mint sig, än vid de temporära penningeremis-
serna till Palestri, och vid emottagandet af
dennes qvittenser. Väl voro den lifliga maestrons
bref vid dessa tillfällen uppfyllda med de mest
Mversvinnliga berättelser om den unga fliekans
ovanliga utveckling och framsteg, men, upptagen
som don Josef denna tiden var af helt andra
föremål, lemnade han föga eller ingen uppmärk-
samhet åt dessa utgjutelser, och då ban någon
gång tänkte på Benadetta, var det alltid under
bilden af den lilla fattiga, trasiga tiggareflickan,
som sjöng på piazza, eller det fantastiskt klädda
barnet, med sina hvita mamelucker, röda saf-
fianskängor, röda sammetslifrock, nakna armar
och långa, friflägtande lockar, — sådan han låtit
utstyra henne, då hon först kom i pensioner.
Med Benedetta åter var det en helt annan
sak. Ett söderns barn, till själ och kropp ut-
rustad med alla de egenskaper en hberrlig natur
framalstrar, och hvilka under en glödande sol!
bringas till mognad redan vid en tid, då nor-
dens barn ännu arbeta i knoppningens kris, var
Benedetta med sina femton virar en fullkoroligt
utvecklad ung qvinna, med sprittande lif i de
mest berusande former, med de herrligaste för-
xaögenheter hos en oskuldsren själ, med förvå-
mande anlag, upparbetade ända till talenger un-
der hennes korta uppfostran. Hos en sådan na.
tur kunde tankan på hennes välgörare icke för-
enas med likgiltighet. Hvarje ny sida, som ut-
vecklades i hennes begrepp, hvarje nytt blad,
som slog ut vid hennes själs blomstring, hvarje
ny känsla, som med de nya begreppen föddes :
hennes hjerta, var förknippad med tankan på den,
som skänkt henne all denna lycka, och henne