorium konfronterade. Schönfelt egde likvä
utväg att skaffa sig konungens befallning, kort der
efter, till konsistorium, att åter insätta honom
embetet. Detta gjorde erkebiskopen med följand
tal: Konsistorium hafver väl för någon tid sedan
å Hens Kongl. Maj:ts remissorial, alldeles satt edei
rån embetet, och det likmätigt kyrkoordningen, och
edert brott och förfarande mot eder biskop och för
man, herr magister Stiernman, den j oskyldigt haf.
ven förfört bos Kongl. Maj:t, och dermed velat undgå
henom det pastorat, som embetet tillslagit var, hvil.
ket är ett peccatum diabolicum, som af diabolo här.
kommer och af honom sitt namn hafver, är ock nu
Belials synd, sätta sig emot sina, af Gudi och öf.
verketen förordnade förmän, hvilket j sjelf af Gud:
erd lärt hafver. Dessutom är det en stor malice och
arghet, att missbruka öfverhetens nåd, och då enorm
gifves en nådig access och tillgång, vid samma till-