SAMMANDRAG AF MÄNDELSERNÄA VID
GODA HOPPsS-UDDEN.
Engelska tidningen the Times meddelar följan-
d2 sammanfattaing af de tilldragelser, hvilka
föranledt katastrofen i engelska Czip-besittnin-
garne med de så kallade Boers, (bönder) eller
f. d. holländs a koloristerna. Till gruad fö
densamma begagnas det manifest, som desse af-
givit den 21 Febr. d. å. till nuvarande guver-
nören öfver Goda Hopps-uiden, S:r George Na-
ier.
P Första anlelningan till böndernas missnöje
härledde sig fråa de förluster de ledo genom slaf-
varnes frigifvande; äfven plågades de jemmerli-
gen af laudstrykare ifrån Capstaden, emot hvil-
ka inga polisörfattningar utfärdades, utan som
krivgströko och pluadrade, nästan cstraffadt.
Mest af allt syntes dock missnöjet grundas på
den osäkerhet, som rådde vid koloniens östra
gräns, genom det 0 illräckliga försvar styrelsen
använde mot kaffrarne, hvilka plundrade de bästa
besittningarne och bringade bönderne i hundra-
detal till tiggirstafven. 2 hade aldrig fått ut
mera än en tredjedel af den ersättning, som va-
rit dem utlofvad för slefvarnes befr ande; och
Reg. hade först anbefallt dem. att väpna sig mot
kaffrerna; mea s2dan de det gjort, och dessa ö-
delagt deras gård.r, hade Reg. undandragit s:g
att ersätta deras förluster, under förevändzring
att de sjelfve uppretat kaffrerna emot sig.
Så:om hufvudskäl till alla dessa olyckor upp-
gifva de i synnerhet bristen på all representa-
tion, fastän de likväl voro berättigade att dei-
taga i en sådan, för sfgörandet af deras angelä-
genheter. Oasktadt alla dessa lidanden hafva de
dock betedt sig fredligt och ick2 gripit till va-
pen, såsom Canadas isvånare, utan sålt sin jord
för ett ringa pris och öppet antydt Regerisgen,
att de ämnade utvandra ifiån hennes område.
Man - hade äfvea litit dem i ro aftåga. Se-
dan de aflägsnat sig från kolonien, hafva de på
egen hand förklarat sig sjelfständige, slutat för-
bund med infödingarne och fört krig med sica
fiender, underhandlat om jords afträdande och
tagit denna i besittning, och under hela denna
tid har Regerisgea hvarken låtit förklara, att de
icke kunde befrias från sin ed och undersitliga pligt,
eller hjelpt dem, då de inföjde hotat deras lif
och egendom. Tvärtom hade man förbudit all
tillförsel af gevär och ammusitioa till dem, och
på detta sätt gynnat fienderoa. De anse sig så
luada ej kunna behandles såsom rebeller, och de
fråga hvad man väl ville gjort dem, om de in-
trängt i hjertat af Afrika.
Hvad angår deres förhållande till kaffrerne,
hvilket blifvit uppgifvet såsom skäl för expedi-
tionen emot dem, så förklara de det vara en
nödvändighet och en akt af ren mensklighet, e-
melan, om de tillitit Zuhlas och andra stammar,
att flytta med sig till de nya trakterna, skulle
bledsutgjutelse och plundring deraf blifvit en
oundviklig följl. Infödingarne skulle, så snart
de känt sig nog starka dertill, hafva öfverfallit
dem och plundrat deras hjordar. Skulle rege-
ringen nu vilja sätta sig i besittning af det land
der de nedsatt sig, så skulle endast följden blif-
va, att detta blef utan allt värde: emedan då in-
trädde åter det gamla skydilösa tillståndet. De
beklaga sig öfver den likgiltighet, som Reg. al-
tid visat för deras öde, deras lif och egendom,
samt den filantropiska förkärlek den egnaat åt de
vilda urinvånarne, 0. s. V.p
Times erinrar om, att redan nuvarande gu-
veraörens företrädare förutsagt hvad som nu
inträffat; och pstår, utan at: gilla utvandringen,
att det är Cap-styrelsens eget fel, att saken gått
så långt, och att den missaktat koloniens in-
tressen.
Port Natal, der bönderna efter utvandringen
nedsatt sig, är ett med en hamn försedt områ-
de vid sydöstra kusten af Afrika, som på sam-
ma gång med cap-kolonien öfvergått från hol-
ländarne till engelsmännen, och en tid var be-
satt med engelska trupper, men sedan varit lem-
nadt utan all besättning. Det beskrives såsom
ett ovanligt fruktbart land med det förträffliga-
ste klimat, genomströmmadt af fiskrika floder,
och har en af kullar och dalar genomskuren
jordmån och rika betesmarker. I den för min-
dre skepp mycket beqväma hamnen föres god
handel med elfenben och hudar.
Bönderna hade nedsatt sig här på kusten, men
anlagt sin hufvudstad Pieter-Moritzburg längre
inåt landet, och sällt sina angelägenheter i god
ordaing, då guversören på Cap helt oförväget
sände en hand full soldater, omkring 200 man,
under en kapten Smiths befäl, på den svåra,
nära 100 sv. mil långa landvägen dit, på hvil-
ken truppersa marscherade i 4 månaders tid,
för att underkufva dem. Den olyckliga utgåa-
sen af denna expedition är känd. äfvancsam ha