ter, nemligen en klocka som hängde derupp
under en svartgrön kopparbeslagen buf eller spira
Denna klocka hade icke någon annan inskriptio!
än ett Ave Maria med munkstil och härledd
sig troligen från något klosterrån, hvartill nå
gon af slottets anherrar gjort sig skyldig unde
reformationen. Denna klocka hängde derupp
ännu i min barndom. Den begagnades aldrig
ty ingen klocksträng ledde ditupp; men saga
förmälde, att den af sig sjelf ringde om natten
då någon stor olycka skulle hända inom famil
jen. Vidare berättade man, att flere af slottet
ägare; hvilka ej älskade denna olycksbådand
klockringning, beslutat nedtaga den och smält
ner den åldrige spåmannen; men då man upp
skickat fölk på taket i detta ändamål, hade all
tid en man blifvit af en osynlig makt nedstör
tad, och derföre vågade ingen göra försöket
Kiockan hängde således qvar och betraktade
med en hemsk fruktan af det omkringboend
lndtfolket. i s
Sjelfve mäster Petrus kunde ej slita sig lö
från denna folktre. Han hade tvertom anteck-
nat alla de gånger, han hört de dofva klämtsla
gen, och bifogat en underrättelse om hvilken o.
lycka, som straxt derpå eller i samma stund
drabbat familjen. Än hade en eller annan dött
eller hade åskan slagit ned i någon af fa.
miljens egendomar, eller hade någon familj.
medlem kommit i onåd på högre ort och måis
lemna hofvet; en olycka, som icke var den min
sta, men likväl den sällsyntaste. .
Då mäster Petrus om aftnarne gjorde sina ob
servationer öfver väderleken och kom att kast:
blicken åt det båll, der slottet var beläget, och
blef varse den gamla klockan, som, tigande lik
som det outgrundliga ödet, hängde deruppe mec
sin rörliga jerntunga i det vida gapet; rynka
de den gamle alltid ögonbrynen och vände sit
bort. Dan, som då observerade hans anlets
spel, såg liksom-ett drag af smärta breda sig