ter, nemligen en klocka som hängde derupp under en svartgrön kopparbeslagen buf eller spira Denna klocka hade icke någon annan inskriptio! än ett Ave Maria med munkstil och härledd sig troligen från något klosterrån, hvartill nå gon af slottets anherrar gjort sig skyldig unde reformationen. Denna klocka hängde derupp ännu i min barndom. Den begagnades aldrig ty ingen klocksträng ledde ditupp; men saga förmälde, att den af sig sjelf ringde om natten då någon stor olycka skulle hända inom famil jen. Vidare berättade man, att flere af slottet ägare; hvilka ej älskade denna olycksbådand klockringning, beslutat nedtaga den och smält ner den åldrige spåmannen; men då man upp skickat fölk på taket i detta ändamål, hade all tid en man blifvit af en osynlig makt nedstör tad, och derföre vågade ingen göra försöket Kiockan hängde således qvar och betraktade med en hemsk fruktan af det omkringboend lndtfolket. i s Sjelfve mäster Petrus kunde ej slita sig lö från denna folktre. Han hade tvertom antecknat alla de gånger, han hört de dofva klämtsla gen, och bifogat en underrättelse om hvilken o. lycka, som straxt derpå eller i samma stund drabbat familjen. Än hade en eller annan dött eller hade åskan slagit ned i någon af fa. miljens egendomar, eller hade någon familj. medlem kommit i onåd på högre ort och måis lemna hofvet; en olycka, som icke var den min sta, men likväl den sällsyntaste. . Då mäster Petrus om aftnarne gjorde sina ob servationer öfver väderleken och kom att kast: blicken åt det båll, der slottet var beläget, och blef varse den gamla klockan, som, tigande lik som det outgrundliga ödet, hängde deruppe mec sin rörliga jerntunga i det vida gapet; rynka de den gamle alltid ögonbrynen och vände sit bort. Dan, som då observerade hans anlets spel, såg liksom-ett drag af smärta breda sig