(Införes på begäran.) Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet! Då i Aftonbladet för förliden Onsdag förekomme; en anmärkning angående en till Dagligt Allehanda insänd artikel om m:ll Linds debut i Norma, anhåller författaren om upptagande i Tit. tidning af följande ord till förklaring. Det är visserligen sannt, att det vore alltför stor öfverdrift, att vilja påstå, det vår utmärkta sångerska uppnått den höjd, der någon af de nämnda trenne storheterna sig befinner; ännu mera att hon ensam förenar alla deras egenskaper. — Ins. vågar blott förundra sig öfver, att anmärkaren, som äfven tyckes hefva sett och hört dessa stora talanger, kunnat förmoda, att någon skulle hysa en sådan tanka, eller finna en sådan mening i insändarens ord. Ins. hade hittills ej ansett, att uppfattan eller imitera vore synonymt med uppnå; han hade trott, att man kunde lyckas i det ena, utan att lyckas i det andra. Han har endast velat antyda, att m:ll Lind imiterar alla tre dessa stora mönster, och att imitationen är lycklig, tyckes bevisas deraf, att anmärkaren, så väl som ins., igenkännt flere drag af det som utmärker dessa storheter. Hvad beträffar ordleken om Unter den Linden, så är den rätt rolig. Det är sannt, namnet Lind förekommer alltför ofta i den lilla artikeln. Ins. hade kunnat variera med t. ex. älskvärda konstnär; tjusande sångerska, m. m. d.; men då hade ju möjligen någon kunnat förebrå honom öfversvinnelighet; och — värst af allt — ofvannämnde qvicka infall hade gått för allmänheten förloradt. Ins. afsigt har föröfrigt ej varit, att inleda någon tvist, hvarken om sak eller ord, utan blott att för sin ringa del bidraga, att göra rättvisa åt mamsetl Linds utmärkta talang och lyckade bemödanden på konstens bana under dess frånvaro; och ins. gläder sig, att finna, det anmärkaren deruti instämmer. NRA