känslan af sin lycka, men ägnu mer genom det
sryende hoppet att blifva mor, det var icke al-
lenast för hennes skull, som grefven hyste en d7-
bk ärelystnad. Han älskade hence alitid lika eldigt
som första dagen af deras förening, som då nan
för hennes fötter, skälfvande af kärlek, stolthet,
men framför allt af ett obegripligt behof att för-
värfva sig sina franska mästares aktning, före-
slog henne detta äktenskap som hon afslog, det
ta äktenskap som hon slutligen antög endast
med löftet om ovilkorlig hemlighet under et:
år... Men det var just denna tystnad som
mest plågade honor... han ville vara befriad
derifrån för hvad pris som helst; han räknade
otåligt dagarne och timmarne som återstodo.
Ensam med Benedetta eller i stora verlden, om-
gifven af de illusioner som fästade sig vid hans
namn, den anstrykning af exentricit han vatat
gifva sig, förföljdes han alltid af samma tanke;
ty öfser allt tyckte han sig ega rätt att vara o-
hk andra menniskor.
Hans förbindelse med Benedetta dröjde ieke
att bli bekant. Benedetta blef hans eröfring:
makan passerade för hans älskarinna. Han vi-
sade henne på Corso; han promenerade med
benne till alla villor, gaf henne plats vid si si-
da på spektaklerna, visade henne för alla sica
vänner, och än genom beräknad indiskretion,
än genom en komprometterande tystnad Jät han
framskymta en hemlighet, hvaraf hela skammen
föll på Benedetta. Hemligheten var till hal!s
yppad. Ruffo och Bertini hade redan gerxom
trängt den och, stödjande sig på Acquavivas ka-
rakter och utlåtande, hyste de intet vidare tvi-
vel, då en oförsedd händelse tvingade honom at:
taga eit afgörande steg.
Prins Aquaviva, chefen för familjen, dog, ler:-
nande åt Josef sina omätliga egendomar och ava
sina titlar, med det enda vilkor blott, att den
nye prinsen skulle gifta sig med en dotter til:
den sflidne, enda frukten af hans äktenskap