MUSSE UVAff7 ? HEM
Födda. Döda
i (under 3 års ålder.)
Äkta. — Oäkta. 4 Äkta. Oäkta.
Ar 4838 1,577. 4,137. År 41838 654. 481.
41839 1,492. 2,074. 4839 629. 5531.
Summa 3,069. 2,214. Summa 1,283. 1,032.
Dödfödda.
Äkta Oäkta.
År 48358 70. 94.
1839 74. 90.
Summa 444. 481.
Författaren meddelar härefter några ytterligare
utdrag ur tabeilkommissionens berättelse, öjver-
ste Forssells Anteckningar, samt ur den af
herr Lundblad i Paris utgifna sRecueil des Ex-
posås de PAdministration du royaume de Suge,
presentes aux ötats Generaux depui s1809 jusq å
4840. Om denna sednare skrift yttrar han,
att ehuru den egentligen består af: öfversättniv-
gar från de blomstrande och ex-parte kungliga
berättelser, som regeringen afgifvit vid hvarje
riksdag, visar det sig, att författaren, förut en
ifrig anti-Bernadottist (72) nu vändt om och i en
kort inledning och likaledes ett kort slut söker
öfvertyga Europa, ätt Sverge är ett lyckligt Ca-
naan, flytande af mjölk och honung Jikaval
som öfverflödande på jern och bränvin; att ko-
nungen är en underbar skapare och upprättbål-
lare (preserver) och återställare (restaurator) med
mera; att oppositionen är ett okunnigt, förrä-
diskt och revolutionärt följe, och att en repre-
sentationsförändring är både vådlig och opåkal-
lad. I denna sista försäkran har han tydligen
gått utöfver sitt ärende. Flere de mest akt-
ningsvärde anhängare af höfvet tillstå öppet nöd-
vändigbheten af att ombilda representationen, ehu-
ru de ännu ej hunnit blifva ense om sättet
huru. (Här nämner författaren äfven om grefve
Björnstjernas skrifter angående representations-
reformen.) i
Det skulle blifva för vidlyftigt för denna ar-
tikel att meddela en öfversättning åf dessa ut-
drag, som till det mesta förut äro kända, hvar-
före vi inskränka oss att återgifva det om ock
något exalterade stycke, hvarigenom förf. med
en vacker värma, för vårt land, slutar sin ar-
tikel:
Hela striden (angående de af m:r Laing gjorda
anmärkningar rörande det sedliga tillståndet i
Sverige) bar framkallåt en nyttig anda af sjelfr
undersökning i Sverige. Många af dess bästa
skriftställare börja mer och mer egna sig åt in-
hemska ångelägenheter. - Må Gud slutligen upp-
väcka ett snille med nog mod, nog vidsträckta
åsigter samt en lefnad och ew bjerta nog rent,
att förmå: honom till en öpper bekännelse al
och ett öppet försvar för -dessa) stora; enkla
sanna och varaktiga grundsatser för den enskil-
Q88 och folkens: moral, för sanning och rätt och
mensklighet, för lag och frihet, hvilka kunna
gifva åt allmänna, -tänkesättet i, detta Jand en
helsosammars riktning, och åt detta gamla, tappra
och ärorika folk återskänka den urgamla räv
och dessa förfädrens seder, den friska, bjertliga.
nordiska glådje och den oförställda renhet, som
utländsk korruption och regeringens olycklig:
politik skakat, tills sjelfva grundvalarne , börja!
darra. HVar ock en, som känner det årisuga
redliga och förståndiga, svenska bondfölket, må
ste älska och högakta det. Ännu är roten frisk
i trots af demoralisåtionens ström, som har :sic
källa i städerna. Alla våra baradomsförestall
ningar om deras lands dystra skogar oehklip
piga ödemarker, om dess bondkojor, som inbju
da den trötte vandraren till sina gästfria här
dar, om samtalen vid aftönbrasan, den lycklig:
gruppen deromkring och de underbara legen
derna om de dansande elfvorna, den rolige tom
ten och den ljuft-sorglige Necken med sin harpa
om dess provinsdrägter och lokala hemseder
om den. frie mannens leende kind, blåa öga oci
öppna panna — alla igenfinnas ännu bland de
insjörika Sveriges berg och dalar. Annu gen
ljuda dess skogar af halfhedniska eller romanti
ska kristna ballader, ljufva toner, dem ångkraf
tens inflytelse eller lidande drifvit fjerran frå
månget annat land; ännu förvarar han i sit
minne fådrens bedrifter och sagor om män ifrå
fordna tider.! Annu är hans sinne ej fullkom
ligt underkufvadt och nedtryckt. . Må då denn
botide hastigt resa sig och afskaka hvarje lör
nedrande band, som demoraliserade -stadsboer
så kallaae civilisation pålagt dem; må de res
sig i all sin kraft, mönster af obefläckad redlig