BLANDADE ÄMNEN: — Den famöse lejontämjaren Carter har i Lon don ånyo varit ute för en ganska allvarsan strid med ett af sina djur. Tisdagen i förr: veckan skulle han i Engelska operahuset i Lon don uppträda i hufvudrollen af ett stycke, kal ladt Lejonkungen. Till denna pjes hörde, at han vid ett ställe skulle gifva rig i strid mer ett lejon och några andra vilddjur, för hvilke ändamål på teatern var bildad en ofantlig bu med spjäior mellan aktörerne och åskådarne Allt var förtri: ffligt arrangeradt, och Hr Carter då han inträdde i buren, emottogs med der största eclat. Men han hade icke varit inne de: några ögonblick, förrän skogens ädle beherr: skare, tog ett häftigt språng och högg sina tänder i Hr Carlers hand, innan denne hann före. komma honom. Handen blef illa sargad, mer oaktadt djuret ej släppte den ur sitt gap, hade Carter nog besinning, att med sin piska i andra handen tukta lejonet genom slag på slag mellan öronen. Åskådarne, som trodde att allt detts hörde till -pjesen, applåderade med verklig furore. Slutligen, efter en lång strid, släppte lejonet -bonom och kröp tillbaka i ett börn 2 buren. Scenen måste nu afbrytas, och Carte gick ur buren, under ett förfärligt rytande a! lejonet. Carter har sedan dess ej kunnat uppträda, i anseende till följderna af blessyren. — I Quadrirg i England har tilldragit sig den ohyggliga och ovanliga händelsen, att en skollärarinne, Mery Spencer, biifvit mördad af en döfstum man, vid namn Howitt, Fredagen d. 9 dennes Den döfstumme, som endast är 22 år gammal, har ett fördelaktigt utseende och uttrycker sig redigt skriftligen, var tjenare i huset, och hade visat si; äga den största tillgifvenhbet för miss Spencer, som var ett ungt, vackert fruntimmer, och som alltid hade behandlat bonom med största godhet. Imedler tid bröt ban sig en natt in genom fönstret i kennes sofrum, och bon farns morgonen derpå mördad. Att han var den, som begått mordet, upptäcktes a! en blodig skjorta och en dito knif, hvilka han bade undanstuckit;, men som hans mor återfann under sängkläderna. Han uppgaf, att näsblod varit ors2ken härtill, men syntes högst orolig, och blef, på grund af bindande omständigheter, genast förklarad skyldig till gerningen. Man trodde knappt, att hans afsigt varit att stjäla, emedan han ej hade tagit något ur rummet, ehuru der fanns åtskilligt silfrer och nipper framme, och öfver denna omständighe! har han ej velat förklara sig, emedan han enständigt fortfar 1 sitt nekande. — . Friedrich Ealm är född år 1806 i Krakavu (då tillbörigt Österrike), och son till kejserliga statsoch konferensrådet Cajetan, friherre till MunchBellingheussen. Den celebre författarens verkliga namn. är Elegius Frans Josef von Minch-Bellinghaussen. Hans: första stora dramatiska dikt, Griseldis, upptogs år 4835 på Tysklands samtliga större teatrar och har blifvit öfversatt på nästan alla Europas bildade språk, hvilket förmodligen äfven blir fallet med hans Sohn der Wildnissp. År 4836 uppfördes hans dram der Adept, 1837 CaMmoensv, 4859 vImMelda Lambertazzin, 41840 Ein mildes Urtheil, 1841 König und Bauers. Halm bar nyligen gjort en Rhenresa, och ämnar, sedan han begagnat böhmiska baden, återvända till Wien, der han är regeringsråd. På sin resa har han, efter sitt yttrande, öfverallt funnit teatrarne i förfall, o peran gynnad på dramens hekostnad, lyxen i uppsättningen på poesiens; afund, intriger, ilska mellan skådespelarne, ingen ansträngning för konsten, ingen ensemble i utförardet; med ett ord, ingenstådes en god skådebana för dramen. — I Bernburg tilldrog sig för någon tid sedan följande märkvärdiga händelse, som visar hvilket starkt inflytande sinnets verksamhet har på kroppen, äfven under sömnen. En studentlade sig nem ligen, sedan han läst en roman, lugnt till sängs. Vid midnattstiden drömmer han, att han går och botaniserar i Brasiliens sköna skogar; plötsligen rusar en orm på honom, slingrar sig omkring honom och hotar att sönderkrossa honom. I drömmens dödsångest vill han ropa på hjelp, men han har förlorat målet och vaknar, förskräckt deraf. Då drömmen och ångsten ännu äro helt lifliga, så väcker han sin kamrat med knuffar för att berätta den egna drömmen, — men, alla hans ansträngningar äro fåfånga; ban har blifvit slum. Han sätter sig till bords och uppteknar drömmen; på morgonen besökes han at fyra läkare, hvilka gifva konom hopp, att han inom tre dagar skall återfå målet, men han kan ännu blow framstamma några stafvelser. — En hustru i Iisats i Pyreneerna hade ny ligen förlorat ett stycke väf och var förtviflad deröf ver. Efter mårga fruktlösa försök att få reda på tjufven, öfvertalade hon slutligen sin man att gå til en spåmean och fråga honom. Men under vägen dit tyckte mannen, att det vore bättre att på krogen supa upp de penningar han hade med sig, än att gifva dem åt spåmannen. Han gick således in på en krog och qvarstadnade der hela dagen. Di han gick hem om qvällen, ellde!es full, kom han dock ihåg sitt ärende och ssde till alla menniskor, han mötte, att han varit hos trollkarlen, som lofvat att skaffa reda på tjufven. Förmodligen måtte denne äfven hafva hört detta, ty följande morgon fann mån på gården det bortstulna väfstycket.