Han selv kan vinde förnyet Liv,
Girer Gud ham en from, en elskende Viv.
Gunnar träffade Magnus dock ej; han hade
under tiden dödt och blifvit begrafven på Möck-
ieby kyrkogård. Doitren planterade blå konval-
jer och tusenskön på hans graf, och den täcka
convolvolus, som der vexer i myckenhet vild,
smög sina veka ranior deromkring och dess blek-
röda blommor spredo i qväillstunden sitt Jiufva
mandeldo!t ö!ver kullen.
Man hade väl sökt att göra den värnlösa en-
kan allehanda förfing efter mannens frånfälle,
man ville t. ex. för hans efterlemnade skuld, som
för ögonblicket icke kunde i reda penningar ho-
noreras, fråntaga henne sina inventarier, eller
afyttra dem på en brådstörtad auktisn.
Nej men, sade Gunnarmor, och tog sin helg-
dagsmin på, och denna min var vacker ska ni
trol — pViijen j ta ifrån mig mina kreantur och
mina nöbler, så bryr jag mig slätt intet om af-
faderna, annars skall jag, med Guds bjelp, kon-
salvera huset och betala er i sinom tid, hvare-
vel? pinal, raät rässe och a!lt
Gunnarmors o:d voro kungso d, det visste
alla, och ingen tviflade hel:er på dem. Hon fick
derföre sitta i orubbadt bo, göra bröllop åt sin
dotter samt sköla hemmanet och sina p-ffader
allt i frid och ro, ty hoa hade nu sjelf sagt upp
sig och beredde sig att påföljande våren flytta
från Elvbo, en åtgärd den hon hittills icke ve-
lat tillstyrka, emedan Gunnars far och farfar su-
tit vid gården, och Gunnar derföre höll den kär.
Nu sedan mpfar fallit ifrån, ville hon icke längre
ryckas med den krångelre grefven.n
Gunnarmor hade beslutit att flytta till Fri-