stranden bildade uppslamningar, hvilka vid ebt
äro torra, bilda en barrier för hela kusten, och
småningom blifva odlingsbart Jand. Wi försökt
att. uppnå kusten ett par engelska mil norr on
Tschapu, men till och med vår lätta båt fast
nade på grund, och vi måste mer än en mi
vada uti gyttjan. Men då man passerat Tschapu
höjer sig landet i kullar. Tschapu är den end:
plats, hvarifrån den af kejsaren monopoliserade
handeln med Japan bedrifves. Hamnen är tem
ligen god, men ebb och flod ganska starka. Mec
förstäderna har Tschapu ungefär 3 engelska mi
i omkrets; hon är byggd i fyrkant, och genom:
skäres af talrika kanaler, hvilka få vatten frår
Hangt-schen-floden. Något skönare och mer:
pittoreskt än irakten kring staden, kan mar
icke tänka sig. Så långt ögat når synes all
vara en enda by, ur hvilken höga pagoder, ro
mantiska grafkapell och tempel höja sig. Denn:
trakt kan kallas det chinesiska Arkadien, oct
om någon del af China förtjenar detta namn, si
är det nejden kring Hangt-schen och Tschapu
Invånarne tyckas också finna sin hemort skön
ty de hafva sökt att medelst kanaler, vägar
planteringar och ansenliga byggnader komm:
naturen till hjelp. Ingenstädes funno vi Chine:
serne så öppna och vänliga som bär. Dera:
förståndiga frågor om vårt Jand wille knapp
taga slut, och de tycktes finna nöje i vårt säll
skap.s En beskrifning öfver staden ur en en
gelsk opiihandlares dagbok, hvilken läses i Times
öfverensstämmer hufvudsakligen med ofvanståen
de. Nejden är fruktbar, väl odiad och bebygd
och förtjusande skön. I hamnen lågo, då denne
Engelsman för 2 år sedan besökte den, 2å 300(
till en del ganska stora hardelsschunker, hvilke!
tydde på en ganska liflig rörelse. Förvånande
var också den mängd fjiderfän, ankor, gäss o
s. V., som summo längs kusten och på kana-
lerne. Mandarinerne läto, emot 2 procents profit
smugglingen af opium obehindradt gå för sig
men besynnerligt nog höllos stadsportarne till-
slutne, och Engelsmännen miste på stegar pas-
sera öfver stadsmurarne, men blefvo dock gan-
ska vänligt behandlade af Chineserne. Det var
I Januari, och de kringliggande kullarne glänste
af snö, men på landet nedanföre blommade är-
ter och bönor. Bland invånarne herrskade
många ögonsjukdomar.
—