frais, som de nu måste vidkännas, och få ett
större öfverskott att använda åt sjelfva fattig-
underhållet, dels också, huruvida det icke kun-
de lända till besparing, att här, likasom det sker
på några andra ställen, exempelvis i Uddevalla
— en åtgärd, af hvilken dervarande borgmästare
har mycken förtjenst — utackordera de egentli-
ga fattighjonen åt landsbygden, hvilket äfven
vore en fördel för de fattige sjelfva, som då
icke behöfde vara så sammanpackade, som nu,
och på landet alltid kunde hafva någon passan-
de sysselsättning. Om nemligen en sådan ut-
ackordering också icke kunde ske, utan att be-
tala lika mycket för hvarje person, som dess
underhåll för närvarande kostar, så återstode i
alla fall den vinsten, att få de nuvarande loka-
lerna lediga att använda till de ändamål, vi bär
ofvan antydt; och att minskning i faux frais
skulle vinnas genom en gemensam styrelse och
rikenskapsföring, synes faila af sig sjelf.
Dernäst, och om huivudstaden förbunde sig,
att uti ett sådant arbetshus, som det här ofvan-
nämnda, emottaga alla dem, som nu måste för
blott försvarslöshet qvarstanna på korrektionsin-
rättningen å Långholmen, så borde det väl icke
vara Omöjligt att, med afseende på det goåa
ändamålet, erhålla af staten ett anslag, svarande
mot den minskning, som genom en sådan in-
rättning uppstod i utgifterna för sistnämnda in-
rättning, och redan denna minskning skulle san-
nolikt efter ett par år uppgå till 25 a 30 000
Rdr Bko om året, eller lika mycket som den
nuvarande allmänna fattigvårdsfondens inkom-
ster, hvilka, med undantag af sjukhusen, år 4840
endast uppgingo till 29,502 Rd. För ett sådan!
bidrag af staten talade äfven den omständigheten,
att en hufvudstad alltid måste emottaga ett större
tillopp af inflyttande från alia orter och behålla
afskedade soldater, o. s. v. Sannolikt hade man
äfven till dessa inrättningar ej mindre, än till
Prins Carls inrättning, att piräkna några en-
skilda gålvor.
Genom dessa tillgångar skulle sannolikt det
mesta af kostnaden kunna betäckas.
Men om äfven dessa källor icke skulle fullt
förslå, enär de redan befintliga frivilliga arbets-
husens inkomster tillika nödvändigt synas böra
förökas, så betvifle vi ieke, att hufvudstadens
invånare gerna skulle, för att fylla bristen, ingå
på att, hvar och en i sin mån, något öka sin
fattigprocent på debetsedeln. Denna utgör för
närvarande icke mer än 6 skillingar på riksda-
tern efter andra artikeln, hvilket är mindre,
än hvad i de flesta andra, åtminstone af rikets
öfriga större städer, betalas, och om vi ej miss-
t2ga oss, icke hälften af den proportion, som
erlägges i Götheborg. Vissheten att hafva ryckt
en mängd menniskor ur förtviflan, och sålunda
uppfyllt en kristlig pligt, är ej det end2, som
borde föranleda ett slikt åtagande. Inbrottsstöl-
derna och andra vådor för den enskilda säker-
heten skulle äfven ofelbart derigenom minskas,
då polisstyre!sen,. som nu: är i ständig förlägen-
het, hvart den skall göra af försvarslöse, ailtid
kunde, sedan sådana inrättningar kommit til
stånd, med större lätthet hålla reda på dem,
som saknade ett bestämdt näringsyrke, eller
voro af oviss frejd. På grund af allt detta
vill det synas, att saken alldeles icke är omöjlig
om man verkligen vill den och om någon person
med allvar och kraft nitälskar för att bringa
den i gång, samt det hela ahordnas med klok-
het. Att ingå i närmare detaljer, skulle för
ögonblicket kanske vara utan ändamål, likasom
det torde böra lemnas åt vederbörande sjelfve
att bestämma, huruvida någon kommitte å nyo
bör förordnas, att bringa till verkställighet de
ofalländade förslager, som den förra lemnat efter
sig. Det återstår likväl ännu att i korthet yttra
några ord om hvad scm vunnits af de i bästa
afsigt stiftade kommunal-inrättningarna, och
härtill skole vi egna några ord i en serskild
artikel.
— - oo a mr Lå ÄT a en a -