gande i beskattning och lagstiftning väl förmåit att afhålla ett så direkt anlitande af nationen medel till hofvet och den adeliga aristokratien men deremot till följe af de tre ståndsintresse nas förening med embetsmannsklassen och mili tärbefälet, de öfverdrifaa kostnaderna för förvalt ningen och försvarsverkets fredsfot aldrig kun nat nedtvingas till hvad de bordt och behöfd vara. Så ser man t. ex. ett oproportionerlig stort anslag, emot hvad hos oss eger rum, til furstehusen, till pensioner och mnådegåfvor, til slotten, till stalistaten, till kooni-förvaltnin: gen 0. s. v., men tillika att landtarmeen icke ha kostat hälften emot vår, och den egentliga ci vilförvaltningen ojemnförligt mindre. Euadast : tullverkets kostnad fianer man ett ungefär lik: förhållande. Den lärdom begge nationerna synas hafva at! hemta af jemnförelsen är: att Danmark bör göra allt, för att vinna folkets deltagande genom valda ombud i beskattningsoch lagstiftningsären den, och derigenom vinna besparingar i sina öfverdrifna utgifter för hofvet, adeln och en alltför mycket gynn2ad del af förvaltningen; och att vi, genum en reform, som tilibakatränger de enskilda ståndsintressena för att lemna rum it folkets allmänna, försätta beskattningsoch lagstiftningsrätten i verkliga folkombuds händer, för hvilket ändamil vi måste söka tillkämpa 0:s möjigheten att på ett något mindre kostsamt sätt ordna vårt försvarsväsende och vår civiiförvaltning, icke förglömmandes angelägenheten att förändra sjelfva vårt bristfälliga beskattning väsende, hvilket alla redan linge öfverensstämt i att finna högst ojemnt och på flera klasser för hårdt tryckande, utan att m:n likväl innu fått emotse någon skyrat till en mera genomgripsnde förändring deri.