(Insändt.)
Jag har aldrig sökt bifall, hvarken
regering eller folk, men finner jag det :
den väg, der jag sökt sanningen och rät
visan, der jag sökt allmänt väl, såsom sur
man af det enskilda, så gläder det mig, j
nekar det icke. Väl har jag menat både de
del af folket, som arbetar och den del af fo
ket, som skall se på och leda arbetet. — J:
kan ofta ha misstagit, mig, men då låg br
sten .i min insigt.. Jag hoppas. likväl a
misstagen ej kunnåt vara stora, här jag s
så mycken kärlek -hos: mina medborgare.
Nils Månsson.
Svenska Biet; har, med tillhjelp af:dess föj
träflige korrespondent i Småland, uti tvänne :
dess numror, sökt att förringa den opinionsyttring
som blifvit bevisad Riksdagsbonden; Sven Heui
lin och att derjemte nedsätta eller tillintetgöra han
förtjenster. som riksdegsman. .De yttranden .ma
lagt i munnen på den af Biet lofordade gansk
upplyste och redbare bonden i samma härad sor
Heurlin: tillhörs; mån hvilka hafva allt utsgende
att vara fabricerade :på: ett visst kronofogdekonto
i orten, äro, lindrigast sagdt, så enfaldige, att de
föga skulle löna, mödan upptaga dem till besvarand
om: det ej vore att förmoda, det dessa humror a
Sv. Biet, nemligen för d. 3 och 24 dennes, ser
skildt komma att tryckasoch påtrugas hela Allb
härad. ; Af; sådan anledning, torde;dessa märklig:
yttranden icke böra lemnas. alldeles. utan. genmäle
Den upplyste och redbare bonden, eller den son
talar i hans namn, tyckes icke ega det ringaste
begrepp om hvad som tillhör en nitisk och upplys
representant. Denne är nemligen icke representan:
allenast för ett härad, en socken, en by, eller fö)
ett visst stånd, eller intresse, utan fastmera för hels
Svenska Folket, och måste således hafva det stora
helas, men ej den enskildes gagn och fördelar til
ögonmärke. Den vupplyste och redbåre bonden;
tyckes deremot se saken från en helt annan syn-
punkt, och bör derföre, i fall hans redbarhet.
skulle kunna förskaffa honom en plats inom 10pre-
sentationen, blifva ett förträffligt redskap i korrup-
tionens hand. Hvad nu den så bittert häcklade
Riksdagsbonden Sven Heurlin beträffar, får man
endast hänvisa den upplyste och redbare till
Bondeståndetsoprotokoller för sistlidne Riksdag; han
kan ,denbf inhemta, att Heurlin, icke allenast kraf-
tigt deltagit uti den beslutade, icke så obetydliga
skattenedsättningen, utan att han ock väckt motion
i samma syfte. Vidare skall han finna, att Heurlin
väckt flera motioner till sitt Stånds fördel, och att
han alltid med utmärkt nit-:arbetat för sitt Stånds
gagn och bästa, då det med allmänt intresse
kunnat förenas. Det utmärkta förtroende han inom
hela sitt Stånd åtnjöt, det nemligen, att erhålla
kallelse till alla förstärkta Utskott och till Full-
mäktig i Rikets Ständers Bank, bärå derom de
ojäfaktigaste vittnesbörd. Att. han vifrigt talat för
bifall till den nya författningen om folkundervis-
ningen, borde väl aldraminst klandras eller läggas
honom till last af den upplyste .bonden, som
bättre än många andra sina likar, bör känna be-
hofvet af denna angelägenhet, hvilken både af Konung
och Ständer omfattats med så mycken värma ÖCh
bevågenhet.
Sedan nu den upplysten förskaffat sig bättre
upplysning om alla dessa saker, skulle vi vilja fråga
honom, om icke just dessa Heurlins bemödanden
halt i laglig väg söka rättelse i det felaktiga, äro
det enda sannskyldiga, hvilket vissa, icke så samvets-
granne personer, som bland annat, säkerligen icke
skulle draga i betänkande att, uppgöra voriginella
örslager till betäckande af kabinellskassans brist
Allbo härad, så gerna vilja lägga honom till
ast? Svenska Biets aldraförträffligaste korrespon-
lent torde vara den enda sannskyldiga som härom
jan lemna underrättelse. -
Insändaren till ofvanstående synes ännu icke
afva läst Biet för i dag, som afbandlar samma