da den? Patriotiska medborgares samverkanli
kulle häruti säkerligen kumaa uträtta mycket, d
m ock statem ieke räckte ett enda finger till
jelp. Xunde vi blett tillegaa oss Britternasg
nedbors:re-anda, förstodo vi att göra bruk afd
len makt, som finnes i sta!sborgarens samver-
an, i associationsprircipen, så skulle månget
tort mål kunna ernås och knappast någon för
olkats högre intressen Jjum och likgiltig styrelse
unde med tiden bestå. Att erbjuda de utvan-
iraed: pekuniert bistånd skulle knappast vara
ådigt. Sådant miste alltför mycket uppmun-
ra till utvandringar, som dessförutan blifva tal-
rika nog. Men av rätt utfinna det för en kolo-
pi bäst passande ställe, att förmå de utvardran-
de tiv att välja dette, samt medverka till, att
sjelfva kolomissringen planmessigt verkställdes,
det skulle vara tillräckligt och det verksamma-
ste bistå. det,
—— X
De Nord-amerikanska fristaterna äro nu det
stälie, bvarihän allas blickar riktas, och det är
väl äfven det enda, dit enskilde eller planlösa
skaror kusna begifva sig, med säkerhet att finna
be-kydd samt en fri, såsom herlig beskrifven,
statsförfaltning; men i intet land måste de ifrån
Europa wu vandrande betraktas mera otvifvelak-
tigt förlo-ade för sitt fädernesland, än just de.
Då kola tion sker i landets inre del, kunna desse
icke genom sjöfart underhålla förbindelse med
fädern-sandet och ej heller hafva hopp att, un-
der dei oupphörliga tilloppet af nybyggare, kun-
:va samlade. Hänförde af en stor stats
issa och merkantila hvirflar, skola redan de-
Tas värmssie afkomlingar bitva äkta amerika-
nare, utza alit sinne för moderiandet. Just det
motsatia förhållandet måste antagas sisom vilkor
för vårt hepp, att erhålla någon del af de fruk-
ter, son våra landsmäns krafter skulle kunna
aftvinza den nya verlden. Att det deremot på
de vidsträckte, af naturen rikt begåfvade kust-
sträckningarna, hvilka ännu på jordklotet äro
obef le eller glest bebodda, skall finnas rå-
gol slälle, der förhållandena svara emot ändamå-
le:; synes väl vara temligen säkert; men om det
rätta stället bör sökas på Amerikas östra eller
ves:ra kust, på Nya Holland, nya Zeeland, eller
en annan Australisk punkt, detta är det stora
problem, som aldraförst borde lösas. Följderna
af ati undersökningarna ske med offentlighet,
utan förbehål!samhet, äro så föga att rädas för,
att sådant tvärt emot torde vara det säkraste
mediet ait sätta några nyttiga gränser för ut-
vardringshågen; ty aldrig stormar folkmassan
Taskare åstad, än då den far i blindhet ech en
das: anar hvad den löper efter. Skådar den tyd-
ligt målet med alla dess svårigheter, så saktar der
Dog farten och Justen aftager hos minga. Kun-
de ock nybygget icxe undandragas en främmande
makt: suveränitet, skulle denna omständighet
doek svårligen beröfva moderlandet handeisför-
delen. Savnerligen skul:e man vara benägen att
tro, att dezna lättast förlorades under moderlan-
dets suveränitet och handelspolitik.
Uppkastas frågan huruvida utvandringar, utan
afseende på de fördelar som man i framtiden
kunde vänta af de utvandrade, skulle vara ovil-
korligt skadlige för moderlandet, då måste sva-
tet derpå bero deraf om landet kan antagas
hafva öfverbefolkning eler icke. Härom kunna
meningarma vara delade. Somliga påstå, att våra
nordiska Jänder skulle finna sig bättre af att
äga en dubbelt större befolkhing, under det att
andra klaga öfver, att det fattas tillräckliga nä-
riogskällor för den nu befintliga. Då man ser
omkring sig, och ibland annat ofta är vittne till
det sorsligaste af allt slags tiggeri — arbetsföre
och rättskaffens mäns bön om arbete — samt
betraktar den ständiga öknirgen i de för fattig-
försörjningen och straffanstalterna erforderliga
summor, miste man frestas att hålla sig till
den sednare meningen. Det synes vara ett till-
räckligt hevis på öfverbefolkning, då dugliga
händer och dugliga kufvuden bjuda ut sig för
en spottstyfver, och det ändock förgäfves. Det
förhåller sig med manniskokrafter, som med an-
ära varor: då marknaden öfverfylles, minskas
efterfrågan till och med på kuranta artiklar.
Man har åter genom jemförelser af dagarbela-
rens afiösing eller förtjenst här i Norden, emot
i andra jänder, trott sig finna bevis för den
förra meningen. Skärskådas saken närmare, tor-
de äfven den lemna föga tillfredsställande bevis-
ning. Der man har 7 månader vinter, måste
nästan allt årets arbete utföras på de öfrige 5.
Att under denna tid arbetande händer eftersökas,
är en naturlig följd häraf. Men huru många äro
väl de, som kunana giädja sig åt ett ständigt ar-
bete hela året igenom? Huru många söka det
icke förgäfves, tilldess de finna det i straffan-
stalterna? Kan äfven den, som vanlig räknade
dagspenninger, förtjenas hela året om, och kan
den med skäl kallas hög i länder, der alla lif
vets första förnödenheter för daglönaren fördy-
Tas genom nödvändighetem af införsel ifrån an-
dra länder, och der vinterkölden uppslukar ofta
ända till tredjedelen af arbetarens förtjenst?
Jemför man hvad en daglönare här i Norden
Ean Lkäna för sin dagspenning red hvad en syd-