nadssätt och dagdrifveri, tillbaka till ordentlig verksamhet och hemmets frid. Asynen af de exalterade unga flickorna bidrog att sätta den fromma förstångiga Elins bild i en ännu klarare dager än någonsin — han beslöt att återvända. Men hvem i all verld tog vid den lilla doktarn, som snodde och falades så käkt i förstninga, och ånerade för böndera? frågade Magnus en Ragbergabo, den han träffade på vägen till Jönköping, d.t han nu begaf sig för att gå med ångbåt till S—. Skölsbergen ?x Ja, den, jal Äh, han ä nu sjelfver och predikar utåt sockneral Åh, j stålla bara? Nej, dä ä säkert som sex, och da va just lagom åt humen, ty när han länge kånkat om kring och hafvet mecklamenter och dål?net i folk, och sträfvat emot väckelsx så fick han sjelf lya der te lyckta, och fara må korörbricka och ska ropa och schepa se ytter varre än sjelfva Audesa Maja i Våeryd. Magnus föresalte sig dock att för säkerheten skull fråga efter huru dermed förhöll sig, nä han köm till Jönköping. Men vet icke hvad svar han der erhöll, men det vet man, att han lyckligen och väl kom tillbaka till Möckelby och att han der återfann Elin, älskande och förlåtande, samtatt Gunnarmor ingenting hade emot att gifva dottren åt Magnus, sedan han nu vard: botad för stoderandet.n En Ungersvends Liv er ofta vildt; Men hans Hu kan styrkas, hans Tanker gvxges,