Hr kyrkoherden Berjwall instämde med hr grossh. Ekerman, med anledning deraf att erfarenheten visat, att utvexlingspriset vid de flesta tillfällen snarare varit för lågt än för högt. Hr borgmästaren Sandblad yttrade, att hr borgmästaren ansåg det sednast noterade värdet å piastrarzsa vara orimligt högt, och att detsamma följaktligen icke heller länge torde blifva beståndande; men då kändt var, stt plastrar, af den beskaffenhet barken egde voro, i följd af politiska förhållanden serdeles begärlige i England, samt att det höga priset vore deraf föranledt, ansåg hr borgm., att banken borde draga fördei af den nuvarande konjunkturen. Hr borgm. fann visserligen, att den sednaste stegringen i Hamburg icke motsvarade mer än 6 rst. sv. bko på hvarje piaster, men enär det till 494 !I, sk. bestämda nu gällande utvex!ingspriset blifvit sstt 3 rst lägre än hr borgm., för sin del, ansett riktigt, fann hr borgm. en ökning af 9 rst. nu böra ske för att återföra utvexlingspriset till hvad det zaturligen bör vara. Hr Schartau fästade hrr fullm:s uppmärksamhet, i anledning af br Ekermans yttrade åsigt, att sednare veckor3 betydliga uttagning af plastrar bevisade, att bankens pris å denna myntsort, kade vid sednaste reglering blifvit satt för lågt — på det af sammandraget öfver silfverutvexlingen från bankens kassor synliga förhållande, att då, under loppet af Augusti månad, inalles Rdr 386,047: 49. 9, silfverspecie från baken utvexlats, befunnes deribland endast 113.497: 42. 9. silfverspecie i piastrar, hvilket hr Schartau ansåg vederlägga den ifrågavarande åsigten. Häremot erinrade hr grossh. Ekerman att, ehuru under Augusti månad ifrån banken utvexlats avenskt silfvermyaot till Rår specia 272,550, hade likväl störsia delen deraf elier 225,000 Rdr utgått till Finland i utbyte mot svenska bankosedlar, hvilka derstädes icke vidare få i allmänna rörelsen begagnas; hvadan således endast återstoden 47,550 Rdr specie och följaktligen mycket mindre be!opp i svenskt silfvermynt än i piestrar till annan utländsk ort utskeppats. Hr grefven och ordför. biträdde den åsigt, att utvexlingspriset borde förböjsas till 4935 sk., på den grund, att hr grefven ansåg piastrarnes exporterande för närvarande vara oberoende af vexelbristen uti den utländska handeln och hufvudsakligen härleder sig ifrån Englands behof af denna myntsort. I enlighet med hr grefvens och ordf:ns härefter framställda proposition, beslöto hrr fullm., att förhöja utvexlingspriset å piastrarne till 195 sK.; hvarom understyrelsen, för vederbörligt iakttagande skulle genom sekreteraren genast underrättas. D. 8 September. Med föranledande af härvid uta hr grossh. Schartau gjord anmälan, att värdet i H:mburg å spanska piastrar stigit med 4 8 per mari Cölniskt, eller till 28 må 8 B, sedan bankens nu gällande utvexlingspris å dyliks piastrar d. 4 dennes bestämdes, togo hrr fullm. under öfvervägande huruvida, med anledning af berörde förhållande, någon ökning i vexlingspriset nu borde ega rnm; men ansågo det till 498 sk. sednest bestämda pris böra tills vidare, oförändradt fortfara. D. 13 Oktober. Hr grossh. Schartau anmälde, att värdet i Hamburg å spanska piastrar, hvilket, då banxens nu gällande utvexlingspris d. 4 sistl. September bestämdes, utgjorde 28 må 7 f, sedermera väl stigit till 28 2 8 f men derefter, enligt noteringarne med sednast ankomne 3:ne posterna, åter nedgått, förat tili 23 mål 7 ff, samt sednast till 28 mil 5 p or mark Cölniskt, hvilket skulle uti protokol!etanleknas.