sundsakt, jemte statens öfriga allmänna affärer, som
arfva förbättring.
Om jesuiternas makt med allmänna undervisnin-
gen tvistas nu som bäst, och deremot strides af
njertans grund. Så mycket ser man dock både
små och stora tidningar, äfvensom det också höres
uf det sjelfständiga folket, att äfven Schweitsarne
vilja nu hafva en representationsreform, genom
vilken kraft och enhet, hos folket, kan åstadkom-
mas. Deremot talas, här såsom annorstädes, om
;tålamod och mognande öfvertygelsen, å den ena
sidan, och om vådan af uppskofo å den andra,
avarvid, äfven här, i nog starka ordalag, häntydes
på möjligheten af en revolution. Ja, en ganska an-
sedd tidniug, och dertill moderat (Appenzeller
lidn.), har nyligen uppmanat patrioterna, i hvarje
kanton, att, likt forntidens frihetshjeliar (de på
Rätli), sammanträda och samrådas om landets bästa,
och att derom med hvarandra korrespondera; 0. 8. V.
Denna uppsatts har, d. 40 huj., blifvit reprodu-
cerad i ZLuzerner Eidgenosse (en fri och hurtig
tidning), hvarest den red:s förespråk klingar som
Wilhb. Telis spända bågsträng, kort före skottet på
förtryckaren Gessler.
Säge nu hvad man vill jså äro de inre tecknen
temligen betänkliga, så väl i det fromma Tyskland,
som ock, synnerligast här i Schweitz, och när, en
gång, förr eller sednare, det å nyo spelas upp till
en allvarsam Polska, i något hörn af verlden, så
är det fara värdt, att leken blir allmännare än
mången säker syndare nu förmodar.
Strax bredvid staden Luzern, i öfverste Pfyffers
park ses det Schweitziska Lejonetv, uthugget (af
Ahorn, efter Thorvaldsens modell), i en hög och
lodrätt uppstående bergvägg. Lejonet (i klippan),
28 fot långt och 48 dito högt, är inhugget der, till
minne af Schweitzergardets trohet, d. 40 Aug.
1792, då, vid revolutionens utbrott, detta garde
med lif och blod försvarade kungafamiljen. 26 of-
ficerare och inemot 800 soldater föllo då, och dessa
lego knektars orubbliga trohet är i sanning värd
ett så skönt minne.
Lejonet, som föreställes dödt (eller heldre hvi-
lande), till följd af ett dödligt sår, fasthåller ännu,
med framtassarne, och tyckes vilja in i döden för-
svara den Bourbonska skölden. Det afbrutna spju-
tet sitter qvar i det ädla djurets sida och matt är
nu det förut brinnande ögat.
pLiksom ett tempelhvalf är i klippan uthugget
öfver och omkring detta döende lejon, som ligger
utsträckt på altarranden. Der nedanföre och invid
bergets fot är en bassin, hvilken ständigt fylles
med det ifrån bergsböjden nedsorlande klara vatt-
net, uti hvilket ilejonets bild (och de derunder i
klippan inhuggna tappras namn) återstrålar mot
åskådaren. Ett tempel, åt dessa trogne står ock
upprest strax der bredvid, allt omskuggadt af höga
och lummiga träd.