hvilkas besättning ej fordrar några speciella
egenskaper. Jag fann, att en stor dei af den
komiska operans sujetter. spelade och sjöng myc-
ket tragiskt. För att göra mig noga underrättad
om den tyska konstens förhåtlande till- den fran-
ska, ville jag se sådana saker, som voro mig
förut bekanta. Man gaf på en afton: Johan a!
Paris och Richard Lejonhjerta.
Den, som utförde Johans af Paris roll, heter
Puig, en tenor, lång och mager, d. v. s. ieke så
skapad, som tenorer måste vara. Ej vacker röst.
Några kraftiga brösttoner, det öfriga en falsett,
som med vedervärdig smaklöshet stundom sväf-
vade upp i de högsta regioner. Sången så bro-
derad och kolorerad, att man ofta knappt igen-
kände den ursprungliga grundtonen. Puig kan
hvarken i sång eller naivetet ispeljemföras med
Mantius. Men, hvad säger jag, naiv? Puigspe-
lade sin Johan af Paris med ett tjockt, rsodernt
skägg, utan ett spår af chevaleresk humor, al-
deles på modernt dandysätt, d. v. s. mycket
väl friserad, men annars flegmatiskt, fåfängt och
utan själ.
Prinsessans af Navarra roll utfördes af Mad.
Rossi, en stor skönhet, en röst af den renaste
metall. Hon förstod att bringa sin röst till en
svindlande höjd, drillade rent och broderade sin
sång med de finaste brässelska tonspetsar. Oak-
tadt all sin friska skönhet var hon dödskall, kan-
tig och stel i hvarje rörelse. Hon tycktes vara
tagen ur kören och för första gången ställd på
en plats, der hon, hvad spelet beträffar, skulle
blifvit öfverträffad af den vanligaste tyska rotu-
ridre, hur mycket mer då ej af Sopbie Löwe!
Seneschallen var medelmåttig, Pedrillo dålig,
Olivier, pagen, återgafs drägligt af en vacker
m:ll Reviilly. Den komiska operan i Paris borde
hafva en vackrare körpersonal att uppvisa. — —
Richard Lejonbjerta, den andra opera, som
jag hörde, förföljer mig ända från Lättich, der
Gretry, uppfinnaren af dessa sköna, rörande to-
ner, föddes midt ibland fabrikerna och smeder-
nes hamrar. I Brässel, så väl som i Lättich.
utfördes Blondels parti af Chollet, förut firad
tenor vid komiska operan i Påris, men nu af-
skedad. Här utfördes det sf Masset, som förut
varit anförare för denna teaters orchester och
från kapellmästarestolen uppstigit på tiljorna.
Röst och spel syntes mig friska, utan att just
vara betydande. WNätt var, att han sjelf kunde
spela sin giga. 1 Richards rol figurerade åter
den långe Puig, hvilken jag ej heller nu kunde
fatta tycke för, isynnerhet som: han redan blif-
vit hesare. Anna Thillon, en infödd engelska,
Aubers väninnan, ett sångverldens lejon, sjöng
Laurette med ljuf röst, spelade behagfullt och
verkade genom sin vackra figur och sitt talande
öga. Att hon uttalade fransyskan engelskt, tycktes
blott göra henne ännu pikantare för åhörarne.
Sluttablåens anordning behagade mig. I Tysk-
land befrias Richard mestadels med litet skram-
mel af bleck, några pappharnesk, litet kolofo-
nium samt flera döda och sårade. Här ser man
blott det eröfrade Därrenstein, målningsvärd!
prydt med flaggor och stormstegar, allt orörligt,
en lefvande bild. Deremot tycktes mig Blon-
dels och Richards återseende ej så väl arrange-
radt, som i Hamburg, der jag sednast såg den
nätta operetten. Oaktadt Wurda ej mer egde
en sådan röst som Masset, hänryckte han dock
mera. Masset uppstizer här på vi trädstam, för
att se sin konung. Trädstammen är för bräck-
lig för den gripande situationen. Afven intresse-
rar man sig mera för vännens känslor, hvilken
upptäcker konungen, än för konungens känslor,
hvilken finner vännen. Derföre bör Blondel, för
hvilken vi hysa mera känsla, äfven stå mer j
midten af bilden och beherrska scenen.
Under revolutionen kostade denna opera många
menniskor lifvet. Orden: Richard, o mon Roi,
Punivers Cabandonne, oskyldigt sjungna, kunde
föra en på schavotten. Det är ännu Henri-
quinquisternes opera. I sultan Solimans be-
kanta sång saknade jag refrängen: Hvad rörz
oss Turkarnel ..-.
— —tt—
— TRAKTEN KRING TSCHAPU I CHINA. Den
bekante tyske missionären Gältzlaff lemnar i sin
dagbok nedanstående notiser om staden Tschapu,
hvilken förliden sommar blifvit intagen af En-
gelsmännen:
Den 3 Jan. 1833 seglade vi ifrån Tschang-
Hae till Tscbapu, en hamn vid norra kusten af
provinsen Tschekianz (vid den viken, hvari flo-
den Tsen-tang-kiang utfaller, midt emot Tschu-
s2n-öarne), under 309 37 nordlig bredd. Till
dess man närmar sig det högre landet, som
bildar denna stadens hamn, är hela kusten, ända
ifrån Gula floden, ytterst flack och till och med
på nära håll knappt synbar. Hafvet drager sig
öfverallt tillbaka från. landet, så att de längs
Re nn srt sense