men kan väl det ensamt förblifva statsförfa ningensenda grundvaly äfven för tider, då ytt stotimar båhända inbryta? Begreppen om monarkens makt hafva utbild sig i Preussen på samma sätt, som i det öfrij Tyskland. Den preussiske landsherren hår rätt enligt icke erhållit större makt, än landsherren t. ex: Wärtemberg:.-högre:eller lägre titel på pe sonen gör här ingenting till saken. Souvera niteten omfattade ursprungligen intet annat ä domsrätten i högsta instansen, och Heerbannt (rättigheten att kalla till. vapen); det sednai var: likväl redan i d4:de och 45:de seklerna : vigt nästan blott för ridderskapet. Statsmakter nes inbördes band var ända ditintills i alla ty ska territorier. ganska: löst knutet emellan lands berren och .undersåtarne; och i många fall felade den :sammanbindande id, som af folk och regen gjorde ett enda, stort; slutet Heit. Till utvecklinge af denna stats-id har ingenting i Tyskland bi dragit:så mycket; som Landtständer-författnin gens Utbildning såsom en korporation, företrä dande landskapet och talande i dess namn. Re geringens behof af penningar tvang i synnerhe till sett ofta sammankallande af dessa ständer men äfven åndra omständigheter bidrogo til deras politiska vigt här, likasom i England oci Fränkrike, hvarest ständerna anlitades emot Påf vens anspråk. (Forts. e. a. g.)