berg med synbar bestörtning, ir jag icke så öfverraskad att jag det ej kan omtala. Jag begriper icken..... Tron j, mine herrar, frågade Wallenstein, vänd till de omkringstående, tron j, att jag kan och ämnar hålla det, hvartill jag nyss utfäst mig, och viljen j antaga min borgen, hvad edra fordringar beträffar? Du har sagt det; följaktligen är det så,, ropade Papperheim lifligt. aSkottarne behöfva ingen bättre borgenn, Tropade Hepburn. aVi äro edra och tjena eder i lif och död. Ni skall lösa ert ord och vi vårts, tillade Butler. I alla afseenden är det en bättre borgen, än de gamla perukstockarnes i Wien, yttrade Ilow halfhögt till en man i kroat-uniform, hvilken stod honom närmast. aJag lånar dig, sade denne lifligt till Walienstein, tretusen Kroater, om du vill ha dem., På lätt rytteri lider hären ingen brist, -min goda Isolani,, svarade fursten leende. uwVid första trumpetstöt komma flera kossakspulker tågande från Polen. Jag tviflar icke, min höge fursten, sade Questenberg, calt ni ju icke skulle bli i stånd att hålla hvad ni lofvar. Imedlertid skulle det väl icke vara ur vägen att få begära upplysning om sättet huru det skulle tillgå Också våga man väl yttra den meningen, att med de nv alldeles uttömda penningkällorna knapt tjugutusen man kunna betalas, om de sednare väl också äro tillrickliga . . . eNej, herr geheimeråd, icke sån, afbröt honom fursten, ajag vet hvad ni menar, men ni har orält. Tjugutusen man äro icke tillräckliga. Jag är ieke den man som binder mitt namn och mitt ord vid ett ofullkomligt medel, som ej kan bafva någon täker föjd. Fyratio till femtio tusen man behöfras och dem utfäster jag mig att an