fom en öfvergångs-bildning, hvilket måste förändras, såvida någonting skall vara att hoppas för verkställigheten åt de många, af det närvaramde kaotiska tillståndet så högt påkallade, af Ständernas och nationens röst fordrade reorganisationerna af våra allmänna inrättningar och lagar, samt att, intilldess sådant sker, komma riksdagarna att visa samma skådespel som hittills af fruktlöst arbete och gäckade förboppningar. Tiden när detta öfvergångstillstånd skall sluta, är väl, efter allt hvad man sett och erfarit sedan riksdagens åtskiljande, så obestämd, att det numera kan sigas stå erdast i Guds band att bestämma den. Imedlertid vore det just derföre skäl att vara beredd, att det kan ske när som helst; och ett ibland med!en hirtill vore att på förhand hafva undanröjt hvarje binder, som kan ligga i vägen för de herrar Stats råders afskedstagande, som redan äro i den :ålder, då man icke gerna bryter sig en ny bana, eller har krafter att studera sig in i alla nputidens sakförhållanden och andra länders erfarenhet af gjorda försök, sem erfordras för att ordna, skapa och gifva ett nytt och friskare lif åt egns föråldrade samhäöllsinrättningar. Om detta bör ske genom reserverandet af några bland de nu lediga -postembetena såsom reträtter lemna vi derbän;men nog vore saken värd någon uppoff: ring, och hvad som dervid kostar staten jemförelsevis minst, vore väl det bästa. En annan fråga är, huruvida icke de nu ifråoavarande talrika postmästare-vakanserna borde begagnas såsom anledning till begynnelse af en nödig förbättring i sjelfva postverkets organisation bär i Jandet. Denna organisation, jemförd med den, som i nyare tider blifvit gjord i andra länder, visar sig lida af tvänne hufvudsakliga brister: den ena, att posterna för sällan fortskaffas, och den andra, att på vissa trakter i riket postkontoren äro alltför få emot behofvet och på allt för långa afstånd ifrån hvarandra. Hvad det förra beträffar, så borde det icke vara med serdeles svårighet förknippadt, att på de stora vägarna, till rikets södra och vestra orter, och norrut åtminstone till Hernösand, kunna befordra posterna åtminstone fyra gånger i veckan. Den ökade skjutskostnad, som härigenom uppstod, skulle sannolikt ersättas genom en ökad brefvexling, och om detta äfven icke visade sig i första början, så bör man besinna, att posten egentligen är till korrespondensens befordrande, icke för att lemna statsverket en inkomstkälla, samt att den minsknivg, som tilläfventyrs kunde uppstå i dessa, af 20 åa 30.000 Rdr, rikligen skulle godtgöras på annat sätt genom frukterna af den lifligare och hastigare kommunikation mellan affärsmän, som deraf blefve en följd.