gande i beskattning och lagstiftning väl förmåit
att afhålla ett så direkt anlitande af nationen
medel till hofvet och den adeliga aristokratien
men deremot till följe af de tre ståndsintresse
nas förening med embetsmannsklassen och mili
tärbefälet, de öfverdrifaa kostnaderna för förvalt
ningen och försvarsverkets fredsfot aldrig kun
nat nedtvingas till hvad de bordt och behöfd
vara. Så ser man t. ex. ett oproportionerlig
stort anslag, emot hvad hos oss eger rum, til
furstehusen, till pensioner och mnådegåfvor, til
slotten, till stalistaten, till kooni-förvaltnin:
gen 0. s. v., men tillika att landtarmeen icke ha
kostat hälften emot vår, och den egentliga ci
vilförvaltningen ojemnförligt mindre. Euadast :
tullverkets kostnad fianer man ett ungefär lik:
förhållande.
Den lärdom begge nationerna synas hafva at!
hemta af jemnförelsen är: att Danmark bör gö-
ra allt, för att vinna folkets deltagande genom
valda ombud i beskattnings- och lagstiftningsären
den, och derigenom vinna besparingar i sina öf-
verdrifna utgifter för hofvet, adeln och en allt-
för mycket gynn2ad del af förvaltningen; och att
vi, genum en reform, som tilibakatränger de en-
skilda ståndsintressena för att lemna rum it fol-
kets allmänna, försätta beskattnings- och lag-
stiftningsrätten i verkliga folkombuds händer,
för hvilket ändamil vi måste söka tillkämpa 0:s
möjigheten att på ett något mindre kostsamt
sätt ordna vårt försvarsväsende och vår civiiför-
valtning, icke förglömmandes angelägenheten att
förändra sjelfva vårt bristfälliga beskattning väsen-
de, hvilket alla redan linge öfverensstämt i att
finna högst ojemnt och på flera klasser för hårdt
tryckande, utan att m:n likväl innu fått emotse
någon skyrat till en mera genomgripsnde förän-
dring deri.