Article Image
— det äfven du och lemna det icke ifrån dig, förrä med din sista andedrägt. Res till Sverge, der finne du din mor. Hon ärov.... eFåagvaktarens inträde afbröt här vårt samtal; ha kom, åtföljd af vakt, att föra min far till döden Med sönderslitande rop kastade jag mig på knä oc kysste hans händer och kläder, men han ryckte si ifrån mig, sedan han hviskat dessa ord: cFör Gud barmbertighets skull, fly — nästa ögonblick är de för sent. Ditt medlidande med mig är nog för a kosta dig lifvet. Han aflägsnade sig nu med säkr steg och lugn hållning. Lik en ursinnig störtade jag gatan framåt oc vek sedan af gerom några slingrande gränder. Ge nom Guds försyn hann jag hamnen just i det ögor blick, då ett Hamburger-fartyg lade från land, fc att afsogla till sin hemort. Endast genom en å börd förmådde jag den medlidsamme kaptenen a taga mig ombord. Det var också hög tid, ty knapj var landgången indragen och fartyget ett par famn från land, förr än jag sig några s. k. spårhunde vid stranden, hvilka säkert kommit dit i afsigt a gripa mig. Jag var sålodesfrelsad; men hyart skul j ag egentligen taga vägen, utan en enda styfver oc med den gåtlika underrättelse, jag fått om min mor eDon medlidsamme kaptenen förde mig dock, ) sin egen bekostnad, till Hamburg, der jag i hansh tillbringade ett par veckor, Det första jag gjord var, att antaga luterska läran, skaffa mig en ci drägt och byta om namn. Snart lyckades jag a såsom fransysk språkmästare, vinna mitt uppehäl och såmedelst bar jag förflyttat mig från ort till oj ndtligen är-jag nu i detta Sverge, der min döen far sade at: jag skulle finna mih mor. Desta hoj har jag dock slagit ur hågen, köldst jag icke kämn hennes namn och vistelseort. Detta sm cke, den heliga relik, skall jag dock förvara; den skall föl mig på min törnströdda ban, och då den isolera främlingen lägger sitt hufvud till hvila, skall de ännu följa honom i den moderliga Jordens sköte., Armatid tystnade och Rosalie var djupt rörd, ne darrande hand grep hon efter medaljongen, som ho höll mot månans strålar, då hon i detsamma såg ac fattas af eN bakom Henne stående person och hör ett gällt enskri tätt vid sitt öra. Både hon e AÅ

9 november 1842, sida 2

Thumbnail