HVAD ÄR GJORDT OCH HVAD KAN GÖRAS I HUFVUDSTADEN TILL LINDRING I DE NÖDLIDANDES BELÄGEN SET? Sedanr vi uti ett par föregående artiklar fästat uppmärksareheten på den olyckliga och medömkansvärda belägenhet, hvari ett ieke obetydligt antal personer här i hufvudstaden vanligen befinner sig vidten inbrytande vinter, bafva flere ytterligare exempel :på sanningen af detta förbållande kommit i dagen, uti berättelserna om dessa husville och halfnakne uslingar, som polisen funnit, ena gången i ett skjul vid Röda Bodarne, den andra gången på en sophög o. s. v., i flockar af omkring 20 i sender. Då vi tro, att det är publicistens pligt, att framhålla äfven sådan2 dystrare drag ur det offentliga lifvet — och dystra äro de i sanning — i ändamål att denvälgörenhetsanda och medlidsamhet, som onekligen finnes hos Stockholmsboerne, må väckas till en samverkan, hvilket är det enda vilkoret för ett åtminstone lindra, om icke afhjelpa eller förekomma, sådana upprörande tableaux vivans för framtiden, böre vi likväl ånyo erinra om hvad redan förut blifvit yttradt, att meningen dermed aldrig kan eller bör vara att påstå, det såmhältet skall kunna afbjelpa allt slags nöd. Ett försök i sådant ändamål skulle icke allenast öfverstiga det allmännas krafter och lägga alltför tunga bördor på den skattdragande. näringsidkaren; det-skulle äfven, om det ock biefve verksamt i början, snart visa sig otillräckligt, dels emedan, äften med den största frikostighet, mycket och kanske det mesta ändock alltid måste jemnas åt de fattiges egen förmåga att umbära, dels äfven emedan understöden,-om de-sträcktes längre än till, den yttersta. nödens:lindrande, omöjligen kunde ständigt utdelas med så fullERE RA ——— — LL — ——?