skall säga, att man miste använda litet soin på sådana sakor och derföre — — Huru mycket vill då horr C— hafva för sit besvår? inföll Axel tvärt, då han märkte hva som låg Homem om bjertat. :sTio Rdr för ett Iawdatur-seriplum, savat mindr och mindre i proportien; tre banko för Approbatur.: pJust ett sådant skulle jag önska; jag pretende rar ej högre betyg; och herr C— är således färdi; att skrifva, då jag kommer med themat? fortsatt: vännen; pVisserligen, visserligen; välkemmen, adjö.s Efter detta hugneliga löfte vandrade de begg herrarne ned till Ö—s för att drieka ett gles fö den goda saken. Vi öfvergå nu till dagenr, då skrifningen var ut gatt. Våra bekantskaper träffas då utanför konsi. atorium, der de syntes ifrigt samtala. Men om nu gubbarme märka vårt smyg, så ä! allt förloradt,, hördes Axels spädare röst. Åh! hry dig du ej om sådant. Så fort notarier läst upp svenskan, går du ut, liksom något vore Flömdt i kapprocken, och lägger lappen der; sedan skall jag väl laga att du får hvad du behöfver. Var imedlertid lugn. Ingen må tro, att en skrifoiog är så alldeles tråkig, som man skulle kunna föreställa sig. Visserligen är det ett obehagligt tvång, att på vissa bestämda timmar fabricera ett scriptam, utan afseende på om man är mer eller mindre disponerad; men man har sin lilla butelj, muntra kamrater samt em vän i viken — och det är ingen fara. Man skrattar, pratar och skämtar ända tills det lider mot middagen, då hvar och en får sin lilla korg med requisita, och ogeneradt kan äta sin middeg, samt drieka ett glas, för att ställa tankarne i -ördning. Likväl var måhända ingen gladare än Axel, när eursorn kom in med den allranättaste korg, fullpackad med matvsror och en butelj vin. Begärligt fattade han den och genomögnade i största hast innehållet; men lika glad, som han var vid dess emettagande, lika nedstämd blef ban nu, då, efter den mest noggranna forskning, den lilla efterlängtade lappen icke fanns bland dess innehåll. Allt hopp var likväl ej ute. Förargad och ledsen gjorde han sin måltid, och då denna var slutad tog han upp en korkskruf och började lösknacka lacket på buteljen, och, mirabile dictu, lappen befanns ganska sinnrikt instoppad i korken. Var Axel nyss förut försagd, så blef hen nu så mycket mera glad öfver den fina surprisen; han drack den trogna vännens skål och började — afskrifva C—s opus. Inom mindre än en timme var scriptum färdigt och glad lemnade han det åt decanus, hvilken då var i yttre rummet, samt ilade till den hjelpsamme vännen. Bravo! bravo! bror! det var förbannadt fint gjordt — kom nu skola vi gå ut en stund och sedan taga en god sexa hos Ö—gs.p Sexan expedierades; C— fick sin trea banko och Axel mottog glad af fakultetens notarie sitt betyg, hvarpå stod — sApprobaturr. (Norrl. Posten.)