höbetat och röra ifrågavarande sak. Dåjeg nämnde
r om sommaren var med regementet kommenderad
3 Carlstens fästning, erhöll jag från regementsläka-
ren ett embetsbref, hvaruti han, på chefens befall.
ning, underrättade mig, att chefen ernade till kongl
sundhetskollegium ingå med begåran om mitt ent-
ledigande frånitjensten; emedan det var att för-
moda,, att någon behörigen speciminerad skulle
söka den lIedigblifvande platsen. Hvad som föran-
ledde herr öfversten och riddaren Ehrengranat här-
till, var icke uppgilfvet; något tjenstefel hade jag,
mig veterligen, icke då, lika litet som nu, begätt;
någon förebråelse som läkare hade jag, hvarken då,
eller här sedermera uppburit. Några dagar efter
inhändigandet af detta embetsbref upphörde min
kommendering på Carlsten och jag afreste till We-
nersborg. Jemte det jag nu i ödmjukhet fästade
herr öfversters uppmärksamhet vid, att jag egde
Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordnande, inlemnade
jag d. 15 Augusti memorialet lill. A. På samma
gång ingaf jag en, af herr regementsläkaren bebö-
rigen tillstyrkt, ansökan om permission att, för
mina studiers: fortsättande, få vistas i Stockholm
och Upsala. Dagen derefter, eller d. 46, blef denna
permission afslagen. Samma dag framkom jag med
en annan, också af regementsläkaren tillstyrkt, per-
missionsansökan, att på 6 veckor få i enskilda an-
elägenheter, resa till Stockholm. Denna bifölls.
En, eller: ett par dagar derefter mottog jag från
herr öfversten ett bref, hvaruti han bad mig, för
ett enskildt samtal, resa till Trollhättan, der han
då vistades. Genast samma dag efterkom jag herr
öfverstens önskan. Här uppstod då fråga om mitt
afskedstagande; men jag vägrade detta, emedan jag
skulle hafva,.förlorat för mycket derpå. Då jag an-
höll.- om tillåtelse, att begifva mig till Stockholm,
skedde detta, dels i hopp att herr öfversten, vid
betraktande af de dryga resekostnaderne, då min
närvaro vid regementet i alla fall icke påkallades,
helst å min station Lidköping finnes både provin-
cial- och stadsläkare, skulle kunna bevekas att bi-
falla en ytterligare permission, dels i afsigt att, om
detta misslyckades, utbedja mig kongl. sundhets-
kollegii permission på ett år. Efter samtalet på
Trollhättan insåg jag likväl de svårigheter, hvilka
kommo att möta en dylik prolongation, och detta
fördröjde min afresa från Wenersborg. Den 28
erhöll jag från herr öfversten m. m. en skrifvelse
litt. B., hvilken jag icke riktigt förstod. Ty herr
öfversten säger deruti att min permission under
den 160 Augusti icke kunde bifallas. — Den var
likväl redan bifallen så framt jag ej ville begagna min
predan erhållna permission på 14 dagar — om
någon sådan hade aldrig varit fråga — och att jag
i detta fall skulle inställa mig i Lidköping den
435 nästkommande September — långt förr än
min erhållna permissionstid var förliden, och sad-
nard än de 14 dagarne, äfven räknade från:den-
na skrifvelses dato. Det enda, hvartill jag med
någorlunda säkerhet kunde sluta var, att herr öf-
versten : syntes anse mig vara utom bataljonsläkar-
nes antal, äfvensom herr öfversten titulerade mig
extra bataljonsläkare. Yiterligare befallde herr
öfversten mig, att inom veckans slut, afresa till
Stockholm, eller öckså genast till min station,
ehuru jag naturligtvis egde rättighet, att under
permissionstiden uppehålla mig hvar som helst in-
om fäderneslandet, så vida jag lemnade adressrap-
port till regementet. Som jag härvid icke visste
huru jag borde förhålla mig; så beslöt jag att in-
vänta herr öfverstens ankomst till staden påföl-
jande Tisdag, som var expeditionsdag; ty regements-
qvartermästaren, som. i handbref erhållit herr öf-
verstens befallning att kontrasignera skrifvelsen,
kunde icke heller lemna mig någon förklaring der-
öfver.
När ofvannämnde dag inföll, blef jag al herr öf-
versten uppkallad till expeditionsrummen; der herr
öfversten, I Kärr regements-qvartermästaren löjtnan-
ten Belfrages, herr regementsskrifvaren fältkamere-
raren Rådbergs och herr auditören Russbergs närvas
ro tilldelade mig förebråelser för det jeg ännu vista-
des qvar i Wenersborg, och icke efterkommit hans
ordres af den 28 Augusti. Vid min invändning att
jag, på hu uppgifna skäl, icke kunnat uppfatta dem,
förklarade herr öfversten, att herr öfversten con-
funderat sig; men att det skulle vara en kontra-
mandering af min permission. Jeg åtlydde då herr
öfversters befallning och begaf mig till Lidköping.
Dessförinnan ville jag likväl icke lemna obegagnad
dön enda utväg, som ännu återstod mig för erhål-
lande af permission: att nemligen söka den hos
Kongl, Sundhets-kollegium; men då härtill, enligt
författningarne, erfordras regements-läkarens och che-
fens gemensamma tillstyrkan, och jag, på mitt me-
morial i ämnet, från herr regements-läkaren mottog
följande svar, Litt. C; så blef äfven denna utväg till-
stängd, och jag nödgades, snart sagdt utan inkom-
ster, uppehålla mig i Lidköping. Det betyg, som i
herr regements-läkarens skrifvelse omnämnes, kan
jag icke bilägga. Det rörde mina Jäkareåtgärder,
och var begärdt, för att vidfogas ansökningen till
Kongl. Sundhets-kolleglum; men som det efter af-
styrkandet icke kunde gagna mig, så förvarade jag
det, ej. Den 48 påföljande December blef jag för en
ordvexling med en vaktmästare på gatan i Weners-
borg, natten. emellan den 27 och 28 nästförflutne
Augusti anbefalld 21 dygns arrest i eget rum, utan
vmältsah ot alt omaflanna hecväök Sam denna förseelse: