höbetat och röra ifrågavarande sak. Dåjeg nämnde r om sommaren var med regementet kommenderad 3 Carlstens fästning, erhöll jag från regementsläkaren ett embetsbref, hvaruti han, på chefens befall. ning, underrättade mig, att chefen ernade till kongl sundhetskollegium ingå med begåran om mitt entledigande frånitjensten; emedan det var att förmoda,, att någon behörigen speciminerad skulle söka den lIedigblifvande platsen. Hvad som föranledde herr öfversten och riddaren Ehrengranat härtill, var icke uppgilfvet; något tjenstefel hade jag, mig veterligen, icke då, lika litet som nu, begätt; någon förebråelse som läkare hade jag, hvarken då, eller här sedermera uppburit. Några dagar efter inhändigandet af detta embetsbref upphörde min kommendering på Carlsten och jag afreste till Wenersborg. Jemte det jag nu i ödmjukhet fästade herr öfversters uppmärksamhet vid, att jag egde Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, inlemnade jag d. 15 Augusti memorialet lill. A. På samma gång ingaf jag en, af herr regementsläkaren bebörigen tillstyrkt, ansökan om permission att, för mina studiers: fortsättande, få vistas i Stockholm och Upsala. Dagen derefter, eller d. 46, blef denna permission afslagen. Samma dag framkom jag med en annan, också af regementsläkaren tillstyrkt, permissionsansökan, att på 6 veckor få i enskilda anelägenheter, resa till Stockholm. Denna bifölls. En, eller: ett par dagar derefter mottog jag från herr öfversten ett bref, hvaruti han bad mig, för ett enskildt samtal, resa till Trollhättan, der han då vistades. Genast samma dag efterkom jag herr öfverstens önskan. Här uppstod då fråga om mitt afskedstagande; men jag vägrade detta, emedan jag skulle hafva,.förlorat för mycket derpå. Då jag anhöll.om tillåtelse, att begifva mig till Stockholm, skedde detta, dels i hopp att herr öfversten, vid betraktande af de dryga resekostnaderne, då min närvaro vid regementet i alla fall icke påkallades, helst å min station Lidköping finnes både provincialoch stadsläkare, skulle kunna bevekas att bifalla en ytterligare permission, dels i afsigt att, om detta misslyckades, utbedja mig kongl. sundhetskollegii permission på ett år. Efter samtalet på Trollhättan insåg jag likväl de svårigheter, hvilka kommo att möta en dylik prolongation, och detta fördröjde min afresa från Wenersborg. Den 28 erhöll jag från herr öfversten m. m. en skrifvelse litt. B., hvilken jag icke riktigt förstod. Ty herr öfversten säger deruti att min permission under den 160 Augusti icke kunde bifallas. — Den var likväl redan bifallen så framt jag ej ville begagna min predan erhållna permission på 14 dagar — om någon sådan hade aldrig varit fråga — och att jag i detta fall skulle inställa mig i Lidköping den 435 nästkommande September — långt förr än min erhållna permissionstid var förliden, och sadnard än de 14 dagarne, äfven räknade från:denna skrifvelses dato. Det enda, hvartill jag med någorlunda säkerhet kunde sluta var, att herr öfversten : syntes anse mig vara utom bataljonsläkarnes antal, äfvensom herr öfversten titulerade mig extra bataljonsläkare. Yiterligare befallde herr öfversten mig, att inom veckans slut, afresa till Stockholm, eller öckså genast till min station, ehuru jag naturligtvis egde rättighet, att under permissionstiden uppehålla mig hvar som helst inom fäderneslandet, så vida jag lemnade adressrapport till regementet. Som jag härvid icke visste huru jag borde förhålla mig; så beslöt jag att invänta herr öfverstens ankomst till staden påföljande Tisdag, som var expeditionsdag; ty regementsqvartermästaren, som. i handbref erhållit herr öfverstens befallning att kontrasignera skrifvelsen, kunde icke heller lemna mig någon förklaring deröfver. När ofvannämnde dag inföll, blef jag al herr öfversten uppkallad till expeditionsrummen; der herr öfversten, I Kärr regements-qvartermästaren löjtnanten Belfrages, herr regementsskrifvaren fältkamereraren Rådbergs och herr auditören Russbergs närvas ro tilldelade mig förebråelser för det jeg ännu vistades qvar i Wenersborg, och icke efterkommit hans ordres af den 28 Augusti. Vid min invändning att jag, på hu uppgifna skäl, icke kunnat uppfatta dem, förklarade herr öfversten, att herr öfversten confunderat sig; men att det skulle vara en kontramandering af min permission. Jeg åtlydde då herr öfversters befallning och begaf mig till Lidköping. Dessförinnan ville jag likväl icke lemna obegagnad dön enda utväg, som ännu återstod mig för erhållande af permission: att nemligen söka den hos Kongl, Sundhets-kollegium; men då härtill, enligt författningarne, erfordras regements-läkarens och chefens gemensamma tillstyrkan, och jag, på mitt memorial i ämnet, från herr regements-läkaren mottog följande svar, Litt. C; så blef äfven denna utväg tillstängd, och jag nödgades, snart sagdt utan inkomster, uppehålla mig i Lidköping. Det betyg, som i herr regements-läkarens skrifvelse omnämnes, kan jag icke bilägga. Det rörde mina Jäkareåtgärder, och var begärdt, för att vidfogas ansökningen till Kongl. Sundhets-kolleglum; men som det efter afstyrkandet icke kunde gagna mig, så förvarade jag det, ej. Den 48 påföljande December blef jag för en ordvexling med en vaktmästare på gatan i Wenersborg, natten. emellan den 27 och 28 nästförflutne Augusti anbefalld 21 dygns arrest i eget rum, utan vmältsah ot alt omaflanna hecväök Sam denna förseelse: