sig att intet bedrägeri egde tum. Derpå drog ban
sig plötsligt tillbaka och mumlade för sig sjelf:
aBussuch hi (nog, det är sannt).
pDu medgifver således, att du syndat, dig sjelf o-
vetande: att allting är uppfyldt med små djur, hvil-
ka blotta ögat ej förmå skönja; att du således hvar-
ten ksn äta eller dricka, utan att begå en syrd.p
Den slagne Hinduen böjde tigande sitt kafvud.
Skall jag visa dig huru mycket dylika djur det
finnes i en droppe vatten ?
Nej, jag har sett nog.
Önskar du än flera bevis?
Jag har en ynnest att bedja dig om.
Tala; om jag kan, skall jag villfara din önskan.p
Gil mig ditt mikroskop. Jag kan ej köpa det.p
Skänk mig det.
Ciarke besinnade sig ett ögonblick; han hade köpt
det just den morgonen för tio guiner, och då han -
var obemedlad, så föll det sig mycket svårt för ho-
nom att skilja sig derifrån. Hinduen bad imedler-
tid sllt enträgnare, och han biföll slutligen, i hopp
att få en lika dyrbar genskänk, ssmt öfverlemnade
mikroskopet åt brahminen.
Denne såg sig med triumferande min omkring,
höjde derpå plötsligt armen och slungade instrumen-
tet med all sin kraft mot marmorgolfret, så att det
flög i tucen bitar.
Hvad vill det säga !s utbrast Ciarke med oförställd
förvåning.
Det vill säga, hr Kristen, svarade brahminen med
(ugn och allvarlig röst, det vill säga, ats jag var en
!ycklig, god och nöjd man, Genom detta verktyg har
du för evigt tillintetgjort min lycke, du har dömt
mig att eländig och usel nedstiga i min gra! !
? Med dessal ord lemnade den olycklige brahminen
salen och drog sig kort derefter åter tillbaka i sitt
hem.