enligt krigsartiklarne, icke kunde med eztrajudiciell
bestraffning beläggas, och jag dessutom ansåg be-
stfäffningen nog hård, såsom varande den första jag
undergick; så anförde jag, efter arrestotidens slut,
besvär deröfver i Eders Kongl. Maj:ts krigshofrätt.
Uti sin förklariug öfver dessa besvär gjorde herr öf-
versten flera ytterst sårande tillvitelser mot mig och
beskyllningar, hvilkas grundlöshet jag, uti mina på-
minnelser emot denna förklaring, åtog mig att med
vittnen bevisa. Då dessa påminnelser — just under
pågående regementsmöte år 1840 — skulle afgå,
blef jag kallad till herr öfverstån, som i närvaro. al
nu mera aflidne herr majoren och riddaren Gyltea-
spetz, herr kapitenen och riddaren Lilljestjerna, herr
kapiteren och riddaren dOrchimont, då varande herr
löjtnanten, nu mera kapitenen Hollberg och herr
löjtnanten Ryding tillfrågade mig, huruvida jag ej
ville nedlägga målet. Härtill förklarsde jag mig be-
redd, under följande vilkor: 4:0 att mina påminnel-
ser skulle till kongl. krigshofrätten insändas; 2:o
att vi derefter gemonsamt skulle till kongl. krigs-
bofrätten ingå med memorial om målets nedläggan-
de, utan att uppgifva de skäl, som föranledde oss
4ertill, och 3:o att herr öfversten i officers-korpsens
närvaro återtog sina, mot mig fällda, förklenliga ytt-
randen. Dessa vilkor gillades af de närvarande her-
rar officerare. Herr öfversten begärde likväl, att, i
afseende på tredje punkten den ändring måtte vid-
tagas, att icke några underlöjtnanter skulle tillkal-
las, och ait återtagandet skulle få ske endast inför
de nu tillstädesvarande officerare. Jag villfor äfven
denna herr öfverstens önskan, förlikningen försig-
gick och herr öfverstens handslag,; jemte herr öfver-
stens, så väl nu vid tillfället som förut uti bref, ofta
upprepade aktning för min person, gaf mig kopp
om, att framdeles komma i åtnjutande af herr öf-
verstens ynnest. Vi inlemnade derefter till kongl.
krigshofrätten vår ansökan om målets nedläggande.
Af förekomne anledningar fann jag mig sedermera
föranlåten, att hos Eders Kongl. Msj:t underdånigst
göra en hemställan i samma afseonde. Genom Eders
Kongl. Maj:ts nådiga utslag af den 3 Februari detta
år blef målet till Kongl. krigshofrättens afgörande
återförvisadt och genom samma krigshofrätts utslag
den 29 sistlidne Juni nedlagdt.
Efter denna på herr öfverstens begäran uppgjorda
förlikning, hvilken tydligt tillkännagifver min benä-
genhet att gå herr öfverstens önskningar till mötes, är
det så mycket mera påkostande, att se mig blott-
ställd för herr öfverstens fortfarande missnöje och
att finna herr öfversten hafva tagit ett steg, som
herr öfversten så väl vet kan menligt inverka på
min framtid, och som, ifall det lyckas, möjligtvis
skulle kunna beröfva mig medborgerligt förtroende
och med detsamma ekonomisk bergning.
Till grund för sin underdåniga-- hemställan om
mitt skiljande från mitt nådigst gifna förordnande
såsom bataljons-läkare, hvilken hemställan den 24
Juli af berr generalbefälhafvaren, m. m., i underdå-
nighet tillstyrktes — har herr öfversten lagt den
rapport, jag under sistförflutne rekrytmöte till herr
öfverstelöjtnanten grefve Cronhjelm afgaf öfver en
officers helsotillstånd — förhållandet härmed är föl-
jande: ,
Regementets. rekrytkompani var förlagdt på mö-
tesplatsen — nära , mil utom Wenersborg — och
jag beordrad att besörja sjukvården derstädes, under
det regementsläkaren sjel! hade sjukvården vid be-
fälsmötet, som hölls uti staden. De: första åtta da--
garna af mötet, ;som började den 48 Maj, måste jag
bo uti staden, emedan Bohus läns kanalkommende:
ring låg inqvarterad å sjukhuset, och -detta, efter
kommenderingens uppbrott: den 24, behöfde iord-
ningställas. :, Underlöjtnanten Lundquister tillsjuk-
nade, och sedan rekrytchefen af mig blifvit under-
rättad, att icke tiden för underlöjtnantens tillfrisk-
nande på förhand kunde afgöras, ingick Han med
rapport derom-och-begäran att erhålla annan offi-
ter. Den 23 Maj, vid middagstiden, erhöll jag från
berr regementsläkaren en skrifvelse,. hvaruti.-han
anmodade mig: att :lemna. upplysning om under-
löjtnantens sjukdom, oceh herr öfverstelöjtnantens or-
dåres derom till regemenuiäkaren åtföljde skrifvelsen.
Jag afsände då genast medicinaldrängen med den
begärda upplysningen; men herr regementsläkaren,
som bor på sin egendom utom staden, träffades icke
hemma. Dels för ått lindra berr regemenslökarens
besvär, dels på det underrättelsen så mycket snarare
skulle komma : herr öfverstelöjtnanten till handa,
sammanskref jag tillika den öfverklagade rapporten:
och eftersom befälsexercisen -var börjad och jag på
aftonen skulle bege mig till rekrytlägret, så lem-
nade jag den till en af adjutanterna. Den 925 blef
jag kallad till herr öfversten, der äfven herr grefve
Cronhjelm och herr regementsläkaren infunno sig.
Herr öfversten uppläste då herr grefvens rapport,
och herr regementsläkaren tillfrågades, huruvida han
befallt mig att till herr grefven afgifva rapport om
underlöjtnantens sjukdom: Töfverensstämmelse med
sanningen förnekades detta af herr regementsläkaren,
hvareftet det tilläts mig att yttra mig. Jag förkla-
rade då: att berr regementsläkaren anmodat mig af-
lemna underrättelse till sig om förhållandet; att det
var denna anmoden jag menade i förevarande rap-
port; att den otydlighet, jag nu der förefann, här-
ledde sig från den brådska, hvarmed rapporten skråfs,
och som till och med är synlig i det yttre af stilen;
att jag naturligtvis icke med vilja hade kunnat säga
en osansina. hvaraf iag aldrig kunnat skörda annat