icke, att baronen var mycket blek, och att ett
visst drag af oro låg i hans blick, då han in-
trädde. Han blott tinkte på sin paryr, den
stackars gubben.
God dag, mäster Petrus!s sade barcnen och
satte sig på den erbjudna stolen; hur mår ni,
goda mäster Petrus?,
Gud ske lof bra, herr baron, mycket bra,
Ni har en glad ålderdom, mäster Petrus,
fortfor baronen. Gud har hittills visat er myc-
ken godhet, ni är frisk.
Ja, Gudi lof, frisk som en nötkärna,, svarade
mästarn.
Observerade ni kanske för omkring en mi-
nad sedan, att blåsten tog i den gamla kloc-
kan der uppe På slottstaket; observerade ni
det?
,Ja visst, det gjorde jag, svarade gubben och
tog fram sin jurnal och satte på sig glasögo-
nen; se här, den 3:dje Oktober klockan irc
qvart till ellofva började dödsklockan att ringa på
Mellingsta — Gud ske lof; tillade han, att de:
intet hade att betyda.n
pTror ni det? återtog baronen ; omen det hade
att betyda; vi hafva gjort en smärisam förlust.
;Hvem?, frågade gubben och såg forskande
på baronen; väl inte unga .-..
Nej käre Petrus, nei; en amnan person dog
den natten och helsade till Johanna, min Johan
na, mäster Petrus och till — er.,
Till mig, sade gubben och stirrade framfö
sig; till inig —— Johannes hör ju inte till släg-
ten —
Då kastade baronen sina armar kring der