saken fillgiek på ett naturligt sätt, om någon
menniska var med...s..., a
Tror du. qvinnap, ropade hertigen med vrec
on och i det hans ansigte rodnade och hans ö
son började flamma, tror du att det fians nå
zon menniska, som icke heldre högg af sig han
den än att dermed fientligt vidröra Albrech
Waldstein? — Tror du väl att någon skulle vi
3a något så oerhördt? ;
,Visserligen kan du ha rätt .... ja, ja, — de
ir visst så .... som du säger,, stammade berti
vinnan förvirrad och skrämd. i
pJa, jag känver det — det är så — jag bä
redan döden i hjertatn, fortor Wallenstein mec
dyster ton. — Dö — det är ingenting, knap
virdt att tala om; men att dö just nu, just
det ögonblick då jag stod färdig att uppstiga til
en höjd af ära och rykte, sådan ingen man un
der hela detta århundrade har uppnått, då. hel:
Europas blickar äro rigtade på det stridsfält, son
öppnar sig, på segraren, som der väntas — s
detta är hårdt — det är påkostande
Du bedrar vig, Albrecht: mig säger en inr
röst att du bedrar digp, sade hertiginnan me
kärleksfull ton och i det bon borttorkade tårar
ne från sina sköpa ögon. Jag medger att hän
delsen är besynnerlig, är oförklarlig; jag medge
äfven att det är otänkbart, det någon. mennisk
skulle våga göra dig ett sådant spratt; äfven vi
j.g antaga deras mening, sora påstå att det va
ett varningstecken, förebådande någon stor olyc
ka men ..scss PM
Nog, afbröt Wallenstein med dof röst, Por
du hvarken vill eller kan bestrida allt detta, 01
du medger den första satsen, så medgif äfve