skulle kunna lemna mig någon upplysning om Ar-
mand. Ar han Parisare, eller har ban blott varit i
Paris, så han han nog hört talas om den namnkun-
nige predikanten.
Lille Gustaf -blir visst bättre, nu, sade i detta
ögonblick amman, hvilken blifvit af friherrinnan
förbjuden att titulera den. lille. :; Se hur han små-
ler. Så glad har hen ännu aldrig sett ut. Se hur
han räcker de små armarne emot hennes nåd. Gud
signe honom så söt han är!
Och det var verkligen som hon sade. Öfver den
lilles, hittills af plågor förvridna anlete sväfvade nu
en engels leende. Modren knäföll vid vaggan. Go-
de Gud! ropade hon, skulle du väl vara så nådig
och frälsa honom från döden? — O, hvadjag skulle
prisa dig!
Men det hopp, hon för några sekunder hyste, var
endast en skimrande, hastigt försvinnande såpbubla.
Hon såg väl att gossen log, men hon såg icke en-
geln som sträckte öfver honom sina silfverhvita vin-
gar. Det var dödsengeln som kom att med en sak-
ta kyss hemta denna ande, innan den hunnit be-
smittas af det stoft, hvari den blott för en kort tid
varit fängslad. Ännu en häftig kastning med de
små armarne, en -sprittning, en sträckning och
barnet var dödt. Med ett anskri föll modren afdår
nad ned öfver vaggan.
För dem, som icke redan gissat det, vill jag näm-
na att den unga sköna, nu barnlösa enkan var in-
gen annan än för detta fröken Rosalie de S:t Elme,
hvilken med sin far lemnade Frankrike om-SOmma-
ren 1791, Såsom ett tillägg till hvad man redan
genom hennes samtal med sig sjelf inhemtat, bör
nämnas, att de båda emigranterna;:ett Par månader
efter deras afresa från Paris, anlände till Sverige,
der grefve de 8:t Elme. ville göra sig påmint hos
Gustaf den tredje, hvilken han lärt Personligen kän.
na då denne såsom kronprins vistades i Frankrikes