hvarpå denne lät afklippa håret på dem helt närs
intill hufvudet, så att, då de dagen derpå sattes
frihst, voro de likväl ej i stånd att visa sig ute.
Denna våldsamma och laglösa handling berätta:
i alla tidningar; men det som ger saken ett all-
männare intresse är, att bredvid berättelsen finnes
aftryckt ett reglemente för fångelserna, hvilket åt-
minstone ådagalägger, att fångar i England be:
handlas med en helt annan omsorg, i afseende på
snyggheten, -äa hos oss. Detta reglemente inne-
håller nemligen bland annat, att hvarje fånge, när
han inkommer, skall besigtigas af läkare, och der-
efter tvättas i varmt och kallt bad, hvilket sednare
dock ej.får ske i annan fånges närvaro, att fångar
af mankönet skola rakas en gång i veckan och hå-
ret klippas en gång i månaden; men att det sist-
nämnda, med fångar som endast sitta för ransak-
ning, endast får verkställas då, när det finnes ab-
solut nödvändigt för snyggheten eller helsan.
— Enligt den katalog, som jssuviterne i Frei-
burg utgifva öfver antalet af lärjungar vid derva-
rande pensionat, har detta betydligt minskats sedan
1839. Medan öfver 400 lärjungar förut bivistade
inrättningen, uppgifva katalogerne för åren 41839,
1840 och 4841 deras antal till blott 315, 276 och 273.
— ÅKTA OCH. OÄKTA CHAMPAGNE. Enligt till-
förlitliga uppgifter från Rheims, Epernay, m. fl.
orter, växte sistlidet år blott en tiondedel af all
den champagne, hvilken, under namn af äkta, sålts
i sjelfva Frankrike eller blifvit försänd till utlandet.
Frankrike ensamt drickes mera cbampegne än
som odlas i Champagne. En stor del af den äkta
och oförfalskade champagnen går till England och
Ryssland, der den bäst betalas; till Tyskland kom-
ma mestadels konstgjorda varor, hvilka genom säl-
arnes förmåga att tala för sin vara och de dric
candes inbillning, stämplas till det bästa Sillery,
och blott de förnämsta tyska hoteller och vinkäl-
are, hvilka stå i direkt förbindelse med fransy-
ka handelshus, kunna derför vara säkra att icke
lifva bedragna. Följande anekdot, som meddelas
f ett Pariserblad, bevisar för öfrigt, att man icke
tid kan förlita sig på etiketterna och korkarnas
ecken. En tysk jude, vid namn Abraham Hirisse,
om vistades i Paris, hade bedragit en annan, Ja-
ob Rubenstein, på 10,000 francs. För att hämnas,
inderrättade den sednare handelshusen Moöt och
utaine i Epernay och Rheims, att Abraham sålde
äkta champagnevin i buteljer, försedda med deras
tämplar och etiketter. Vid undersökning funnos
ickså 7 å 800 buteljer sådant vin i Abrahams käl-
are, hvarför han blef dömd till 50 francs böter
ch 3 månaders fängelse, hvilket öde Rubenstein
jelf, som var hans kompanjon, fick dela.
— —mssEEEREsRERJRL RR RR