prisar ert uppförande. Men är det inte harm-
ligt att han inte tyckes det ringaste bry sig om
er likgiltighet? Nå, bevisar inte detta hvad jag
förut sagt er, att Han är den känslolösaste och
oefterrättligaste varelse man kan tänka sig, och
således alldeles :ovärdig att slösa edra artigheter
åt, :
Dettal, ropade lady Mathilda, sedan hon iåter-
igen sökt tillflykt i sin ensliga kammare: Detta!
detta uthärdar jag ej! Den tröttsamma odrägliga
gamla frun! hon, vill rent af göra mig galen!
Och han; den der varelsen; hans oupphbörliga
köld och sjeltviskHet, jag tillstår han visar mig
icke mer uppmärksamhet än om jag icke fanns
till i verldep. Men jag vill ickelängre fördraga
denne förbätliga, obelefväde person. Jag vill
hämna mig! Jag vill gifva honom en lexa, den
han aldrig skall erinra sig utan sorg och sak-
nad. Jag Vill ha honom vid mina fötter! I:, ba
honom vid mina fötter, och sen afvisa honom,
och göra den inbillske sprätten ångerköpt för
hela sict återstående lif; ångerköpt för det han
föraktat Mathildå Morden!
Som en vindthund förföljer en hare, den ban
länge haft i synkåll, så ilade vår yra fröken med
riktig mordlust in på den förtroliga välkända
stråten. -Med en ståndaktig ifver och en skick-
lighet, som vatit värd en bättre sak, satte hon
sig i riktigt anfalls- och belägringstillstånd fram-
för den omisstänksamlima n:r Byrons hjerta. 1
alla hans nycker och:tycken instämde hon; rät-
tade sig fullkomligen efter hans griller, och enär
han ;visade hebne någon högre grad af köld;
svarade hon till denna förolimpring endast ge-
nom förökadt bemödande att Blidka och behaga