nadssätt och dagdrifveri, tillbaka till ordentlig
verksamhet och hemmets frid. Asynen af de
exalterade unga flickorna bidrog att sätta den
fromma förstångiga Elins bild i en ännu kla-
rare dager än någonsin — han beslöt att åter-
vända.
Men hvem i all verld tog vid den lilla dok-
tarn, som snodde och falades så käkt i först-
ninga, och ånerade för böndera? frågade Mag-
nus en Ragbergabo, den han träffade på vägen
till Jönköping, d.t han nu begaf sig för att gå
med ångbåt till S—.
Skölsbergen ?x
Ja, den, jal
Äh, han ä nu sjelfver och predikar utåt
sockneral
Åh, j stålla bara?
Nej, dä ä säkert som sex, och da va just
lagom åt humen, ty när han länge kånkat om
kring och hafvet mecklamenter och dål?net i
folk, och sträfvat emot väckelsx så fick han
sjelf lya der te lyckta, och fara må korör-
bricka och ska ropa och schepa se ytter varre
än sjelfva Audesa Maja i Våeryd.
Magnus föresalte sig dock att för säkerheten
skull fråga efter huru dermed förhöll sig, nä
han köm till Jönköping. Men vet icke hvad
svar han der erhöll, men det vet man, att han
lyckligen och väl kom tillbaka till Möckelby och
att han der återfann Elin, älskande och förlå-
tande, samtatt Gunnarmor ingenting hade emot
att gifva dottren åt Magnus, sedan han nu vard:
botad för stoderandet.n
En Ungersvends Liv er ofta vildt;
Men hans Hu kan styrkas, hans Tanker gvxges,