enda ord öfver förkastligheten af sjelfva tensur-
inrättningen — han ville blott till deputeraden
Welckers materialier tillägga många flera censur-
streck, som t. ex. inom åtta dagar en Manhei-
mer tidning ådragit sig, som meddelar kamma-
rens förhandlingar. Han var likväl så öfverty-
gad;,att man ej skulie kunna vänta något bifall
till tryckfrihetens utvidgning, att ban till och
med väntade sig, så snart kammaren itskiljts,
att tryckpressen skulle komma att begagnas så-
som medel mot oss (de deputerade), liksom un-
der val-tiden. Angreppen mot våra personer
skola då icke kunna tillbakavisas, och det skall
säkert inträda ett tillstånd i afseende på tryck-
pressen och måhända äfven i andra delar, som
måste rähnas till de mest beklagansvärda. Det
gifves i öfrigt ett medel att afskaffa censur:
ett medel, som ligger i folkets makt och som
vi ej behöfva bedja regeringen om, hvilket redan
i erfarenheten bar visat sig möjligt. Ar 4831
yttrade en minister i Kurhessen ifrån tribunen
i kammaren: acensuren är omöjlig, emedan vi
icke mer kunna få någon censurs. Det förakt,
med hvilket kurhessiska folket då bemötte det
det andliga bödelsuppdraget, censuren, fram-
bringade den verkan, att ingen embetsman vitle
öfvertaga sådan befattning. Om folket vore af
denna mening, eller den åter blef folkets tro,
skulle censuren faktiskt upphäfvas, På annan
väg lärer det väl aidrig ske.
Rezeringskommissarien Etchrodt förklarade sig
i anledning af Bassermans uttryck, att censuren
vore en föraktlig inrättning och att man sökt öfver-
flytta detta förakt på de mån, som förvalta sina
embeten efter de föreskrifter, regeringen meddela
dem. Han miste för alltid protestera emot det
bruket, att gifva till pris åt föraktet embetsmän,
som efter bästa vett och samvete fullgöra sina
pligter.
Basserman förklarade åter, att han väl fann
denna protest naturlig, men om han ock: vore
embetsman, och om än hela hans välfärd be-
rodde på en lön, skulle dock ingen makt i verl-
den kunna förmå honom att förvalta ett så skänd-
ligt uppdrag.
V. Itzstein fann den af Basserman föreslagna
vägen vara den kortaste. Ministrarne skulle då
sjelfve få utöfvåa censurkaliet.
Mördes fann sig föranlåten, af den värma hvar-
med regeringens kommissarie åtagit sig censo
rerna, att fråga, om det var sannt, som alimänt
berättades, att desse embetsmän allmänt blifvit
anmodade att utstryka alla årtiklar, som voro
författade till försvar för valangelägenheterna. Ait
man återförvistes öfverallt med dylika upplys-
ningar, är kändt; äfvensom att regeringen icke
nöjt sig dermed, utan äfven begagnat sin diplo-
matiska inflytelse, att få denna vägran i gång
för utländska blad, hvilka börjat öppna sina spal-
ter för försvaret af det här undertryckta partiet.
Ifrån denstunden var all möjlighet betagen dem,
som ville medverka till valfrihetens upprätthål-
lande och tillrättavisa de misstankar man sökte
utkasta öfver den upplösta kammarens majoritet.
Regeringskommissarien upplyste, att den all-
männa föreskrift lemnats åt censorerna, att in-
genting borde inflyta rörande valen i allmänhet,
hvarken för eller emot kandidaterne.
Mördes ansåg sin anmärkning härmed icke ve-
derlagd; ty den rörde egentligen tiden, då en
sådan tillsägelse utgått. Månmne det ej skedde,
just sedan man utspytt.allt giftet mot kammaren,
och sedan sökte behålla sista, ordet derigenom,
att man afskar allt vidare yttrande i saken.
.. - - - Baum omtalade, att censorerna på
somliga. ställen tagit föreskriften så noga, att de
i synnerhet låtit sig vara angeläget att bläddra
efter ordet vals, hvarigenom händt, att de till
och med utstrukit, det, då äkta makar Jåtit an-
nonsera sin förening med ordalagen: vi hafva
gjort ett lyckligt val,, ete. För. att säga något
i saken, ville han blott uppmana enphvar, att ka-
sta en blick på kartan öfver civiliserade länder.
Det är smärtande för en Tysk att finna, huru
de folk, som nu i Europa icke ega en laglig
tryckfrihet, endast äro Ryssar, Italienare och Ty-
skar. Det är så mycket smärtsammare för hvarje
Badare, som Badens folk verkligen hade en full-
komlig tryckfrihet, och vid dess inskränkning, i
afseende på öfrige tyska stater, af ministrarne
lofvades, att den skulle fortfara i allt som rörde
de inre angelägenheterna.
Richter bevisade, att regeringen verkligen sökt
undertrycka artiklar, som blifvit sände till tid-
ningar i andra tyska stater, ja till och med till
Schweitz och namneligen Aargaus tidning. Han
gp ETERN ggn