TT TATT TT GT TT
den sednare: att säkra tecken. till min snart fö-
restående död äro för handen och att den saken
icke kan betviflas.n
Hertiginnan teg några ögonblick; hennes ap-
sigte afspeglade den djupaste själens bedröfvelse;
sedan sade hon: i i
En öfvertygelse, som lefver inom mig, säger
mig att någon nåturlig orsak ligger till grund
för den visserligen besynnerliga händelsen, och
att detta, kanske snart nog, skall komma i dags-
ljuset. Är någon fara för handen så hotar den
dig blott i din egen sinnesstämning och i den
kropps- och själssvaghet; som deraf blir en följd.
— O, vredgas icke, min gemiåll fortfor bon då
Wallenstein rynkade pannan och såg på henne
med en mörk blick — jag måste tala, äfven
med fara att misshaga dig. Under alla omstän-
digheter mon om ditt rykte, måste jag tala.
Antagom att denna tilldragelse var af en öfver-
jordisk, öfversinlig natur, att den vore ett före
bud till din, död — skulle väl. döden finoa den
djerfve, som så många gånger käckt sett honom
1 ögat, skule han väl, finna honom;svagare i hans
kammare än han har funnit den tappre fälther-
ren på det blodiga slagtältet? — Nej. — Aldrig
skall man säga. att Albrecht Waldstein, under
hvilka omständigheter och vid hvilken tid som
beist, bar bålvat för döden, — Iogen, icke er
gång en. qvinna bör se den store mannen svag.
Wallensteins bleka ansigte färgades af en stark
rodnad, medan hans maka, talade. Han sjelf va
oviss om det var vrede eller blygsel som dre
denna rodnad upp på hans kinder och panna
En Jång stund teg han; sedan sade han me:
mödosamt tillkämpad fattning: