jutsättning, och sedan frågan om de gamla specierna lsålunda kommit på en helt annan punkt än den befann sig vid sista öfverläggningen, då det endast gällde att beredå verkställighet, åt ett beslut, som de fleste af herrar fullmäktige kort förut fatiat, angående skyndsamt anskaffande :af 500,000 specier, — att det gamla speciemyntets tillgodonjutande måste uppskjutas tills: vidare och så, att detta speciemynt förblifver liggande intilldess antingen Rikets Ständer sammanträda, eller förhållandet i Bankens metalliska kassa öfverhufvud skulle kunna dermed påkalla någon åtgärd. ; Såsom en följd häraf anser jag af understyrelsens utlåtande: ; 4:a punkten böra läggas till handlingarna, 9:a dito hufvudsakligen bifallas och 3:e dito dito, så vidt den rörer fortsatt myntning. Herr grosshandlanden Ekerman ansåg det vara bankstyrelsens moraliska skyldighet, att, så vidt på den ankomma kunde, tillhandahålla allmänheten alla de myntsorter, som blifvit förklarade att såsom mynt i riket gälla, och då Bankens förråd af hela specier, 300,000 Rdr, sannolikt snart åtginge och plantsar icke heller mera funnos, för bedrifvande af fortsat: myntning, kunde, i herr Ekermans tinka, bankens förråd af gamla specieriksdalrar icke ändamålsenligare användas, än till myntning af hela specier. Alla åtgärder, som vidtagas för utgilning af silfver under annan form, än det fastställda myntets, skulle endast föranleda några få spekulanter, att för en ringa vinning uttaga och exportera sillver, hvarpå möjligen desse, men hvarken den stora allmänheten eller fäderneslandet eller banken hade någon vinst. Fullmäktiges beslut iyder som följer: aEfter öfvervägande af hvad understyrelsen anfört och som genom anställde profsmältningar af specieriksdalrar, slagne före år 1830, är vordetutrönt, att desse, obrukade, i värde öfverstego, enligt 1830 års myntordning utmyntade, med 4: 7. 44, och nötta med 2: 47. 9 silfver på 1000:det, samt den vinst, som således, genom desse riksdalrars utgifning, styckevis, efter det värde, hvarå de lydde, tillskyndades dem, hvilka uttogo silfver, möjligen kunde förorsaka större åtgång, än behofvet eljest kräfde, förklarade herrar fullmäktige, att den hos herrar fullmäktige den 47 sistlidne Februari förehafda fråga, om ett så beskaffadt användande af ifrågavarande riksdalrar, borde förfalla. reg Ehuru vidkommande dernäst lämpligaste sättet att tillgodogöra bankens förråd af spanska piastrar, herrar fullmäktige i allmänhet gillade det af understyrelsen föreslagna, att försälja dessa efter vigt och emot ett pris, lämpadt efter det belopp i mynt, som af desamma kunde utmyntas; dock som, på sätt understyrelsen jemväl uppgifvit, det vore af högsta vigt, att å prastrarne sattes ett pris, i det aldra närmaste uppgående till deras verkliga värde å utlänsk ort, men detta vårde icke befinnes tillräckligen utrönt genom de i Hamburg noterade priser å piastrar, hvilka voro af flere olika slag, ej eller genom de af understyrelsen gjorda beräkningar, enligt hvilka försäljningen borde ske efter en upptagen halt af E69, goo:delar, oaktadt halten vid profsmältningen befunnits utgöra ?5,,oo:delar, ansågo herrar fullmäktige, att, för vinnande af den största möjliga visshet i berörde hänseende, försök till försäljning i Hamburg af ett mindre parti piastrar borde göras, i hvilket afseende och då det icke ansågs lämpligt eller till ändamålets vinnande ledande, att banken uppträdde såsom säljare, herrar fullmäktige uppdrogo åt herr grosshandlanden Schartau, som, uppå tillfrågan, förklarade sig dertill villig, att i dess handelsfirmas namn och för dess räkning uttsga en påse piastrar, emot det af understyrelser föreslagna pris, samt försända dem till Hamburg, för att förvexlas mot Hamburger banko, och att sedermera om utgången lemna berrar fullmäktige kännedom; hvarjemte, för vinnande af en i möjligaste måtto säker uppgift å värdet af bankens specieriksdalrar af äldre prägel, utaf hvilka åtminstone en del ansågos vara myntade af guldhbaltigt piastersilfver, herrar fullmäktige beslöto, att 4000 st. af desse jemväl skulle utlemnas åt berr Scbartau; emot. det silfvervärde, de vid profsmältningen befunnits innehålla, -eller 1004: 7. 44 silfver, för att. PÅ enabanda säst, Som: piestrarna, I Hamburg försäljas. I följd-hära! skulle till Understyrelsen afgå ett så lydande protokollutdrag: Af förekommen anledning beslöto hberrar fullmäktige, det skulle till grosshandelsbolaget bär I staden, Bibsu Wong, från banken utlemnas dels en påse af före år 4810 till Sverge inkomne spanska piastrar, innehållande 1,154!; st., mot en pris af 1928 sk. banko för hvarje riksdaler silfverspecie, som, efter en antagen halt af 57,,0odelar deraf kan utmyntas, med tillägg af !, procent premie; de!s af 4000 stycken obrukade hela riksdaler silfverspecier af äldre prägel, emot det, vid profsmältning af dylike, den 9 sistlidne Mars befunna värde af 4,004: 7. 44 silfver, eller 2,677: 37. 4 banko. Emot detta beslut, så vidt det angick den föreslagna försäljningen i Hamburg af äldre specieriksdalrar, reserverade sig herr grefve Horn, samt herrar grosshandlanderne Ekerman och Schartau, hvilka anvsågo, att någon mera tillförlitlig upplysning, än den redan vunns, om verkliga värdet af dessa riksdalrar, derigenom icke kunde åstadkommas, emedan, då det icke vore kändt, hvilken del af de gamla specierne ansågs innehålla guld, det pris, som kunde erbällas i Hamburg för de dit utsända, ehvad desamma innehöllo guld eller ej, icke biefve upply sande om det guldvärde, som möjligen kunde finnas eller icke finnas i den återstående tillgången. Hr presidenten v. Hartmansdorf var jemväl i så måtto skiljaktig, att han ansåg, det de piastrar och specieriksdalrar, hvilka nu komme att utsändas till