f böneboken, att påstå, att den alldeles måste uteslu-
tas, emedan tori-aristokraterna omöjligen med godt
semvete kunna läsa den. Bönen lyder nemligen:
O Fader! Du som i din nåd hörer din försam-
lings bön och förbytt vår dyrhet och nöd i goda pri:
ser (cheapness) och öfverflöd, vi tacke och lofve dig
ete.n
eFör vår del, säger den engelska tori-tidningen,
cälske vi ej hvad man kallar cgodt pris, emedan
vi aldrig bört det nämnas, utan att det medfört li-
danden och bekymmer för någon eller några med-
borgareklasser; då deremot vi allmänt erfarit, att
bvad man kallat adyr tid, varit en lycklig tid för
största delen af folket.n
En annan tidning erinrar härvid om ett uttryck
8f Hobbes, aatt då förnuftet är emot en mennpiska,
råkar hon sjelf i strid mot förnuftet. Öfverflöd och
godt pris följas åt, liksom brist och dyrhet, i allt
bvad som beträffar menniskans behofver. Men vi
supponera, att i den nys upplagan af bönboken, för
att behaga Tories, man får läsa:
O Fader! Du sgom.... förbytt vår goda tid
och vårt öfverflöd i dyrhet och brist, etc.; ty dessa,
det vill söga brister på lifvet: förnödenheter, är iu
i Tories språk en välsignelse för största delen af
folket.
— En handlande i förstaden St. Martin hyste
misstankar om sin hustrus trohet och föregaf, att
angeläget ärende nödgede honom resa bort. Efter
några dagars frånvsro skref han till henne, att han ej
kunde på flera dagar hemkoemme, men öfverraskade
henne sent om aftonen, samma dag hon på morgo-
nen fått denna underrättelse. Efter flera ringningar
på klocksträngen inslåpptes han i hennes rum, men
upptäckte tydligt af hennes utseende, att hon var
bestört och ängslig. I rummet fanns ingen, men
ett af fönstren var öppet, och han upptäckte snart,
att en ung man hängde i händerna utanför, i en
jernstång, som var fästad under detsamma. Beväp-
nad med en jagtknif, som han alltid medförde på
resor, skar ban i vredesmod med denna tvers öfver
händerna, så att den unge mannen släppte sitt tag
och föll i gatan, ifrån en höjd af omktring 43 alnar.
Den olycklige lefde väl, då ban derifrån hembars,
men ver utan hopp. Mannen öfverlemnade sig ge-
nast sjelf i rättvisans händer, och hustrun bade un-
der tilldragelsen skyndat ur huset och har ej sedan
kunnat anträffas.
— ZIGUENARESTÖLD. En klödeshandlare, bo-
ende i Holmfirth, i England, blef nyligen bestulen
af en Ziguenerska på ett ganska listigt sätt. Han
besökte nemligen ett zigueneriäger, i grannskapet af
Holmfirth, der en qvinna inbillade konom, att en
stor skatt låg begrafven i bans hus, men hvilken
bevakades af onda andar, som endast af henne kunde
fördrifvas. Öfvertygad om sybillans öfvernaturliga
makt, samtyckte han att lemna henne en summa af
510 , dels i guldmynt, dels i banknoter, hvilka
hon, hemma i hans hus, inlade i en påse, som, efter
några kabalistiska ceremonier, inlades i en byrå-
låda, under lås och nyckel, der den skulle ligga
orörd i fyra dagar, efter hvilken tid Ziguenerskan
skulle återkomma. — Klädeshandlaren väntade tåligt
de fyra dagarna, han väntade den femte — ingen
Ziguenerska kom. Som han då ej tyckte det vara
skal att penningarne längre ligo ofruktbara, upptog
ban sin påse, öppnade den och fann den full af —
blybitar och grått papper. Oaktadt anställda efter-
forskningar, har han hvarken fått reda på tjufven
eller sina penningar.
— EN ZIGUENARES . BESTRAFFNING. Som be-
kant är, her England ännu en temligen talrik Zi-
guenarbefolkning, hvars antal i de statistiaka upp-
gifterna varierar mellan 49,000 och 40,000 cch hvil-
ken lefver undar en egen titulär-valkonung. De de-
la sig i stammar, af hvilka Lees, Stanleys och Coo-
pers äro de förnämste. Nyligen försiggick i New
Forest Hampshire, på ett ställe kalladt Bottons
Bencb, en stor statshandling af denna stat i staten
nemligen: en medlems, och det en Lees uteslutning
från brödraskapet. Tidningen Weekly Dispatch be-
rättar händelsen på följande sätt: Emellan 300 och
400 när och fjerran boende Ztguenare, hvaribland
Lees, Coopers och Stanleys, voro församlade vid
denna ovanliga händelse. En mängd qvianor voro
närvarande, men samlingen hade dock skett så
hemlighetsfullt, att en person, som bodde i närhe-
ten,;iknappest visste, att någonting sådant skulle för-
siggå i granskapet. Förbrytaren, en vacker karl,
efter utseendet mellan 30 och 40 år gammal, ställ-
des i midten af en ring, bildad af Ziguenarnes ko-
nung och patriarkerne för åtskilliga stammar. Den-
na ring omslöts af en annan, bestående af den man-
liga delen af församlingen, och deromkring slöto
qvinnorna åter en större ring. Konungen, som var
en af Lees, en vördnadsvärd gubbe, som tycktes haf-
va räknat 80 somrar, talade derpå till förbrytaren
i nära en timma, men på ett språk, som de om-
krivgstående alls icke förstodo. Att döma af hans
häftiga gestikulation var talet mycket strängt. In-
gen annan än Ziguenarne sjelfva visste det ringaste
om det brott, den skyldige begått, men det måste
hafva varit mycket skadligt för sjelfva stammen, ty
det är högst ovanligt, att någon blir utesluten från
den. Så snart konungen slutat sitt tal till förbry-
taren, vände han sig om och tiiltalade på enzelska
de församlade Ziguenarne, samt underrättade dem,
att Jakob Lee ej längre tillhörde derag brödraskap
och att han skulle för alltid lemna Ziguenarnes lä-
ger. Derpå gick konungen fram till honom och
spottace på honom, och de kretsar, som omgåfvo
honom, öppnade sig på en gång för att låta honom
gå, hvarvid man slog honom med grenar af träd.
Samlingen upplöstes derefter, och Ziguensarne gingo
hvar och en åt sitt håll. Hela ceremonien, som äg-
de rum under en gammal ek i skogen, var mycket
imponerande, och som en dylik aldrig förr skett i
denna trakt, så väckte den stort intresse hos åskå-
darne.
—
Rättelser: I Lördagsbladet, och artikeln om
export af Bankens piastrar, förekomma följande tryck-
fel: 2:a sidan, 3:e spalten, 30:e raden nedifrån, står:
b400 mjlp; bör vara: 4000 mål. 35:e sidan, 41:a sp.,