road af att med uppmärksamt öga följa kärle-
kens uppkomst och fortgång i alla dess förtju-
sande grader från dess allraförsta skymt till dess
(kulminationspunkt: det publika tillkönnagifvan-
det: Vet ni, min kära lady Mathilda, att jag
verkligen måste gratulera er öfver er eröfring.
Men fröken svarade ej; eburu en fin rodnad
förrådde att how både fattade och förstod ande-
meningen af den talandes ord.
Ja,; fortfor m:rs Coquhoun, okunnig om den
rörelse hon framkallade, och alldeles obekym-
rad om; hon : väckte någon uppmärksamhet eller
ej; blott tålande för sitt egt nöje, utan den rin-
gaste tanke på åhörarens — en ganska vanlig
svaghet - hos sladdersjukt folk: ,ja, jag är säker
på att ni gjort ett starkt! intryck på m:r Byron.
Det är verkligen en förtjusande ung man; och
det är en eröfring, hvaröfver hvem som helst
kan bli stolt. Om jag varit ogift, eller om nå-
gonting kommit vid. m:r Colquhoun — men,
bästa lady Matbilda, jag hoppas att ni:icke låter
er - triumf göra er segenkär, — och att ni vill
bjuda mig på -bröllopsfrukosten.,
Från denna stund. promenerade de tvänne be-
juke tillsammans, redo tilisammans, läste och
sjöngo tillsammans,: med ett ord, framställde skå-
despelet; al ett. så behagligt koketteri, Som nå-
onsin kan utföras på ett landsställe, allt till det
öfriga sällskapets nöje och uppbyggelse. Hvad
lord! Ambleside beträffar, så föll det honom al-
drig! in att. ligga sig emot denna tillställning.
Mr Byron var arfvinge till ett baroni, och tiil
femton tusen pund per annum; egenskaper, som
i den ädle lordens ögon berättigade honom ätt
eftersträfva till och med bens egen makalösa