(Införes på begäran.)
Till Redaktionen af tidningen Aftonbladet!
Då i Aftonbladet för förliden Onsdag förekomme;
en anmärkning angående en till Dagligt Allehanda
insänd artikel om m:ll Linds debut i Norma, an-
håller författaren om upptagande i Tit. tidning af
följande ord till förklaring.
Det är visserligen sannt, att det vore alltför stor
öfverdrift, att vilja påstå, det vår utmärkta sånger-
ska uppnått den höjd, der någon af de nämnda
trenne storheterna sig befinner; ännu mera att hon
ensam förenar alla deras egenskaper. — Ins. vågar
blott förundra sig öfver, att anmärkaren, som äfven
tyckes hefva sett och hört dessa stora talanger,
kunnat förmoda, att någon skulle hysa en sådan
tanka, eller finna en sådan mening i insändarens
ord. Ins. hade hittills ej ansett, att uppfattan el-
ler imitera vore synonymt med uppnå; han
hade trott, att man kunde lyckas i det ena, utan
att lyckas i det andra. Han har endast velat antyda,
att m:ll Lind imiterar alla tre dessa stora mönster,
och att imitationen är lycklig, tyckes bevisas deraf,
att anmärkaren, så väl som ins., igenkännt flere
drag af det som utmärker dessa storheter.
Hvad beträffar ordleken om Unter den Linden,
så är den rätt rolig. Det är sannt, namnet Lind
förekommer alltför ofta i den lilla artikeln. Ins.
hade kunnat variera med t. ex. älskvärda konstnär;
tjusande sångerska, m. m. d.; men då hade ju möj-
ligen någon kunnat förebrå honom öfversvinnelig-
het; och — värst af allt — ofvannämnde qvicka
infall hade gått för allmänheten förloradt.
Ins. afsigt har föröfrigt ej varit, att inleda någon
tvist, hvarken om sak eller ord, utan blott att för
sin ringa del bidraga, att göra rättvisa åt mamsetl
Linds utmärkta talang och lyckade bemödanden på
konstens bana under dess frånvaro; och ins. gläder
sig, att finna, det anmärkaren deruti instämmer.
NRA