— Gårdagens spektakel på den kungliga tea tern förtjenar omnämnas såsom utgörande de första inträdet derstädes af den nya artisten m:lle Lindmark, hvilken efter m:lle Emilie Hög qvists afresa lär blifvit engagerad hufvudsakli gen för den sednares roller. Detta inträde skedd nu uti en treakts-komedi? — dram? — histo riskt skådespel? Vi veta ej rätt hvilketdera de skall kallas; men namnet är: Ett farligt gifter mål, från en fransysk pjes af Divoux och Eugen Sue. Händelsen passerar i England under Ja kob I:s regering, och intrigen hvälfver sig krin; de politiska oroligheterna från den tiden, hvilke söka ett stöd i prinsessan Arabellas, Carl I:: dotters, anspråk på arfsrätt till thronen. Ko nungen söker öfvertala Henne att blifva ogift tvänn äregiriga lorder deremot fia hwar föl sig till henne, för att komma åt kronan; mer flickan, som är blott 46 år, ger politiken på båten, emedan hon är kär i sin bardoms lek: kamrat, pagen William Seymour. För att nt knyta ihop allt detta till en hjelplig uppränning för en dram, hafva författarne begagnat del: den bekante Gunpowderplot-krutkonspirationer — papisternes dess bättre misslyckade försök att spränga parlamentet i luften — dels den lik: bekante smeden i Gretna Green, som egde rätt att, fastän ej prest, sammanviga älskande, och hvilken alldeles förträffligt befinner sig i Lon. don, för att a propos kunna begagnas, att : hemlighet förena Arabella och pagen, under de de båda lorderne, hvar för sig, på grund a prinsessans löften till dem, tro att han är der lycklige brudgummen. Hela denna punkt visar i förbigående sagdt, ett nästan för oförlåtlig! drag af okunnighet hos författarne derom, at det icke var med smeden, utan med ställe Gretna Green, på gränsen mellan England och Skottland, som det så ofta omtalade kopuleringsprivilegiet följde. Stycket är för öfrigt mycket långtrådigt i den första, men genom intrigerns underhållande i andra och tredje akterna. Ni gonting poetiskt kunde wi likväl ej upptäcka deri, och begripe knappt, att Eugene Sue kunnat bafva sin hand med uti författandet. Hvad rolerna beträffar, så kan man om m:lle Lindmark säga, att hon utförde sitt parti temligen sans facon och med en viss naivetet, som