MUSSE UVAff7 ? HEM Födda. Döda i (under 3 års ålder.) Äkta. — Oäkta. 4 Äkta. Oäkta. Ar 4838 1,577. 4,137. År 41838 654. 481. 41839 1,492. 2,074. 4839 629. 5531. Summa 3,069. 2,214. Summa 1,283. 1,032. Dödfödda. Äkta Oäkta. År 48358 70. 94. 1839 74. 90. Summa 444. 481. Författaren meddelar härefter några ytterligare utdrag ur tabeilkommissionens berättelse, öjverste Forssells Anteckningar, samt ur den af herr Lundblad i Paris utgifna sRecueil des Exposås de PAdministration du royaume de Suge, presentes aux ötats Generaux depui s1809 jusq å 4840. Om denna sednare skrift yttrar han, att ehuru den egentligen består af: öfversättnivgar från de blomstrande och ex-parte kungliga berättelser, som regeringen afgifvit vid hvarje riksdag, visar det sig, att författaren, förut en ifrig anti-Bernadottist (72) nu vändt om och i en kort inledning och likaledes ett kort slut söker öfvertyga Europa, ätt Sverge är ett lyckligt Canaan, flytande af mjölk och honung Jikaval som öfverflödande på jern och bränvin; att konungen är en underbar skapare och upprättbållare (preserver) och återställare (restaurator) med mera; att oppositionen är ett okunnigt, förrädiskt och revolutionärt följe, och att en representationsförändring är både vådlig och opåkallad. I denna sista försäkran har han tydligen gått utöfver sitt ärende. Flere de mest aktningsvärde anhängare af höfvet tillstå öppet nödvändigbheten af att ombilda representationen, ehuru de ännu ej hunnit blifva ense om sättet huru. (Här nämner författaren äfven om grefve Björnstjernas skrifter angående representationsreformen.) i Det skulle blifva för vidlyftigt för denna artikel att meddela en öfversättning åf dessa utdrag, som till det mesta förut äro kända, hvarföre vi inskränka oss att återgifva det om ock något exalterade stycke, hvarigenom förf. med en vacker värma, för vårt land, slutar sin artikel: Hela striden (angående de af m:r Laing gjorda anmärkningar rörande det sedliga tillståndet i Sverige) bar framkallåt en nyttig anda af sjelfr undersökning i Sverige. Många af dess bästa skriftställare börja mer och mer egna sig åt inhemska ångelägenheter. Må Gud slutligen uppväcka ett snille med nog mod, nog vidsträckta åsigter samt en lefnad och ew bjerta nog rent, att förmå: honom till en öpper bekännelse al och ett öppet försvar för -dessa) stora; enkla sanna och varaktiga grundsatser för den enskilQ88 och folkens: moral, för sanning och rätt och mensklighet, för lag och frihet, hvilka kunna gifva åt allmänna, -tänkesättet i, detta Jand en helsosammars riktning, och åt detta gamla, tappra och ärorika folk återskänka den urgamla räv och dessa förfädrens seder, den friska, bjertliga. nordiska glådje och den oförställda renhet, som utländsk korruption och regeringens olycklig: politik skakat, tills sjelfva grundvalarne , börja! darra. HVar ock en, som känner det årisuga redliga och förståndiga, svenska bondfölket, må ste älska och högakta det. Ännu är roten frisk i trots af demoralisåtionens ström, som har :sic källa i städerna. Alla våra baradomsförestall ningar om deras lands dystra skogar oehklip piga ödemarker, om dess bondkojor, som inbju da den trötte vandraren till sina gästfria här dar, om samtalen vid aftönbrasan, den lycklig: gruppen deromkring och de underbara legen derna om de dansande elfvorna, den rolige tom ten och den ljuft-sorglige Necken med sin harpa om dess provinsdrägter och lokala hemseder om den. frie mannens leende kind, blåa öga oci öppna panna — alla igenfinnas ännu bland de insjörika Sveriges berg och dalar. Annu gen ljuda dess skogar af halfhedniska eller romanti ska kristna ballader, ljufva toner, dem ångkraf tens inflytelse eller lidande drifvit fjerran frå månget annat land; ännu förvarar han i sit minne fådrens bedrifter och sagor om män ifrå fordna tider.! Annu är hans sinne ej fullkom ligt underkufvadt och nedtryckt. . Må då denn botide hastigt resa sig och afskaka hvarje lör nedrande band, som demoraliserade -stadsboer så kallaae civilisation pålagt dem; må de res sig i all sin kraft, mönster af obefläckad redlig