icke, att baronen var mycket blek, och att ett visst drag af oro låg i hans blick, då han inträdde. Han blott tinkte på sin paryr, den stackars gubben. God dag, mäster Petrus!s sade barcnen och satte sig på den erbjudna stolen; hur mår ni, goda mäster Petrus?, Gud ske lof bra, herr baron, mycket bra, Ni har en glad ålderdom, mäster Petrus, fortfor baronen. Gud har hittills visat er mycken godhet, ni är frisk. Ja, Gudi lof, frisk som en nötkärna,, svarade mästarn. Observerade ni kanske för omkring en minad sedan, att blåsten tog i den gamla klockan der uppe På slottstaket; observerade ni det? ,Ja visst, det gjorde jag, svarade gubben och tog fram sin jurnal och satte på sig glasögonen; se här, den 3:dje Oktober klockan irc qvart till ellofva började dödsklockan att ringa på Mellingsta — Gud ske lof; tillade han, att de: intet hade att betyda.n pTror ni det? återtog baronen ; omen det hade att betyda; vi hafva gjort en smärisam förlust. ;Hvem?, frågade gubben och såg forskande på baronen; väl inte unga .-.. Nej käre Petrus, nei; en amnan person dog den natten och helsade till Johanna, min Johan na, mäster Petrus och till — er., Till mig, sade gubben och stirrade framfö sig; till inig —— Johannes hör ju inte till slägten — Då kastade baronen sina armar kring der