HVAD ÄR GJORDT OCH HVAD KAN GÖ-
RAS I HUFVUDSTADEN TILL LINDRING
I DE NÖDLIDANDES BELÄGEN SET?
Sedanr vi uti ett par föregående artiklar fästat
uppmärksareheten på den olyckliga och medöm-
kansvärda belägenhet, hvari ett ieke obetydligt
antal personer här i hufvudstaden vanligen be-
finner sig vidten inbrytande vinter, bafva flere
ytterligare exempel :på sanningen af detta för-
bållande kommit i dagen, uti berättelserna om
dessa husville och halfnakne uslingar, som poli-
sen funnit, ena gången i ett skjul vid Röda Bo-
darne, den andra gången på en sophög o. s. v., i
flockar af omkring 20 i sender. Då vi tro, att det
är publicistens pligt, att framhålla äfven sådan2
dystrare drag ur det offentliga lifvet — och dy-
stra äro de i sanning — i ändamål att denväl-
görenhetsanda och medlidsamhet, som onekligen
finnes hos Stockholmsboerne, må väckas till en
samverkan, hvilket är det enda vilkoret för ett
åtminstone lindra, om icke afhjelpa eller före-
komma, sådana upprörande tableaux vivans för
framtiden, böre vi likväl ånyo erinra om hvad
redan förut blifvit yttradt, att meningen dermed
aldrig kan eller bör vara att påstå, det såmhäl-
tet skall kunna afbjelpa allt slags nöd. Ett för-
sök i sådant ändamål skulle icke allenast öfver-
stiga det allmännas krafter och lägga alltför
tunga bördor på den skattdragande. näringsidka-
ren; det-skulle äfven, om det ock biefve verk-
samt i början, snart visa sig otillräckligt, dels
emedan, äften med den största frikostighet, myc-
ket och kanske det mesta ändock alltid måste
jemnas åt de fattiges egen förmåga att umbära,
dels äfven emedan understöden,-om de-sträcktes
längre än till, den yttersta. nödens:lindrande, o-
möjligen kunde ständigt utdelas med så full-
ERE RA ——— — LL — ——?