prisar ert uppförande. Men är det inte harmligt att han inte tyckes det ringaste bry sig om er likgiltighet? Nå, bevisar inte detta hvad jag förut sagt er, att Han är den känslolösaste och oefterrättligaste varelse man kan tänka sig, och således alldeles :ovärdig att slösa edra artigheter åt, : Dettal, ropade lady Mathilda, sedan hon iåterigen sökt tillflykt i sin ensliga kammare: Detta! detta uthärdar jag ej! Den tröttsamma odrägliga gamla frun! hon, vill rent af göra mig galen! Och han; den der varelsen; hans oupphbörliga köld och sjeltviskHet, jag tillstår han visar mig icke mer uppmärksamhet än om jag icke fanns till i verldep. Men jag vill ickelängre fördraga denne förbätliga, obelefväde person. Jag vill hämna mig! Jag vill gifva honom en lexa, den han aldrig skall erinra sig utan sorg och saknad. Jag Vill ha honom vid mina fötter! I:, ba honom vid mina fötter, och sen afvisa honom, och göra den inbillske sprätten ångerköpt för hela sict återstående lif; ångerköpt för det han föraktat Mathildå Morden! Som en vindthund förföljer en hare, den ban länge haft i synkåll, så ilade vår yra fröken med riktig mordlust in på den förtroliga välkända stråten. -Med en ståndaktig ifver och en skicklighet, som vatit värd en bättre sak, satte hon sig i riktigt anfallsoch belägringstillstånd framför den omisstänksamlima n:r Byrons hjerta. 1 alla hans nycker och:tycken instämde hon; rättade sig fullkomligen efter hans griller, och enär han ;visade hebne någon högre grad af köld; svarade hon till denna förolimpring endast genom förökadt bemödande att Blidka och behaga