— EN vÄLDIG UPLANDSPROSE. (Ur Lördags magasinet för den 29 Oktober.) Bland besynnerlig heter, som förvaras i allmogens minne, är proste Schönfelts, som blef kyrkoherde i Bro och Loss försåmlingar i Roslagen. Hans öden voro i san ning sällsamme, liksom hela hans gestalt. Såsor student skulle han fara till tin födelseort Gottland men väderdrefs till Curland, hvarest han för si! alldeles ovanliga längd genast eftersattes af preus siska värfvare, som äfven tvingade honom att antag: tjenst. Efter trenne års tjensgöring som soldat mönstrade Kurfursten af Brandenburg sjelf det re gemente, hvarvid han stod, då han uti 5:e suppliker skrifne på latin, grekiska och tyska, omtalade sin: äfventyr, och begärde afsked, det han äfven fick Reste så till Gottland och blef prest. Här inblan dades ban uti en besvärlig process med superinten. denten Stiernman. Denne hade utverkat sig Lärbrc pastorat till präbende. Schönfelt, som spekulersd på denna syssla, börjode, för att bämnas, baktali Stiernman på det bittraste, emottog likväl anbude att blifva komminister i Lärbro, der han var i 6 år Han skaffade sig under tiden församlingens voka tion för sig till konungen om pastoratet, och insinue rade derjerote diverse injurier mot sin förman, su perintendenten. Dessa klagemål afgjordes 4691 senaten till Stiernmans fördel, och konsistorium Upsala ålades att dömma Schönfeldt för sin tilltag sonhbet, och förklarades han derföre 1692 för alltic förlusig prestembetet, sedan de begge tvistande vari 1 konsistorium konfronterade. Schönfelt egde likvä utväg att skaffa sig konungens befallning, kort der efter, till konsistorium, att åter insätta honom embetet. Detta gjorde erkebiskopen med följand tal: Konsistorium hafver väl för någon tid sedan å Hens Kongl. Maj:ts remissorial, alldeles satt edei rån embetet, och det likmätigt kyrkoordningen, och edert brott och förfarande mot eder biskop och för man, herr magister Stiernman, den j oskyldigt haf. ven förfört bos Kongl. Maj:t, och dermed velat undgå henom det pastorat, som embetet tillslagit var, hvil. ket är ett peccatum diabolicum, som af diabolo här. kommer och af honom sitt namn hafver, är ock nu Belials synd, sätta sig emot sina, af Gudi och öf. verketen förordnade förmän, hvilket j sjelf af Gud: erd lärt hafver. Dessutom är det en stor malice och arghet, att missbruka öfverhetens nåd, och då enorm gifves en nådig access och tillgång, vid samma till