— Gårdagens spektakel på den kungliga tea
tern förtjenar omnämnas såsom utgörande de
första inträdet derstädes af den nya artisten
m:lle Lindmark, hvilken efter m:lle Emilie Hög
qvists afresa lär blifvit engagerad hufvudsakli
gen för den sednares roller. Detta inträde skedd
nu uti en treakts-komedi? — dram? — histo
riskt skådespel? Vi veta ej rätt hvilketdera de
skall kallas; men namnet är: Ett farligt gifter
mål, från en fransysk pjes af Divoux och Eugen
Sue. Händelsen passerar i England under Ja
kob I:s regering, och intrigen hvälfver sig krin;
de politiska oroligheterna från den tiden, hvilke
söka ett stöd i prinsessan Arabellas, Carl I::
dotters, anspråk på arfsrätt till thronen. Ko
nungen söker öfvertala Henne att blifva ogift
tvänn äregiriga lorder deremot fia hwar föl
sig till henne, för att komma åt kronan; mer
flickan, som är blott 46 år, ger politiken på
båten, emedan hon är kär i sin bardoms lek:
kamrat, pagen William Seymour. För att nt
knyta ihop allt detta till en hjelplig uppränning
för en dram, hafva författarne begagnat del:
den bekante Gunpowderplot-krutkonspirationer
— papisternes dess bättre misslyckade försök
att spränga parlamentet i luften — dels den lik:
bekante smeden i Gretna Green, som egde rätt
att, fastän ej prest, sammanviga älskande, och
hvilken alldeles förträffligt befinner sig i Lon.
don, för att a propos kunna begagnas, att :
hemlighet förena Arabella och pagen, under de
de båda lorderne, hvar för sig, på grund a
prinsessans löften till dem, tro att han är der
lycklige brudgummen. Hela denna punkt visar
i förbigående sagdt, ett nästan för oförlåtlig!
drag af okunnighet hos författarne derom, at
det icke var med smeden, utan med ställe
Gretna Green, på gränsen mellan England och
Skottland, som det så ofta omtalade kopulerings-
privilegiet följde. Stycket är för öfrigt mycket
långtrådigt i den första, men genom intrigerns
underhållande i andra och tredje akterna. Ni
gonting poetiskt kunde wi likväl ej upptäcka
deri, och begripe knappt, att Eugene Sue kun-
nat bafva sin hand med uti författandet.
Hvad rolerna beträffar, så kan man om m:lle
Lindmark säga, att hon utförde sitt parti tem-
ligen sans facon och med en viss naivetet, som