jutsättning, och sedan frågan om de gamla specierna
lsålunda kommit på en helt annan punkt än den
befann sig vid sista öfverläggningen, då det endast
gällde att beredå verkställighet, åt ett beslut, som
de fleste af herrar fullmäktige kort förut fatiat, an-
gående skyndsamt anskaffande :af 500,000 specier,
— att det gamla speciemyntets tillgodonjutande
måste uppskjutas tills: vidare och så, att detta spe-
ciemynt förblifver liggande intilldess antingen Ri-
kets Ständer sammanträda, eller förhållandet i Ban-
kens metalliska kassa öfverhufvud skulle kunna
dermed påkalla någon åtgärd.
; Såsom en följd häraf anser jag af understyrelsens
utlåtande: ;
4:a punkten böra läggas till handlingarna, 9:a
dito hufvudsakligen bifallas och 3:e dito dito, så vidt
den rörer fortsatt myntning.
Herr grosshandlanden Ekerman ansåg det vara
bankstyrelsens moraliska skyldighet, att, så vidt på
den ankomma kunde, tillhandahålla allmänheten alla
de myntsorter, som blifvit förklarade att såsom mynt
i riket gälla, och då Bankens förråd af hela specier,
300,000 Rdr, sannolikt snart åtginge och plantsar
icke heller mera funnos, för bedrifvande af fortsat:
myntning, kunde, i herr Ekermans tinka, bankens
förråd af gamla specieriksdalrar icke ändamålsen-
ligare användas, än till myntning af hela specier.
Alla åtgärder, som vidtagas för utgilning af silfver
under annan form, än det fastställda myntets, skulle
endast föranleda några få spekulanter, att för en
ringa vinning uttaga och exportera sillver, hvarpå
möjligen desse, men hvarken den stora allmänheten
eller fäderneslandet eller banken hade någon vinst.
Fullmäktiges beslut iyder som följer:
aEfter öfvervägande af hvad understyrelsen anfört
och som genom anställde profsmältningar af specie-
riksdalrar, slagne före år 1830, är vordetutrönt, att
desse, obrukade, i värde öfverstego, enligt 1830 års
myntordning utmyntade, med 4: 7. 44, och nötta med
2: 47. 9 silfver på 1000:det, samt den vinst, som så-
ledes, genom desse riksdalrars utgifning, styckevis,
efter det värde, hvarå de lydde, tillskyndades dem,
hvilka uttogo silfver, möjligen kunde förorsaka större
åtgång, än behofvet eljest kräfde, förklarade herrar
fullmäktige, att den hos herrar fullmäktige den 47
sistlidne Februari förehafda fråga, om ett så beskaf-
fadt användande af ifrågavarande riksdalrar, borde
förfalla. reg
Ehuru vidkommande dernäst lämpligaste sättet att
tillgodogöra bankens förråd af spanska piastrar, her-
rar fullmäktige i allmänhet gillade det af understy-
relsen föreslagna, att försälja dessa efter vigt och
emot ett pris, lämpadt efter det belopp i mynt, som
af desamma kunde utmyntas; dock som, på sätt un-
derstyrelsen jemväl uppgifvit, det vore af högsta vigt,
att å prastrarne sattes ett pris, i det aldra närmaste
uppgående till deras verkliga värde å utlänsk ort,
men detta vårde icke befinnes tillräckligen utrönt
genom de i Hamburg noterade priser å piastrar,
hvilka voro af flere olika slag, ej eller genom de af
understyrelsen gjorda beräkningar, enligt hvilka
försäljningen borde ske efter en upptagen halt af
E69, goo:delar, oaktadt halten vid profsmältningen be-
funnits utgöra ?5,,oo:delar, ansågo herrar fullmäk-
tige, att, för vinnande af den största möjliga viss-
het i berörde hänseende, försök till försäljning i
Hamburg af ett mindre parti piastrar borde göras, i
hvilket afseende och då det icke ansågs lämpligt eller
till ändamålets vinnande ledande, att banken upp-
trädde såsom säljare, herrar fullmäktige uppdrogo åt
herr grosshandlanden Schartau, som, uppå tillfrågan,
förklarade sig dertill villig, att i dess handelsfirmas
namn och för dess räkning uttsga en påse piastrar,
emot det af understyrelser föreslagna pris, samt för-
sända dem till Hamburg, för att förvexlas mot Ham-
burger banko, och att sedermera om utgången lemna
berrar fullmäktige kännedom; hvarjemte, för vinnande
af en i möjligaste måtto säker uppgift å värdet af
bankens specieriksdalrar af äldre prägel, utaf hvilka
åtminstone en del ansågos vara myntade af guldhbaltigt
piastersilfver, herrar fullmäktige beslöto, att 4000 st.
af desse jemväl skulle utlemnas åt berr Scbartau;
emot. det silfvervärde, de vid profsmältningen befun-
nits innehålla, -eller 1004: 7. 44 silfver, för att. PÅ
enabanda säst, Som: piestrarna, I Hamburg försäljas.
I följd-hära! skulle till Understyrelsen afgå ett så
lydande protokollutdrag: Af förekommen anledning
beslöto hberrar fullmäktige, det skulle till grosshan-
delsbolaget bär I staden, Bibsu Wong, från ban-
ken utlemnas dels en påse af före år 4810 till Sverge
inkomne spanska piastrar, innehållande 1,154!; st.,
mot en pris af 1928 sk. banko för hvarje riksdaler
silfverspecie, som, efter en antagen halt af 57,,0o-
delar deraf kan utmyntas, med tillägg af !, procent
premie; de!s af 4000 stycken obrukade hela riksdaler
silfverspecier af äldre prägel, emot det, vid profsmält-
ning af dylike, den 9 sistlidne Mars befunna värde
af 4,004: 7. 44 silfver, eller 2,677: 37. 4 banko.
Emot detta beslut, så vidt det angick den före-
slagna försäljningen i Hamburg af äldre specieriks-
dalrar, reserverade sig herr grefve Horn, samt herrar
grosshandlanderne Ekerman och Schartau, hvilka
anvsågo, att någon mera tillförlitlig upplysning, än
den redan vunns, om verkliga värdet af dessa riks-
dalrar, derigenom icke kunde åstadkommas, emedan,
då det icke vore kändt, hvilken del af de gamla spe-
cierne ansågs innehålla guld, - det pris, som kunde
erbällas i Hamburg för de dit utsända, ehvad de-
samma innehöllo guld eller ej, icke biefve upply
sande om det guldvärde, som möjligen kunde finnas
eller icke finnas i den återstående tillgången.
Hr presidenten v. Hartmansdorf var jemväl i så
måtto skiljaktig, att han ansåg, det de piastrar och
specieriksdalrar, hvilka nu komme att utsändas till