hvilkas besättning ej fordrar några speciella egenskaper. Jag fann, att en stor dei af den komiska operans sujetter. spelade och sjöng mycket tragiskt. För att göra mig noga underrättad om den tyska konstens förhåtlande tillden franska, ville jag se sådana saker, som voro mig förut bekanta. Man gaf på en afton: Johan a! Paris och Richard Lejonhjerta. Den, som utförde Johans af Paris roll, heter Puig, en tenor, lång och mager, d. v. s. ieke så skapad, som tenorer måste vara. Ej vacker röst. Några kraftiga brösttoner, det öfriga en falsett, som med vedervärdig smaklöshet stundom sväfvade upp i de högsta regioner. Sången så broderad och kolorerad, att man ofta knappt igenkände den ursprungliga grundtonen. Puig kan hvarken i sång eller naivetet ispeljemföras med Mantius. Men, hvad säger jag, naiv? Puigspelade sin Johan af Paris med ett tjockt, rsodernt skägg, utan ett spår af chevaleresk humor, aldeles på modernt dandysätt, d. v. s. mycket väl friserad, men annars flegmatiskt, fåfängt och utan själ. Prinsessans af Navarra roll utfördes af Mad. Rossi, en stor skönhet, en röst af den renaste metall. Hon förstod att bringa sin röst till en svindlande höjd, drillade rent och broderade sin sång med de finaste brässelska tonspetsar. Oaktadt all sin friska skönhet var hon dödskall, kantig och stel i hvarje rörelse. Hon tycktes vara tagen ur kören och för första gången ställd på en plats, der hon, hvad spelet beträffar, skulle blifvit öfverträffad af den vanligaste tyska roturidre, hur mycket mer då ej af Sopbie Löwe! Seneschallen var medelmåttig, Pedrillo dålig, Olivier, pagen, återgafs drägligt af en vacker m:ll Reviilly. Den komiska operan i Paris borde hafva en vackrare körpersonal att uppvisa. — — Richard Lejonbjerta, den andra opera, som jag hörde, förföljer mig ända från Lättich, der Gretry, uppfinnaren af dessa sköna, rörande toner, föddes midt ibland fabrikerna och smedernes hamrar. I Brässel, så väl som i Lättich. utfördes Blondels parti af Chollet, förut firad tenor vid komiska operan i Påris, men nu afskedad. Här utfördes det sf Masset, som förut varit anförare för denna teaters orchester och från kapellmästarestolen uppstigit på tiljorna. Röst och spel syntes mig friska, utan att just vara betydande. WNätt var, att han sjelf kunde spela sin giga. 1 Richards rol figurerade åter den långe Puig, hvilken jag ej heller nu kunde fatta tycke för, isynnerhet som: han redan blifvit hesare. Anna Thillon, en infödd engelska, Aubers väninnan, ett sångverldens lejon, sjöng Laurette med ljuf röst, spelade behagfullt och verkade genom sin vackra figur och sitt talande öga. Att hon uttalade fransyskan engelskt, tycktes blott göra henne ännu pikantare för åhörarne. Sluttablåens anordning behagade mig. I Tyskland befrias Richard mestadels med litet skrammel af bleck, några pappharnesk, litet kolofonium samt flera döda och sårade. Här ser man blott det eröfrade Därrenstein, målningsvärd! prydt med flaggor och stormstegar, allt orörligt, en lefvande bild. Deremot tycktes mig Blondels och Richards återseende ej så väl arrangeradt, som i Hamburg, der jag sednast såg den nätta operetten. Oaktadt Wurda ej mer egde en sådan röst som Masset, hänryckte han dock mera. Masset uppstizer här på vi trädstam, för att se sin konung. Trädstammen är för bräcklig för den gripande situationen. Afven intresserar man sig mera för vännens känslor, hvilken upptäcker konungen, än för konungens känslor, hvilken finner vännen. Derföre bör Blondel, för hvilken vi hysa mera känsla, äfven stå mer j midten af bilden och beherrska scenen. Under revolutionen kostade denna opera många menniskor lifvet. Orden: Richard, o mon Roi, Punivers Cabandonne, oskyldigt sjungna, kunde föra en på schavotten. Det är ännu Henriquinquisternes opera. I sultan Solimans bekanta sång saknade jag refrängen: Hvad rörz oss Turkarnel ..-. — —tt— — TRAKTEN KRING TSCHAPU I CHINA. Den bekante tyske missionären Gältzlaff lemnar i sin dagbok nedanstående notiser om staden Tschapu, hvilken förliden sommar blifvit intagen af Engelsmännen: Den 3 Jan. 1833 seglade vi ifrån TschangHae till Tscbapu, en hamn vid norra kusten af provinsen Tschekianz (vid den viken, hvari floden Tsen-tang-kiang utfaller, midt emot Tschus2n-öarne), under 309 37 nordlig bredd. Till dess man närmar sig det högre landet, som bildar denna stadens hamn, är hela kusten, ända ifrån Gula floden, ytterst flack och till och med på nära håll knappt synbar. Hafvet drager sig öfverallt tillbaka från. landet, så att de längs Re nn srt sense