Ta en ej obetydlig vinst utöfver bokförlngsvärdet. I sammanhang hvarmed och enär det uti bankens större generalkassa Å. befintliga sförråd: al Za Rdr st., uppgående till 1,063,500 Rdr silfver, funnits liggande allt ifrån silfverutvexlingent början, eller, Ottober månad 18534, det vore angeläget att någon åtgärd vidtoges, hvarigenom detta sfvörmynt vr kunna sättas i omlopp; och efter hvad understyrelsen ofvan ådagalagt. det för banken vore minst fördolaktigt att använda silfverspecier af gamla pregeln till ommyntning, samt bånkens förråd i silfverplantgar. som nedanstående deg uppgick till allenast antal: at 400, utgörande ett belopp af silfver af ye Räår 423 sk. 5 r. spart blifver antingen för119,657, r utmyntadt, understyrelsen hemställt, att såldt e en af hela Rdr specie tills vidare måtte utmyntn En det förråd i silfver, som banken i inställas, innestående den dag, understyede I Kongl. myn va fullmäktige i detta hänseende fattaut blifvit så nära ske kunde de bes samt att såvida det derefter befintliga uppmyntata Rdr sp. af nya pregeln, icke motsvaråde vexlingsbebofvet, blifvande reqvirenter af silfver måtte erbjudas antingen bankens förråd af !, Bär eller ock specier af gamla pregeln eller spanska piastrar emot de pris derå, herrar fullmäktige o att bestämma, eller silfverplantsar. Sedan detta betänkande blifvit af berrar fallmäksige taget till protokollet, anförde hr grosshandlaren Schartaw skriftligen: Bankenps förråd af specier utaf gamla utmyntninen anser jag kunna tillgodogöras på flera sätt: 4:0 Utgifvas i stället för Och till lika värde med specier af nya slaget, såsom herrar fullm. redan en gång beslutat. 2:o Utgifvas styckevis (till en viss minimivantitet) med uppgäld af ?, proc. på sätt understyrelsens minoritet föreslår; 3:0 utlemnas i myntad form efter vigt, (minst 4,000 st.) beräknade till 2 ?, Rdr bko per st. med tillägg af 3, proe., prisat likvä! utfördt por EB. 4:o Nersmältos och åter ommyntas till specier af nya slaget. 5:o Nersmältas till plantsar för att i denna form utlemnas jemlikt 4035 mom. 3 af Bankoreglementet såsom understyrelsen anser bäst. Af dessa fem metoder har understyrelsen, i förbigående och utan uppgifvet skäl, yttrat sig emot den 4:sts, förkastat den 2:dra på uppgifna, och som jag tror riktiga, grunder; den 4:de likaledes och den 3:dje, emedan deraf skulle uppstå betydliga svårigheter m. m., men deremot tillstyrkt den ö:te. Jag tror understyrelsen bafva fullkomligt riktiat bedömt punkterne 2 och 4, och finner således för min del ej af nöden att vidare derom orda; återstå alltså till granskning punkterne 4,-3-och 5, bland hvilka jag gerna skulle gifva mitt bifall åt understyrelsens förslag i den sista. såsom ganska enkelt, låt? verkställbart och för Banken fördelaktigt; en då det lärer vara en gifven sak, att den citerade 105 af bankoreglementet icke medgifver utlemnandet af något slags silfverplantsar, utan godtgörelse för myntskatten, och denna icke för detta silfver kan erhållas annorlunda, än på bekostnad af reqvirenten, i motsats med förhållandet vid det andra slaget plantsar, der lefverantören har betalt myntskatten och reqvirenten alldeles undgått denna utgift, så är det ingen anledning, att de som, då vexelkursen står hög, behöfva silfver till betalning af utländske skulder, icke skulle föredraga att från Banken uttaga nytt myntadt silfver framför plantsar, förenade med en kostnad ef 3, proc., helst gbilnaden i pris å utrikes ort emellan dessa och nya specier icke torde härtill fullt uppgå, hvaraf skulle följa, att hela åtgärden, elter tillhandahållandet af dylika plamtsar blefve utan ändamål. Kan denna min åsigt icke vederlöggas, så är valet öppet mellan 4:sta och 3:dje punkterne. Understyrelsen har icke rätt uppfattat motionärens id uti 3:dje punkten, hvilken icke hade ringsste sammanhang med den möjliga undervigt af nötning, som å det gamla myntet kunde förefinnas, utan afsåg att på ett lämpligt sätt komma till samma mål, dit vägen fört understyrelsens minoritet; men understyrelsen char derjemte enhälligt förklarat, att proceduren skulle föranleda betydliga svårigheter för tjonstemänden vid utlemnandet och bokföringen — och detta motskäl vill jag lemna oyederlagdt, ehuru det. förekommer mig temligen besynnerligt vid jemförelse med understyrelsens eget förslag uti en sednare purkt af utlåtandet, nemligen att just på lika sätt eller efter vigt försälja Bankens piaster-förråd; — ett annat skäl emot saken tycker jag mig finna deri, att det proponerade tillägget af 37. 9, skulle blifva för högt, och således medföra i hufvudsaken just enahanda verkan som de 3, 90 myntskatt i fråga om plantsarna; ty efter de sednast i kongl. myntet gjorda rön rendera 4000 st. gamla specier endast silfverriksdaler 4004: 7. 41., eller ej ens 2 v mer än 4000 st. specier af nya prägeln. Allt detta Jeder mig till den slutsats, att bland alla projekter för de ifrågavarande gamla speciernes användande, vore det i första punkten afhandleade, af fullmäktige en gång antagna, det ändamålsenligaste, lättast verkställbara och mest rägonabla samt för Banken nyttiga; men då meningarna i detta ämne visat sig vara mycket delade, och jsg, genom understyrelsens upplysande utredning af frågan om det befint!iga stora piaster-förrådets emplojerande, finner stöd för den förmodan, att berrar fullmäktiges majoritet nu skall besluta att hål!a datta förråd allmänheten tillhanda, heldre än att låta nersmälta och ommynta, vare sig piastrar eller gamla specier, och detta med den påföljd, att all vidare myntning för närvarande kommer att upphöra; så föreslår jag under denna för